Någon som du | Hov1

Kapitel 8 - Ses snart

Huvudvärken trycker på ännu mer när jag öppnar ögonen och möter solljuset inne i rummet. Jag sätter mig upp och kollar runt över rummet som inte tillhör mig. Vart fan är jag nånstans? Min väska ligger på golvet och jag sträcker mig efter den för att leta efter min mobil som jag hittar i ett fack. Sju missade samtal från Alex, två från och Adrian och 13 olästa sms. Great, bra jobbat Nicole.
Jag går in på min och Alex konversation och genast börjar bitarna falla på plats. Jag drog ju hem med Dante igår, men har verkligen inga minnen från när vi lämnade festen och kom hem till honom. Fuck, tänk om vi kysstes? Eller hade sex? Jag drar handen genom håret och stressat reser jag mig upp ur sängen.
Letar snabbt upp min klänning som jag sätter på och sedan tar jag på mig en tjocktröja som jag hittar på golvet. Jag greppar tag i min väska och smyger tyst ut i rummet. Det är någon som står i badrummet och duschar, jag antar att det är han. Snabbt sätter jag på mig skorna i hallen och lämnar lägenheten.

Solskenet träffar mig rakt i ansiktet när jag kommer ut genom porten. Hade nog inte behövt tjocktröja trots allt. Jag ser en bussplats längre fram som jag går fram till.
Det tar 40 minuter hem till mig härifrån och bussen kommer om 4 minuter, perfekt.
Jag ringer Alex och hon svarar efter endast en signal.
"Vad fan håller du på med?" Säger hon argt på andra sidan luren.
"Jag vet. Förlåt för jag inte svarade." Säger jag.
"Du bara försvann igår. Bad dig vänta för jag skulle hämta Adrian, sen när jag kommer tillbaka är du borta." Fortsätter hon.
"Jag drog med Dante." Säger jag och känner genast hur en klump bildas i magen.
"Du driver?" Frågar hon chockat men nyfiket.
"Nej."
"Omg låg ni?" Jag visste att hon skulle ställa den frågan.
"Jag vet inte.." Mumlar jag och kollar ner i marken.
"Vadå du vet inte?"
"Jag minns ingenting Alex. INGENTING." Säger jag och drar handen genom håret neröst.
"Frågade du?" Frågar hon som om det vore en självklarhet att jag skulle frågat honom.
"Om jag hade gjort det hade jag väl vetat vid det här laget om vi låg eller inte." Säger jag och suckar.

Bussen kommer och jag går på den med Alex fortfarande i luren.
"Det där löser sig. Han känns inte som en person som skulle ligga med någon som är så full." Säger Alex samtidigt som jag kollar ut genom fönstret. Men tänk om? Jag känner ju inte honom.
"Vill du veta något annat som hände igår?" Frågar hon.
"Tell me." Säger jag.
"Du vet Belle i vår parallelklass? Hon är ju snygg, och hon hade försökt strula med Adrian typ två gånger men då hade han sagt att han har känslor för någon." Säger hon och jag rynkar ögonbrynen. Adrian brukar alltid hålla på med tjejer på fester och om han inte vill brukar han säga som det är och inte hitta på något.
"Varför sa han så?" Frågar jag.
"Ingen aning. Kan inte du fråga honom om det sen?"
"Jo det kan jag väl." Svarar jag.
"Bra. Du följer väl med till Arlanda idag och säger hejdå till mig?" Frågar hon och jag blir förvånad. Hade helt glömt bort att hon åker idag.
"Självklart. När åker du?"
"Planet går halv sju." Säger hon.

Jag öppnar ytterdörren och ropar hallå när jag kommer på att ingen är hemma. Låter väskan ligga kvar i hallen när jag går raka in till badrummet. Tar snabbt av mig kläderna som jag sedan lägger i tvätten och tar en lång och varm dusch. Har sån ångest över gårdagen. Varför var jag tvungen att följa med honom? Varför kunde jag bara inte stannat där Alex bad mig stanna. Jag suckar och stänger av vattnet och tar en handduk som jag lindar runt min kropp. Sedan går jag ut i köket för att ta en alvedon och ett glas vatten.

Bilen tutar utanför huset och snabbt tar jag mig ut. Alex vinkar från baksätet där jag springer och sätter mig bredvid henne. Jag hälsar på hennes mamma och pappa glatt.
"Hur tar du dig hem sen?" Frågar hon och kollar på mig.
"Adrian och hans kompis hämtar mig." Hon nickar förstående.
Det är så sjukt att det här är den sista tiden vi har tillsammans det gör sommarlovet när sommarlovet precis börjat.

"Vi måste gå nu." Alex vänder sig mot mig när hon säger det och jag ser på henne att hon är ledsen. Då känner jag hur tårarna börjar bildas och jag försöker göra allt för att hålla tillbaka dom.
"Jag kommer sakna dig." Säger jag och omfamnar henne i en kram som hon besvarar.
"Kommer sakna dig också." Säger hon och jag känner hur tårarna börjar rimma ner från mina kinder nu. Efter ett långt kramkalas och många tårar vinkar jag en sista gång till dom.
"Hejdå! Syns snart." Ropar jag högt med ett leende.
"Hejdå!" Svarar dom i kör tillbaka.
---------------------------------------------------
Kapitel 8 Yay!! Inte mitt favoritkapitel hittills men men.
Har även släppt en ny novell/bok som ni gärna får kika in, skulle vara superkul!
Och ja, jag kommer fortsätta skriva på denna! ;-) massa pussar till er!!