"Wooow, där missade vi de nästan." Avbryter Felix plötsligt vårt samtal om hans jobb och tar tag i min hand för att dra med mig in på restaurangen vi hade ett bord bokat åt oss. De är en asiatisk restaurang och värmen från maten slår mig som en vägg när vi kliver in.
"Varmt och skönt iallafall." De är kallt ute fortfarande, vi är inne i mars månad så snart är de dags för lov igen. Felix längtar. Jag också, få ha honom hemma hela dagarna kommer underlätta allt så sjukt mycket.
"Ja de är trevligt." Vi båda knäpper upp jackorna och blir inte långt efter upplockade av kyparen.
"Hej vad trevligt, i vilket namn har ni bokat bord?" Frågar han vänligt med ett stort leende och perfekt uppradade tänder. Felix typ på hör nivå. Snack om honom kommer de första vi tar upp vara. Eller han kommer ta upp de.
"Enestad tror jag de va." Svara Felix med ett vänligt litet leende som är finare än någon, annans. Den unga mannen bakom apparatens leende ändras till en betydligt mer flörtigare variant vilket får Felix att dra sig närmre mig. De trodde jag verkligen inte, inte om honom. De är ju han som brukar vara den som flörtar. Så de han gör här näst chokar mig total. Hans fingrar fingrar tag på min hand så dom snart är ihop satta. De är tydligt att han är obekväm under kyparens blickar. Hinten får mannen att fatta att de är jag och Felix så han vänder ner blicken helt i sitt jobb, han nickar, tar två menyer och ber oss följa med. De gör vi och Felix hand lämnar inte min. Inte gör de mig något. Istället får ett litet leende plats på mina läppar. Han står upp för att de är vår kväll tillsammans och att inte ens ett sånt fint erbjudande får störa. De får mig att fläta ihop våra fingrar helt. Han kollar förvånat åt mitt håll men jag bara ler, de får även hans läppar att formas till en båge.
Den stiliga kyparen stannar vid ett bord för två, rummet är litet, de är enbart fyra till dubbel bord som får plats. ett av dom är upptagna till ett medelålders par. En man och en kvinna. De klassiska. Mannen sänder oss ett vänligt leende som säger typ, "Hej vad söta ni är tillsammans." tanken får mig att kolla ner på våra sammanflätade fingrar och rodna en aning. Varför i helvetes då. Vi är inte tillsammans och kommer aldrig bli. Vad finns de att rodna över? Genast får jag för mig att förklara hur de ligger till, att vi faktiskt inte är tillsammans. Men Felix hindrar mig, han drar ut en stol och när jag själv inte ger några tecken på liv drar han mig till sig och sätter ner mig på stolen. de får våra händer att lossas från varandras men de tycks inte störa honom. Kyparen går och när även Felix satt sig och lagt upp sina händer på bordet för att förmodligen öppna menyn kan jag inte styra mig själv. Jag tar hans hand över bordet vilket får honom att sända mig en förvånad blick innan den ler och tar min hand i ett ordentligt grepp. Vad är de jag egentligen håller på med? Finner hållandet av min bästa kompis hand rogivande och vill inte släppa. Dessutom är han kille och jag är straight.
"Va inte han kyparen snygg?" Frågar jag för att vända upp och ner på stämningen helt. Han kollar upp och höjer på ögonbrynen.
"Em asså de kommer låta konstigt men de känns verkligen som att jag är pappa med dig på riktigt och då kan jag kan jag ju inte hålla på med någon annan. De skulle bli så fel mot Ängla."
Jag kollar på honom med oförstående ögon och känner hur jag zoomar ut. Tankarna kortsluts och jag vet inte vad jag ska säga. Jag kollar ner i mitt knä. Felix fick tillslut på mig hans ljusa byxor med endel brottandes i sängen. Han föll ner över mig av utmattning så efter de drog jag på mig dom ändå.
Han släpper osäkert min hand och stänger igen menyn. Rummet blir plötsligt kallare och den närhet jag fått från Felix va obviously något som värmde mig. Han suckar tungt och drar ut stolen. Redo att gå.
"Men du är väll för str8 för att någonsin förstå vad jag känner." Är de sista han säger. Han tänker dra. Något i mig gör att de plötsligt blir ännu kallare. Jag kommer aldrig klara de här utan honom.
