My boy with Brown eyes

28

Ni får gärna lyssna på låten till detta kapitlet. Låten heter En stund på jorden.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kians perspektiv:
Jag kan fortfarande inte förstå hur Elisa kunde hoppa på Emma så som hon gjorde. Fast det är Emma som har börjat blivit hatat skolan.
Jag knäpper den sista skjortknappen. Jag granska mig själv i spegeln från top till tå. Jag hör en lätt knackning på dörren,mamma kommer in och ställer sig bredvid mig vid spegeln. Jag känner att min högra kind blir fuktig man kan se en tår trilla ner. Mamma tittar in i spegeln och ler lätt emot mig genom den.
Vi går in i kyrkan och på andra raden. Där framme står hans kista. Där i ligger Jacob och sover frid fullt. Alla tystnar när kyrkklockorna börjar ringa,alla lyssnar på de och gör en på något sätt mer harmonisk. Jag kollar och ser Elisa sitta på andra sidan bänken i en vacker lång svart klänning.
Jag går fram till kistan och lägger en stor röd ros på den vita kistan. Alla samlas utanför kyrkan för att åka hem till Jacob.
Jag smyger försiktigt uppför trappen för att gå in i hans rum för sista gången. Jag kollar mig i spegeln som hänger på väggen och ser att mina ögon är alldeles röda av allt gråtande.
Jacob var den finaste vännen man kunnat ha,alla visste att han kunde när som helst men ingen var väl beredd på att det när han fortfarande var så ung när han precis nästan hade gjort klart sin cellgiftsbehandling. Jag smyger ner igen och sätter mig bredvid Jesse. Hon kollar på mig försiktigt man ser att hon har gråtit hennes ögon är helt rödsprängda.
Jag slänger mig på sängen utmattad efter allt gråtande så tar min energi slut. Jag blundar en lite stund men det går inte ens tio sekunder innan någon ringer, jag tar upp telefonen och ser att det står "Elisa" jag suckar tyst för mig innan jag svarar.
De hörs en knackning på dörren och jag släpper ut en tyst suck innan jag reser mig upp och öppnar dörren. Colin står utanför  och viftat med en spelkonsol i luften.

"Ska vi spela"
"Nej inte just nu kanske senare"

Jag smäller igen dörren i hans ansikte och låser dörren igen. Jag kan höra hur han suckar och går iväg. Jag lägger mig på sängen och trycker ner mitt huvud och skriker lite svagt i kudden.
Allt har verkligen hänt inomloppet på ett par månader, allt som inte händer annars och allt som inte hände innan jag träffade Elisa.
Jag tittar på klockan och kommer på att jag har min fotbolls match om en timme.
Jag byter om till enkla vardagskläder. Jag låser upp dörren och går ner till köket för att packa min väska till fotbollen.

"Vad gör du"
"Jag har ju min fotbolls match om typ en timme"
"Jaha men vi kommer och tittar på dig sen"

Jag går ut genom dörren och sätter mig i min bil och åker iväg till fotbollsplan, det var redan fullt med bilar,familjer och ungdomar som skulle spela. Jag öppnar dörren till omklädnings rummet och där sitter alla på bänken ombyta och klara.

"Lite sen"
"Ja asså förlåt jag var på Jacobs begravning idag"
"Jaha men då gör det inget"

Jag sätter mig bredvid Pontus och börjar byta om till matchkläderna.
Vi vann med 11-9 det var en riktigt go match. När jag är klar så går jag fram till mamma och pappa som har kommit för att kolla. Jag hoppar in i min bil och drar hemåt.
Jag slänger mig i duschen utan att ha låst dörren. Jag vänder mig om och ser att Emma står i badrummet utan att jag märkt något tidigare. Jag går ur duschen och virar en handduk om kring mig. Min telefon ringer men jag hinner inte att svara innan signalerna är borta. Jag kommer ut till Emma och lägger mig i sängen med hon.
Jag ser mig om kring efter min mobil och ser att den nu låg i sängen och inte på mitt nattygsbordet. Jag reser mig upp och tar den och går in på kontakt listan ser vem som har ringt senast. Det kommer upp ett ganska argt sms av Elisa på skärmen, jag går in på sms och klickar på hennes namn och det ända jag kan ser är ett långt sms med stora bokstäver. Jag lutar mig mot sänggaveln och börjar läsa smset. Jag ser att Emma kollar på min mobil så jag vinklar bort den ifrån henne lite och då kollar hon lite argt på mig.

"Varför smsar du med hon"
"För att hon smsa till mig"
"Varför gjorde hon det"
"För att du klicka henne fast hon tror att det var jag"
"Ja men jag vill inte att du har någon kontakt med dit ex"
"Vi är kompisar, vi har aldrig varit ihop"

Hon tittar ner i sin mobil och blir helt tyst hon säger inte ett ljud.
Jag kollar emot henne och ger henne en kyss på pannan. Jag ser hur dörren öppnas lite men det är ingen som kommer in och dörren stängs snabbt igen.
Jag följer med Emma ner till hallen. Vi säger hejdå och jag ger henne en puss på munnen innan hon öppnar dörren och går.
Jag sätter mig ner vid köksbordet och börjar skyffla på mat. Mamma och pappa sitter och kollar lite på varandra och ser en aning nervösa ut. När jag har ätit upp så går jag och dukar av men blir tvingande att komma och sätta mig igen.

"Pappa har fått ett nytt jobb i Florida"
"Jaha så han kommer pendla eller"
"Nej Kian vi ska flytta med honom ner"
"Hallå varför det"
"Colin alla vi behöver en ny start i en ny stad"

Jag reser mig och går ut till hallen och sätter på mig skor och jacka.
Jag åker iväg den första som ska få veta ä Elisa, jag vet att det är hon som kommer bli ledsen och jag vill att vi ska vara vänner innan vi åker på fredag. Jag knakar försiktigt på dörren och jag hör fotsteg komma närmare.

"Hej Kian"
"Du är Elisa hemma"
"Ja hon är på sitt rum"
"Okej tack"

Jag går upp för den knarrande trappen. Jag öppnar dörren till Elisas rum. Hon har bytt om från den svarta långa klänningen till en pyjamas.
Jag går fram och sätter mig på sängen och hon kollar upp från datorn.

"Vad gör du här Kian"
"Jag måste berätta en"
"Vadå"
"Jag flyttar till Florida på fredag"
"Va du skämtar nu va"
"Nej det gör jag inte"

Vi sitter och pratar en stund innan jag åker hem, jag trodde att hon skulle be mig och dra där ifrån. När jag kommer in genom dörren så kommer mamma och pappa ut till hallen och ser inte så glada ut. Jag går försöker gå förbi de men de stoppar mig men efter ett tag så får jag komma förbi bara om mamma fick en kram. Jag kollar på klockan och ser redan att den är halv elva, detta har varit en av de längsta studiedagarna jag har haft tror jag.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Hej
Äntligen ett kapitel ute. Förlåt att det har tagit tid igen det är verkligen inte meningen.
Men jag är faktiskt inte så nöjd med denna bok men jag kommer fortsätta med den för det är två kapitel kvar hörni.