My Goodbye - The Fooo fanfiction

Kapitel 17: If I woke up

Läs den tjocka texten efter kapitlet! Just nu är det extra viktigt! <3<3<3 snälla! Det underlättar! <3<3 Jag kommer kunna skriva bättre om ni läser den! <3<3 (ni fattar vad jag menar när ni läser den! <3<3)

Lindas POV

Jag tar Loves hand och går genom korridoren på sjukhuset. Ella och Vilja sitter på några stolar, utanför Lizzas dörr.

-Hur mår ni? Jag lägger handen på Ellas knä och sätter mig framför henne.

-Helt okej. Hon ler prövande mot mig. Jag ler tillbaka och sträcker ut handen mot henne.

-Kom, vi åker hem till mig och Ogge, vi bor precis bredvid, så kan ni sova där och sen komma hit imorrn! Ella ställer sig upp och lyfter upp Vilja i sin famn. Ronja kommer ut från rummet och följer med.

När vi kommer hem möter Ogge oss i hallen.

-Hur mår ni? Han tittar oroligt på oss.

-Helt ok! Ella ger Ogge en kram. Han tar upp sin mobil och smsar någon.

-Omar kommer och äter med oss, sen får ni sova här! Ogge drar med oss ut i köket.

Lizzas POV

Under tiden som gått, från det att Alex kom in, så har jag kunnat röra på fler och fler kroppsdelar. Men jag ligger fortfarande stilla.

Tyra kommer in och jag tror att hon tittar till mig. Sen går hon ut och släcker, det hör jag på klicket som avbryter tystnaden.

Det är tyst en stund men sen hör jag Alex snarkningar och jag slår upp ögonen.

Linneas POV

Jag stryker Felix sakta över ryggen.

-Han.. kommer.. inte överleva.. Felix snyftar så mycket att jag knappt hör vad han säger.

-Felix, lungn, han klarar sig! Jag drar Felix intill mig och kramar om honom.

-Mihna, andas, du måste få in uft i lungorna, du håller andan. Oscars lugna röst fyller det lilla väntrummet där vi sitter.

Oscar sitter och kramar om Mihna på samma sätt som jag kramar Felix.

-Mihna andas. Jag försöker hålla rösten lugn när jag ser att Mihnas ansikte börjar skifta i blått. Hon kippar efter andan och hennes ansikte antar sin naturliga färg.

Vi sitter i samma position fram tills klockan blir 22. Då ställer sig Oscar upp, han hjälper Mihna att ställa sig upp. Jag hjälper Felix och följer efter Oscar och Mihna genom korridorerna.

Vi går ut på gatan utanför och går hem till Ogge och Linda.

Tyras POV

Nästa morgon går jag upp kl 6. Nu på vintern jobbar inte så många och då måste jag vara mycket på jobbet.

Jag äter en snabb frukost och går till sjukhuset.

Mitt nuvarande uppdrag är att hålla koll på de två ungdomarna som föll från Globen.

Andreas och Lizbeth tror jag att de hette, och flickan som den där killen räddade.

Jag går in i rummet där Lizbeth ligger. Men hennes säng är tom, i sängen bredvid ligger killen som kom in med flickan som hoppade framför tåget.

Jag går in till Andreas och får då se att Lizbeth ligger vid hans sida. Uppkrupen och sovandes med huvudet mot hans bröstkorg.

Jag går försiktigt fram till henne och rör vid hennes axel. Hon öppnar långsamt ögonen och tittar på mig.

-Kom här vännen. Jag hjälper henne försiktigt att sätta sig upp och ger henne en kram.

-Hur mår du?

-Jag mår bra! Hur mår han? Hon tittar ner på Andreas.

-Hur länge har du varit vaken? Jag lägger min ena hand på hennes knä.

-Sen igår kväll, men hur mår Andreas?

-Din fosterfamilj är jätteorolig, jag måste ringa dem!

-Gör det, men först vill jag veta hur han mår! Hon stirrar mig stint i ögonen och hennes blick är orolig och plågad.

Jag går fram till en av maskinerna.

-Det är positivt! Han har mycket bättre siffror i förhållande med igår. Jag tar Lizbeths hand och leder tillbaka henne in till hennes egna rum.

Lizzas POV

Jag sätter mig på sängen. Tyra lägger en bricka med mat i mitt knä.

Jag äter försiktigt upp all mat och Tyra tar bort brickan.

När Tyra blir tvungen att gå iväg, sätter jag mig med korslagda ben i sängen. Jag tittar mot mitt sängbord och ser att det ligger ett brev där.

Jag tar upp det och öppnar det.

Hej Liz,

Förlåt för att jag inte fanns för dig när du behövde mig! Jag är ledsen! Jag är på barnhemmet om du behöver mig.

Extra

Jag håller andan. Extra, min älskade själssyster. Vi är systrar i allt utom blod.

Jag reser mig upp och går ut. I korridoren möts jag av Tyra som kommer ut ur rummet mitt emot mitt.

Jag kan se en svart kalufs mot det vita sänglakanet. Extra.

-Vem är det som ligger där? Jag pekar mot de rum Tyra kom från.

-Vi vet inte. Men lilla vän, du vaknade igår från en hemsk olycka, visserligen har du läkt så det är inga problem, men din hjärna kommer att bli överlastad, du måste sitta ner och ta det lungt. Tyra tar min hand och leder tillbaka mig in i mitt rum. När vi nästan är framme faller jag handlöst mot marken och allt blir svart.

Ellas POV

Linnea tar min hand och leder mig över vägen till sjukhuset. Tidigare i morse fick jag ett sms om att Lizza har vaknat. Jag ville såklart genast iväg, men Omar, som vet precis hur han ska få mig att ändra mening, fick mig att stanna kvar.

Linnea leder mig upp i korridoren där både Lizza och Andreas ligger. Vi går in i Lizzas rum och ser henne sitta i sin säng med en nål i armen, kopplad till ett ställ där det hänger en droppflaska.

Jag rusar fram till sängen och lägger försiktigt armarna om Lizzas späda kropp.

-Lilla vän, vi har varit så oroliga! Jag kramar om henne hårt och jag känner att hennes späda armar läggs kring min midja och hon håller mig hårt intill sig.

-Jag var så rädd! Jag känner att ett par tårar rinner längs hennes ansikte och blöter ner min axel.

-Jag lovar, inget ska få hända dig igen! Jag lutar mig en bit ifrån henne för att kunna se henne i ögonen.

-Tack! hon lägger huvudet mot min axel och kramar mig hårt.

-Lizza! Jag vänder på huvudet och ser Omars gestalt komma in i rummet.

-Omar! Lizza släpper taget om mig och lägger armarna om Omars nacke  istället.

********************

Jag skrev ett lite extra långt kapitel! <3<3 hoppas ni tyckte om det! <3<3 kommentera om ni tycker jag ska ända något! Ska det vara längre/kortare kapitel?

Jag vet inte hur mycket jag kommer kunna skriva om The Fooo-killarna, men jag har en plan nu hur det ska fortsätta, men är det ok att det inte kommer handla så mycket om dem? Jag skulle bli glad om alla svarade på den frågan! Det underlättar i mitt skrivande! <3<3