Kapitel 12 - "Antar att jag är rätt tråkig"

556 20 3
                                    

"Ehm ja." Sluddrar jag fram en aning nervöst och ställer mig åt sidan.
"Härligt med sommar va" Han flinar när han säger det.
"Ja" Säger jag kort och kan inte låta bli att le.
"Sorry att det dröjde men bussen va sen."
"Höll ändå på med annat så det är lugnt." Säger jag och rycker på axlarna trots att det är en lögn. Sanningen är att jag räknade ner minuterna. Men det kan ju inte han få veta.

Han kliver ur skorna och går in i huset. Jag följer sakta efter och ser hur hans blick flyttas över huset. Det känns som han granskar varenda detalj.

"Så det är såhär du bor." Han vänder sig mot mig och jag nickar.
"Fint." Fortsätter han.
"Tack. Antar jag." Säger jag en aning osäkert som vanligt.
Trots att många brukar kommentera att huset är fint håller jag inte riktigt med. Enligt mig är det alldeles för prydligt och opersonligt.
"Så Nicole, vad brukar du göra här hemma?" Frågar han när vi går in i vardagsrummet.
Jag rycker på axlarna och inser att jag inte vet svaret på den frågan.
"Jag vet inte riktigt." Är det enda som kommer ur mig när jag sätter mig ner i soffan.
Han står kvar framför tv:n och ler flinandes åt mig.
"Vad?" Jag lägger huvudet på sne och kollar frågandes på honom.
"Tråkigt svar." Han tar av sig luvan och drar handen genom håret. Nu ser man hans ansikte tydligare och jag lägger märke till att han ser lite trött ut.

"Antar att jag är rätt tråkig." Ett svagt ljud som skulle beskrivas som ett skratt lämnar hans läppar.
"Det tror jag inte." Säger han sedan och börjar dra av sig den blöta tjocktröjan. Ståendes kvar på samma plats som innan, mitt framför mig och precis framför tvn. Han bär en vit T-shirt under som följer med en bit precis när han ska dra tröjan över huvudet och jag kan inte låta bli att slänga en blick på hans mage. Som sedan fortsätter över till alla tatueringar som pryder hans armar.
Jag känner hur hjärtat börjar banka lite snabbare och kan inte låta bli att ännu en gång irriteras över hur han får mig att känna. En kille jag knappt vet vem det är.
Jag sliter blicken från honom och börjar fingra med fjärrkontrollen.
"Vad vill du kolla på?" Frågar jag och försöker låtsas som att jag är helt inne i tv:n, som han blockerar.
"Ingenting." Han lägger tröjan på sidan av soffan och börjar pilla på något i hans byxficka.
"Vill du ta en cigg?" Han drar därefter upp ett ciggpaket ur fickan.
"Sure."

Vi går ut på min altan som tur nog har tak över sig en bit. Det regnar fortfarande men inte lika mycket som innan.
"Vill du ha en filt?" Jag kollar på Dante som endast står i T-shirt men han skakar på huvudet.
"Det var rätt skönt."
Han tänder ciggen som han har mellan läpparna och sträcker sedan paketet och tändaren till mig.
Jag gör samma sak och andas sedan in ett tungt andetag innan jag blåser ut röken.
Ingen säger något och det förvånar mig att jag inte tycker att stämningen är särskilt stel. Hade det varit någon annan hade antingen jag säkert råkat slänga ur mig något vid det här laget. Men det är annorlunda med honom, han får mig att känna nått annorlunda.

"Sååå varför stack du bara?" Han flyttar blicken från himlen till mig samtidigt som han tar ett till bloss. Jag kollar ner på mina fötter och sedan upp på honom igen.
"Jag va rädd att jag gjort något jag skulle ångra." Svarar jag rakt och ärligt.
"Jag vill inte att du ska tro att jag är sån." Han låter nästan lite arg när han säger det.
"Det gör jag in.."
"Vad tror du du då?" Avbryter han och slänger fimpen i askkoppen på bordet.
"Jag-"
"Jag skulle aldrig försöka göra något med dig när du är sådär full." Han avbryter mig igen.
"Jag skulle aldrig tagit hit dig om jag innerst inne inte trodde det." Säger jag lite småirriterat efter han gång på gång avbrutit mig. Jag lutar mig mot väggen och tar ett bloss till. Ur ögonvrån ser jag hur Dante kollar på mig och sakta vrider jag huvudet så mina ögon möter hans.
Han tar ett steg närmare mig vilket leder till att det endast är ett litet tomrum kvar mellan oss. Han ler lite lätt mot mig med sina ögon fortfarande fäst vid mina.
"Du är rätt söt när du är irriterad." Säger han och öppnar sen altandörren och går in.

________________________________
Hoppas ni tyckte om det <3 puss

Någon som du | Hov1Donde viven las historias. Descúbrelo ahora