De bara spritter i benen när jag går längst trottoaren mot bb. Mina förväntningar ligger på topp och jag är säker på att dom kommer hållas. Jag har fått en bild på henne. De är den sötaste bäbis jag sätt. Jag menar, de är Oscars unge. De skulle vara konstigt om någonting annat.
Min kropp visar sig för sensorn över dörren och öppnas direkt. Dom åker åt sodan och lika så de två därpå. Jag kan knappt hålla mig i en takt ens liknande ett normalt gående mönster. Allt är bara regnbågar, rosa moln och enhörningar.
Jag följer Oscars vägbeskrivning men stannar tvärt utanför den dörr som håller mig utestängd från min bästa vän och hans dotter. Frun är kanske inget att glömma men just nu känner jag att själviskt nog att har hon inte så stor plats. Tyvärr. Men Oscar är min Oscar och han är pappa.
"Oscar är pappa" viskar jag för mig själv. Vänder utan baktanke upp blicken mot taket och skrattar lågt. Men nu vill jag inte vänta mer. Knackar försiktigt och bara inom några sekunder glider dörren upp och min bästa vän tonar upp framför mig. Hans leende glider upp till max och när de kommer som ett pling slänger jag mig i hans famn. Eller ja, något pling kom aldrig i verkligheten men när hans läppar inte kunde bli lyckligare så tändes den dör lilla extra glansen i hans ögon. De där lilla extra du vet. De som visar att inget kan komma i hans väg. Han är världens lyckligaste människa.
"Kom nu och ta bäbisen. Jag vill sova." Klagar Elin i bakgrunden. Både jag och Oscar skrattar men släpper ifrån. Han lägger en hand om mina axlar och styr mig mot en liten nöjd bäbis som precis har fått i sig lite mat. Hennes långa ögonfransar vippar upp och ner i takt med att henens ögonlock skymmer hennes blåa ögon.
Oscar släpper mig och lyfter försiktigt upp den lilla varelsen i hans armar. Lägger henne tillrätta och på ett chilivipp sover hon som en stock. Han ställer sig nära mig så jag låter en hand ta tag om hans midja medan mitt huvud faller ner på ans axel och den andra handen smeker försiktigt hennes lena kind.
"Oscar, hon är sötare än vad du någonsin har varit." Säger jag obrytt men ändå fascinerat och fokuserat på de lilla livet. Jag greppar tag on den lilla handen och direkt tar hon tag i närmsta finger. Jag fnissar lyckligt och känner hur mina ögon tåras med små lyckotårar. Men jag bryr mig inte. Låter dom falla ner mot Oscars axel.
"Men Felix gubben, varför gråter du." Säger han då och försöker se på mig.
"För att hon är så fin och att du är hennes pappa. Min lilla bästa vän."
Han skrattar och gosar sin kind lite mot min jag håller båda mina armar om hans midja och sluter ögonen. Bara njuter. Jag älskar att vara med Oscar.
"Kom så går vi och lägger oss."
Han börjar gå och jag följer efter men släpper är inget som kommer i tanken. Inte förens vi kommer till den lilla sängen. Jag tar av mig mina skor och lägger mig ner. Fixar till de lilla täcket och lyfter upp de så Oscar och den lilla tjejen kan krypa in under. Oscar hamnar halvt i min famn och han lägger vad hon nu heter emellan oss.
"Vad heter hon?" Frågar jag varsamt men får vänta på svar. De är inte att han är osäker. Bara så sjukt fokuserad.
"Ängla. De passa bäst på henne."
"Och så va de lite för att de va mitt förslag."
"Kanske lite, vi kan säga så, bara för att de är du och om de gör dig lycklig."
—
Har inte läst igenom, har skrivit de här på typ en kvart....
