My boy with Brown eyes

Kapitel 16

Kians perspektiv:
Det har gått fem månader och Elisa har,inte vaknat upp och om hon inte vaknar,snart så kommer de stänga av,allt och låta hon somna in.
Vi har gått på polisförhör en dag i fem månader i rad.

"Kian kommer du eller vi måste sticka"
"Ja jag kommer"

Jag går fram till de och vi drar till bilen,och drar till polisstation.
Vi sätter oss i väntrummet på att få, komma in på det regelbundna förhöret.

"Ni tre kan följa med"

Vi kolla på varandra och reser oss upp,och följer med in till ett kontor,mannen sätter sig ner i sin stol,och tittar seriöst på oss.
När vi är klara så går vi ut till bilen och åker hem till Jesse.
Vi fick reda på att de kommer lägga ner,undersökningen på grund av brist på,bivis att det skulle kunna vara Gabriel och de.
Jag och Jacob är påväg hem jag vet inte om,det är för att jag känner mig osäker när,jag vet att det är någon som förmodligen,vill åt oss inte bara Elisa.
Jag kollar bak och ser att en helt svart kläd,kille med huvan uppe går bakom oss,jag tittar snabbt framåt igen det blev,direkt en obehaglig känsla i hela min kroppen.
Jacob kollar bakåt en pistol laddas. Jag stanna upp och vänder mig om,jag får pistolen riktad emot mig,han trycker in den och man hör en smäll,jag blundar men jag känner inget.
Jag öppnar ögonen och ser att personen är,borta jag kollar ner på marken och ser,Jacob ligga blodig på marken jag slänger,mig ner och tar puls han har ingen puls jag drar snabbt upp telefonen och ringer ett ett två jag drar av mig tröjan och försöker stoppa blodet, jag börjar snabbt göra hrl på Jacob men han,bröjar inte andas ambulansen kommer och,tar med sig Jacob jag ringer hans,mamma hon svarar snabbt och jag,säger som det är efter vi lagt på så ringer jag Jesse.
Jag och Jesse springer in på sjukhuset,och fram till samma tant igen.

"Hej vi vill träffa Jacob Johnson"
"Man kan tyvärr inte träffa han just nu han är på akut operation"
"Vart är hans mamma Erika Johnson"
"Hon är vid operation salen"
"Kan vi få träffa henne"
"Ja vilka är ni"
"Kian blom och Jessie Brook"
"Okej fortsätt i denna korridor"

Vi går förbi hissarna och kommer fram till operationssalarna.
Vi forsätter i korridoren tills vi kommer fram till den rätta.

"Jag har ringt din mamma Kian så hon vet"
"Okej"

Vi sätter oss på en träbänk på väntan att,få reda på om Jacob har klarat sig,det var skönt att höra att de fick igång hans andning.

"Jag åker upp till Elisa en stund"
"Okej gör det"

Telefonen ringer och ser att det är polisen,jag svarar och får information om att,de har hittat Gabriel mördad en timme ,från stan jag berättar om Jacob.
Äntligen kommer en man ut och ber om,att få prata med Anna Jacobs mamma.
De går iväg en bit men jag hör ändå vad, de säger jag ler av Jacob kommer,klara sig detta är en dröm i mardrömmen.
Jesse kommer och sätter sig ner bredvid,mig hon kollar på mig och studerar mitt uttryck hon börjar le.

"Vad"
"Är det goda nyheter"
"Ja Jacob kommer klara"
"Bra"
"Hur är det med Elisa"
"Bra hon har börjat göra lite mer livstecken"
"Bra"

När allt är klart och polisen har frågat,alla frågor som de behövde veta och det var,exakt samma frågor som för fem månader sen.
När jag är hemma så lägger jag mig på,sängen och kollar upp i taket.
Att allt måste hända mig först med Elisa,sen håller jag på att förlora bror.
Jag förstår mig inte på något först en,mardröm sen än dröm i mardrömmen,och mardrömmen blir bara,värre och värre för varje dag som går,Elisa kommer bara närmare sin död,medvetandes.
Allt har tagit stopp förutom tiden den bara går och går men ingen hinner ikapp den......

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Hej
Kort kapitel.
Segt och sånt tycker att 15 är den bästa kapitlet hittills så jag är lite nojig över att detta kapitel inte blev lika bar.