Någon som du | Hov1

Kapitel 11 - Han har rätt fina ögon

Jag lutar mig mot köksbänken med leendet fastklistrat på mina läppar.

"Upp till bevis" Jag trycker på skicka och automatiskt börjar jag fingra med en hårslinga mellan fingrarna. Hur kan han få mig så nervös när han inte ens är i min närhet? Min mobil vibrerar och det har endast gått några sekunder från när jag svarade. Jag känner hur det pirrar till i magen när jag går in på våran konversation.

"Träffa mig?"

Om jag sa att det pirrade i magen innan så ska ni bara veta hur mycket det pirrar i magen nu. Han vill träffa mig? Dante vill träffa mig.
Min fot börjar lätt röra på sig fram och tillbaka över det svarta glansiga stengolv vi har i köket. Hundra tankar flyger runt i hjärnan, jag vet inte vad som hände när jag sov hos honom den där kvällen. Vill jag verkligen ta reda på det?Tänk om vi hade sex. Det skulle förstöra så mycket om det nu vore så. Samtidigt som jag är rädd för det så är det ändå något jag vill ta reda på. Mobilen vibrerar igen utan att jag hunnit skicka iväg ett svar.

"Eller kommer du springa ifrån som sist? ;-) "

Trots att en liten klump bildas i magen kan jag inte låta bli att flina. Okej, jag måste ta reda på vad som hände den där kvällen.

"Kom till mig?" Det tar emot enormt när jag skickar iväg meddelandet. Mitt hjärta bultar snabbare än nånsin och jag kan inte slita blicken från mobilen. Hur kan han få mig att känna såhär? Det är störande. Otroligt störande. Det som stör mig mest är att jag inte kan göra något åt det.

"Skicka din adress"

Jag springer upp på rummet med hårda steg. Han är här om 30 minuter och mitt rum är kaos. Det ligger saker i princip överallt. Snabbt försöker jag röja undan så mycket som möjligt. Kläderna slänger jag in i garderoben och några böcker skjuter jag under sängen.
Jag bäddar sängen vilket jag nästan aldrig gör annars. Måste säga att det ändå ser helt okej ut när det är färdigt.

Framme vid spegeln som sitter på väggen möts jag av en trött Nicole. Eller jag känner mig inte trött, men mitt ansikte utstrålar något helt annat.
Jag placerar lite concealer under ögonen och lite färg på fransarna och blickar mot spegeln en sista gång. Det får duga. Vi ska ju trots allt bara vara här.
Sedan drar jag på mig ett par ljusa slitna jeans och en grå hoodie innan jag sätter upp håret i en svans och springer ner igen.
Jag tar fram mobilen som jag la ner i bakfickan innan jag sprang ner för trappan. Han ska vara här om cirka 5 minuter.

12 minuter har gått och han har ännu inte kommit. Tänk om han inte kommer? Jag smet ju trots allt därifrån sist.

Jag suckar och går mot vardagsrummet för att sedan gå tillbaka till köket, och tillbaka till vardagsrummet igen vilket jag gjort dom senaste minuterna. Hur får han mig såhär, jag förstår inte.

20 minuter har nu gått och han är fortfarande inte här.

"Okej Nicole han kommer inte, fattar du inte det.." Mumlar jag för mig själv och känner besvikelsen i kroppen när jag sjunker ner i ena hörnet av soffan. Fan. Faan.

Jag bläddrar genom kanalerna men hittar inget som fångar mitt intresse och precis när jag ska slå på Netflix plingar det på dörren. Han kom. Ivrigt ställer jag mig upp och går mot dörren och när jag öppnar möts jag av en genomblöt Dante. Trots att hans hoodie är svart så kan man se hur blöt den är. Hans blonda hår som sticker fram under luvan skulle nästan kunna bilda en pöl framför oss.

"Hallå får man komma in eller?" Hans röst är hes och vi får ögonkontakt. Han har rätt fina ögon.
————————————————————————
OMG!!! Ett nytt kapitel!! Trodde ni aldrig va??? Inte jag heller faktiskt :pp Vad tycker ni om denna del? Tell me!!

Har några kapitel på lager och jag undrar vilka två dagar ni skulle vilja ha dom i veckan?? Kan hända ibland att det blir tre kapitel som kommer men annars är det två i veckan som gäller. Vilka dagar tycker ni?

Puss puss puss