"Nä, vet du vad Felix? Jag måste flytta. De går ju inte att bo här utan att tänka på Elin. Jag blir ju helt galen..." Oscar reser sig från soffan och lägger ner Ängla i min famn innan han går iväg. Förmodligen in mot vårt rum.
"Ja ha, vart hade du tänkt då då?"
"De har jag inte tänkt än men flytta ska jag och de snart. Typ nästa vecka blir bra."
Mycket riktigt går han i sovrummet, hämtar något och kommer tillbaka. Han har sin rosegold Mac i famnen och slår sig ner i soffan bredvid dig.
"Oscar, flytta inom en vecka? Du har inte ens tänkt på de tidigare. Jag tror du får dra dina mål på lite längre sikt."
"Kanske men de är alltid värt ett försök. Vi kanske slår världs rekord. Dessutom om vi säljer båda våra lägenheter och flyttar ihop på riktigt så kan vi nog få något riktigt ballt. Eller vad tror du?"
"Så vi ska sälja våra lägenheter på den tiden också tycker du?"
"Jadå, de kan inte vara så svårt."
"Jag har haft min lägenhet ute på annons i tre dagar och fått ett napp. Som inte dög."
"Ja men du har några dagar till på dig att få den såld, försök mer!"
"Oscar"
"Ja?"
"Stopp, lugna ner dig. Ta ett andetag och släpp datorn."
Han gör som jag säger. Lutar sig bakåt mot ryggstödet och sätter händerna för ögonen. Nu kommer tårarna. Jag lägger över Ängla så jag bara håller henne med höger armen och dar till mig Oscar med vänster. Han hoppar ännu närmre och håller om mig med sitt liv.
"Fan Felix. Vad gör jag?"
Han lyfter över sina ben över mina så jag lägger ner Ängla i hans knä. Med huvudet mot min axel kollar han olyckligt mer på sin alldeles för söta dotter som ligger med slutna ögon i sin egna lilla värld. Hon drar handen under näsan i sömnen och slappnar av igen.
"Jag vet inte älskade Oscar. Men tillsammans ska vi lösa de som händer, eller hur?"
Han ler lite försiktigt och skrattar helt utan äkta lycka.
"Jaa, vi ska väl de. De är egentligen sjukt hur lilla jag kan ha en så bäst bästa vän som gör de här för mig. De är helt sjukt och de gör allt så helvetes mycket lättare. Han är de bästa som fins." Säger han nu mer hel hjärtat och kollar upp på mig. Jag ler ett sånt där leende man ler när man kollar på något som så sött så men vet inte vart man ska ta vägen. Trots att Han inte har tvättat håret sen Elin stack och sover bara hälften av tiden han egentligen skulle behöva så är han rätt söt. Eller iallafall de han sa.
"Men Oscar, jag blir ju helt varm."
Jag drar honom intill mig och gömmer mitt ansikte i hans hals.
"De är ju sant."
—
Jag är på kanarieöarna. Brände mig idag.... känns somnat mitt ansikte brinner upp...
Orkar inte läsa igenom
