Ska vi? - Ludwig Kronstrand

Han må va stabil, lägenhet, bil

Handen var i håret och kändes oljigt trotts att jag duschade det tidigare idag. Jag sjöng med full hals och stog mitt på dansgolvet mittemot Ludwig han såg lycklig ut, lika lycklig som jag var. Vi var lyckliga för att vi nästa vecka hade klarat av gymnasiet tillsammans. Vi tar studenten på onsdag.

Han log stort mot mig och jag log tillbaka. Det ända som skulle kunna göra denna stunden bättre var om Kristoffer var här, min kille sedan 2 år tillbaka.

Senast jag såg honom stog han runt hörnet och pratade med en tjej från tvåan. Thea har jag fått för mig att hon heter.

"Jag går och hämtar Kristoffer." Sa jag högt och Ludwig nickade till när han uppfattat vad jag sagt. Jag tog en klunk ur drickan jag hade i handen och styrde stegen ut från folket jag omringats av på dansgolvet. Jag gick runt hörnet och såg Kristoffer, mitt hjärta gick i tusen bitar. Minst. Han hade Thea upptryckt mot väggen med läpparna hårt kraschade mot hennes.

"Jävla kukhuvud." Var allt jag fick ur mig. Han släppte genast henne så att Thea stog på golvet, han kollade på mig med en blick jag inte kunde tolka. Var han ledsen? Arg? Nöjd? Varför i helvete skulle han vara nöjd?

"Maddie." Var allt jag hörde innan jag sprang ut från den plötsligt lilla lägenheten tom av luft, full av idioter. Jag såg ingenting, mina ögon hade ett tjockt lager tårar som störde mitt synfält. Jag torkade snabbt bort dom, sket i hur mitt smink förstördes, och sprang sedan allt vad jag kunde ner till porten och ut på Stockholms gator. Jag kollade mig omkring, vart ska jag nu? Kristoffer skulle ju hålla sig nykter och köra hem mig.

Fuck ju Kristoffer Lindgren, nu kommer jag inte ens hem.