Någon som du | Hov1

Kapitel 10 - Dom säger att det är fult att peka finger

EN VECKA SENARE

"...och juste! Jag har träffat en kille!" Säger Alex efter att hon berättat allt de senaste nytt om Kina.

"Har du?" Förvånat öppnar jag kylskåpet för att se om det finns något att äta men inget ser lockande ut så stänger de lika snabbt.

"Ja, eller asså, vi träffades för första gången för några dagar sen bara och har smsat sen dess. Och idag frågade han om jag ville gå på dejt i veckan."

Jag ser framför mig en leendes Alex. Trots att jag vill va glad och nyfiken för hennes skull så kan jag inte låta bli att tänka på Dante. Han är det enda jag har haft i tankarna dom senaste dagarna trots att jag försökt att inte tänka på honom.

"Kul att du har bättre kärleksliv efter en vecka i Kina än vad jag har haft hela mitt liv här."

"Mehh, du har ju Dante!"

Jag suckar och lutar mig mot köksbänken när hon säger det. Det har gått en vecka. EN VECKA sedan vi började följa varandra på instagram. Inget mer har hänt. Han har inte hört av sig och jag vet fortfarande inte vad som hände när jag sov hos honom. Jag suckar igen och låter blicken vandra ner mot mina fötter.

"Varför skriver du inte till honom?" Säger Alex efter några sekunders tystnad.
Jag rycker på axlarna trots att jag vet att hon inte kan se mig.

"Vad ska jag skriva?"

"Vad vill du att han ska skriva?" Säger hon som en följdfråga.

"Jag... vet inte." Är det enda jag får fram.

"Precis. Han kanske inte heller vet vad han ska säga." Säger hon och jag inser att jag aldrig tänkt på det åt andra hållet. Men vadå ska jag höra av mig till honom först?

"Jag tycker du ska skriva till honom." Det är som att Alex läser mina tankar när hon säger det och jag kan inte låta bli att le lite åt de.

"Men vad ska jag skriva?" Mina fingertoppar börjar leka med en hårslinga och jag känner redan hur jag börjar bli nervös.

"Skriv typ hej vill du ta en fika?" Det blir tyst i några sekunder innan vi båda brister ut i skratt.

"Jag trodde nästan du va seriös." Säger jag och ler stort. Gud vad jag saknar henne.

"Haha jag vet. Men du, mamma ropar så måste gå men vi snackar senare." Någon minut senare säger vi hej då och lägger på.

Jag går in på instagram och söker efter Dante. Känns ganska lamt att skicka iväg ett meddelande på insta men det är enda sättet om jag ska få tag på honom.
Jag drar handen genom håret i hopp om att komma på något att skriva men min hjärna står still.

"Hmm.." Jag börjar med att skriva hej för att sedan ta bort det fem gånger och göra samma sak igen. En suck lämnar mig för säkert tionde gången idag och jag klickar in mig på hans profil istället. Den senaste bilden han lagt ut är en bild på honom i spegeln där han pekar finger.
Efter många om och men skriver jag "dom säger att det är fult att peka finger" till bilden och trycker snabbt på skicka i DM.
Fort lägger jag mobilen på bordet med skärmen ner. Fan. Det kanske var dumt?

Hjärtat slår i 180 när jag går ut i vardagsrummet och sätter mig i soffan. Jag trycker på Netflix och sätter på ett avsnitt av How I Met Your Mother endast för att komma på andra tankar.

Eftertexterna börjar rulla och jag stänger av tvn. Det är forfarande ljust ute fast klockan är över tio nu. Trots att jag älskar sommaren så måste jag ändå erkänna att jag gillar mörka kvällar och nätter mer än ljusa.

Jag reser mig upp från soffan och går till köket. Mobilen ligger kvar där jag lämnade den och jag känner hur en liten klump bildas i magen när jag sträcker mig efter den.

Tänk om han inte läst? Eller ännu värre, tänk om han läst men inte svarat?
Jag trycker på hemknappen och bläddrar igenom mina notiser.

Klumpen i magen försvinner och ett leende sträcker sig på mina läppar.
"Jag är inte som dom andra ;)" - Dante.
————————————————————————
KAPITEL 10 HÖRNI?!?! Äntligen!! 😝Hoppas ni tyckte om detta trots att det inte hände så jättemycket, nytt kapitel kommer redan imorgon :D

Fråga: Föredrar ni att jag har med bilder eller inte? Körde utan på detta men är nyfiken på vad ni tycker.

Massa pussar & kramar från mig till er <3