Någon som du | Hov1

Kapitel 1 - Pilot

Novellen blir bättre! Håll ut! xoxo
———————————————————
Ljudet från väckarklockan får mina ögon att öppnas och jag sträcker mig genast för att stänga av den. Det är en Fredag och klockan visar 08.30 på skärmen, endast fem dagar kvar tills vi får sommarlov.
Jag lägger huvudet på kudden igen och stirrar upp mot det vita taket i mitt rum. Minns första dagen i skolan när jag och min bästavän Alexandra, som även kallas Alex, var så nervösa inför att börja på en ny skola och tänkte på alla saker som kunde gå fel, och nu slutar vi andra året om fem dagar och börjar det tredje och sista året efter sommaren. Sjukt hur fort tiden går ändå.
Jag kollar på klockan igen som nu visar 8.40 och bestämmer mig för att gå upp ur sängen trots att min kropp gör allt för att ligga kvar ett tag till.

Med tunga steg går jag fram till garderoben och sätter på mig ett par svarta slitna jeans och en enkel vit t-shirt. Går sedan fram till sminkbordet för att sminka mig. Har aldrig varit en sån där tjej som sminkar mig jättemycket som vissa gör, utan lägger bara lite concealer under ögonen och mascara på fransarna för att se lite piggare ut.
Kollar sedan på mig själv i spegeln och märker att jag ser lika trött ut som innan. Ger ifrån mig en liten suck och tar tag i borsten som ligger på bordet för att borsta ut mitt askblonda hår som endast går en liten bit nedför axlarna. Hade mycket längre hår förut men för några veckor sedan fick jag för mig att göra en förändring och klippte av det. Trodde först att jag skulle ångra mig men trivs faktiskt bra i det.

När jag är färdig plockar ihop mina papper som jag satt och skrev på dagen innan och lägger ner dom i min mörkgröna ryggsäck. Springer sedan ner för trappan och in till köket där mamma befinner sig ståendes framför sin dator som är på köksbänken.

"Godmorgon Nicole." säger hon och ler mot mig.
"Godmorgon mamma." svarar jag tillbaka med ett leende samtidigt som jag öppnar kylskåpsdörren.

"Kommer tyvärr inte hem ikväll så du vet. Måste vara kvar på jobbet men vet ju att du klarar dig." fortsätter hon sedan.

Jag nickar som svar och tar ut mjölken från kylskåpet.
Mamma jobbar som läkare och måste ibland jobba över. När jag var mindre behövde jag alltid ha nån som höll koll på mig och tyckte det var jobbigt att mamma var borta så ofta. Nu kan jag tycka det är skönt ibland, att ha lite ensam tid då och då.

Tar sedan fram en skål och ställer fram flingorna på bordet som jag sen sätter mig vid. Efter en stunds ätande märker jag att mamma kollar lite snett på mig och jag höjer ena ögonbrynet mot henne.

"Vad?" Säger jag frågandes.
"Börjar inte du snart?"
"Vad är klockan?" Frågar jag lite stressat.
"Nio." Svarar hon
"Jo, det gör jag." Jag slänger i mig det sista som finns kvar i skålen och går ut i hallen. Sätter snabbt på mig mina svarta adidas skor och hänger ryggsäcken över axeln.
"Ha en bra dag!" Hinner mamma ropa efter mig innan jag smäller igen dörren.

Halvt springer jag ända fram till busshållsplatsen och en lättnad sveper över mig när jag inser att jag hinner gå på bussen som inte åkt än. Jag sätter mig på sättet lite längre bak och lutar mitt huvud mot fönstret och sätter på "Take it back" av Ed Sheeran i hörlurarna.
Tar cirka en kvart att åka till skolan och efter tre stationer går Adrian på bussen. Jag möter hans blick och han ger mig direkt ett stort leende. Adrian är en typisk kille som dom flesta killarna vill vara och dom flesta tjejerna vill ha. Han har brunt kort hår, kastanje bruna ögon, perfekt leende, mycket muskler, spelar fotboll och tjejer ger honom uppmärksamhet hela tiden. Människor som inte känner honom tror ofta att han är kaxig men det är precis tvärtom. Han är en av dom snällaste och roligaste personerna jag känner och är därför också en av mina bästavänner. Vi har känt varandra hela livet och gått igenom det mesta tillsammans.

"Hej snygging." Säger han och kramar om mig.
"Hej." Jag omfamnar hans kram innan han sätter sig på sätet bredvid mig.

Han tar ut min ena hörlur som han placerar i sitt eget öra och vi lyssnar på min playlist tillsammans. När bussen är framme möts vi av Alex som stått och väntat på oss. Hon kramar om oss båda innan vi börjar röra oss mot ingången.

"Vad händer ikväll då?" Frågar hon glatt i hopp om att få något bra svar, som jag däremot redan vet att hon inte kommer få. Hon kollar på mig samtidigt som hon drar handen genom sitt mörkbruna hår.
"Ingen aning." Jag rycker på axlarna samtidigt som jag svarar.
"Jag har match idag, ni kan ju komma och kolla om ni vill." Säger Adrian och Alex ger ifrån sig en suck.
"När ska du fatta att vi inte vill kolla på dina tråkiga matcher." Säger hon och öppnar dörren till skolan.
"Du kan inte säga att det är tråkigt när du aldrig testat." Adrian kollar på Alex lite snett och flinar.
"Jo, det kan jag visst." Säger hon och ger honom ett tillgjort leende tillbaka.
Jag kollar på Adrian och rycker bara på axlarna.
"Aja, vi kan ju höras senare iallafall." Mumlar han innan han beger sig bort mot sina killkompisar längre bort i korridoren.

Jag och Alex går fram till våra skåp för att lämna väskorna och går sedan in i klassrummet där våran klass ska samlas.
-------------------------------------------------------
Yay! Första kapitlet på min första novell!!! Hoppas ni tyckte om det trots att det inte hände så jättemycket. Lovar att det kommer ske massa saker senare, puss.