My Goodbye - The Fooo fanfiction

Kapitel 15: Extra

Ett tag senare

Ronjas POV

Jag går sakta fram till sängen där Lizza ligger. Hon har legat i koma sedan hon trillade ned för Globen.

Jag vet inte hur Andreas mår. Det ända jag har fått höra av Felix, som är den ända som får gå in till Andreas, är att Andreas läge är mer kritiskt än Lizzas.

Enligt mammas efterforskningar så är det Lizzas födelsedag idag. Den 30 januari. Idag fyller Lizza 15.

Jag går och sätter mig i en gul plaststol som står vid Lizzas säng. Mamma kommer in med Vilja. Hon sätter sig i en stol bredvid mig. Men så ropar Omar på mamma och hon sätter Vilja i mitt knä.

Jag sitter och tittar på Lizzas slutna ögonlock.

Undra vad hon tänker just nu, är hon glad? Är hon ledsen? Skulle hon höra om jag sa något?

Jag avbryts i mina tankar av att dörren till sjukhusrummet öppnas.

In kommer en tjej. Hon har svart, midjelångt, sönderplattat hår, en svart tight långärmad tröja, ett par svarta tighta jeans som är extremt trasiga. I hålen i jeansen sticker lila strumpbyxor fram.

Tjejens ansikte är hårt sminkat. Hon har en piercing i underläppen, i form av en liten ring, nära höger mungipa. Hennes läppar är svartmålade och hennes mörka ögon hårt markerade med svart ögonskugga och massor av mascara och eyeliner.

Hon går fram till Lizzas säng och drar, med hetsiga rörelser, fram den andra gula stolen och placerar den bredvid Lizzas huvud, mitt emot mig.

Tjejen begraver ansiktet mot Lizzas axel och jag hör hur hon snyftar lågt.

-Grattis på 15 årsdagen Liz, snälla kämpa, vi sa att vi skulle klara av livet vad som än hände. Jag fanns inte vid din sida när du hade det svårt, men snälla, förlåt mig! Jag älskar dig syster! Tjejen reser sig upp, fortfarande med hetsiga rörelser, lägger ett brev på sängbordet bredvid Lizzas huvud och går med snabba, hetsiga steg ut ur rummet.

Extras POV

Jag springer genom korridorerna på barnhemmet och stannar utanför en dörr där det står: Extra

Jo, det är mitt namn, men det är inte därför det står det på dörren, det är snarare så att jag heter Extra på grund av att det står Extra på dörren.

Jag drar upp dörren och möts av mitt vanliga, lite stökiga, rum. En mörkt träfärgad säng, en mörkgrön matta, en leopard-staty vid ett svart skrivbord, en mörkt färgad, överfull byrå och en klädstång, övertäckt med svarta kläder.

Mitt rum speglar min personlighet, mörk och rörig.

Jag sätter mig på det leopard-mönstrade överkastet och slår upp min svarta skrivbok som jag har gömd under kudden.

Under en halvtimme sitter jag och klottrar i den.

När det sen knackar på min dörr trycker jag ned boken under kudden och går för att öppna.

Elsas ljusa ansikte tittar in i mitt rum.

-Extra, gumman, det har kommit en kvinna... Jag böjer ned blicken till mina händer.

-Hon kommer inte vilja ha mig! Ingen vill ha ett freak. Jag har varit med om det här så många gånger. Ingen vill någonsin adoptera ett freak som mig. Jag är deprimerad och går på en skola för icke studiemotiverade depressiva ungdomar.

-Du är inte ett freak! Elsa är den ända, om man inte räknar med Lizza, som bryr sig om mig.

-Elsa, det är ingen ide! Men på något sätt får Elsa ändå ut mig ur rummet och ner till salen där alla barn ska sitta prydligt uppradade på en bänk.

Det kommer in en kvinna med extremt blont, så ljust att det ser vitt ut, hon går fram till den första pojken ledet. Hon drar med fingrarna över hans kind. Han ler stort mot henne. Hon går vidare från barn till barn. Drar alla över kinden. Alla ler tillbaka mot henne. Hon kommer fram till mig och drar med sina fingrar över in kind. Jag ryser av hennes beröring men sitter stilla.

Ellas POV

Jag möter Linda i korridoren. Hon kommer med Jasmin och Love bakom sig.

-Hej Linda! Jag ställer mig upp från den soffa jag tillbringat de senaste nätterna i.

-Ella, du ser förstörd ut! Linda går fram til mig och ger mig en kram. Jag känner så väl igen dem. Från när jag och hon var tonåringar. Jag tittar på henne. Hon har färgat håret i samma röda nyans som hon hade den dagen då jag träffade henne och hon berättade att hon hade blivit våldtagen.

Flashback från My Deamdaugther kapitel 16

När jag kliver in i vardagsrummet ser jag en rödhårig Linda sitta i soffan med en filt kring sig.

Hon har nyligen färgat håret. Istället för blått är det som sagt rött.

-"Vad har hänt?" Frågar jag och sätter mig bredvid henne.

Som svar drar hon av sig filten så att jag ser hennes mage. Trots att den är ganska liten så kan jag se en liten bula.

-"Du är gravid?" Frågar jag. Hon nickar.

-"Jag gjorde ett test imorse, positivt!" Säger hon.

-"Det är ju jättekul!" Säger jag.

-"Mm... Men jag är inte säker på vem pappan är!" Säger hon. Jag tittar förfärat på henne.

-"Nej, asså jag har inte varit otrogen... Men... Jag..." Stammar hon fram och hennes ögon fylls med tårar. "Blev... Våldtagen... För ett tag sen.." Snyftar hon fram. Jag lägger armarna om henne och drar in henne i min famn.

Flashback slut

Jag hälsar på Jasmin och Love. Det var en månad sedan jag täffade dem och de, speciellt Love, ser extremt olik sig ut.

Vi sätter oss utanför Lizzas dörr. Love sätter sig på golvet nedanför sin mamma. Han drar henne i byxbenet.

-Vad är det raring?

-Iphon, han säger det korthugget och bestämt. Linda suckar och ger honom sin mobil. Jasmin ställer sig direkt upp när Ronja kommer ut ur sjukhusrummet. De sätter sig med huvudena tätt ihop och diskuterar något.

***********************

Jamen visst! Une kapitle! <3<3<3 please comment and we'll se varan nästa kapitel! <3<3<3<33<3<3