Ska vi? - Ludwig Kronstrand

Känner att vi borde skapa ett liv

"Hej Maddie. Jag skulle bara berätta att jag hört vad som har hänt. Isak berättade, jag finns här om du vill prata. Ehm, hoppas du ringer tillbaka. Puss och kram"

Det var Lousie röst som jag hört inne i min mobil. Hon hade lämnat mobilsvar, något jag såg när jag var inne hos Ludwigs vänner. Jag kände ångest så fort jag såg att hon ringt. Att Lousie har ringt innebär att hon antagligen fått reda på vad jag gjort mot Kristoffer eftersom att hon är ihop med Kristoffers bästavän Isak. Vi är också väldigt goda vänner och har varit sedan jag blev ihop med Kristoffer.

Jag stog ute på balkongen och rökte, klockan var strax över 2. Även fast att jag var bakis så hade jag druckit en del. Jag hade märkt hur alla mina tankar gått tillbaka till Kristoffer under kvällen, trotts all koncentration som jag lagt ner på att inte tänka på honom.

Jag hörde hur balkongdörren öppnades bredvid mig. Jag släppte snabbt ner cigaretten ,som jag snott i ett öppnat paket, och stampade på den. Jag var inte jätteöppen med när jag rökte, inte bra för det rykte jag byggt upp med åren.

"Röker du?" Jag suckade lätt för mig själv och vände mig till Noel som kommit ut. Han hann se mig alltså.

"Det händer" han nickade svagt åt mitt svar. Som sagt så rökte jag ganska diskret. Inte jätte ofta heller. Oftast i samband med alkohol blandat med att jag och Kristoffer bråkat.

Wow vad jag inte kan sluta dra in honom i allt jag tänker på.

"Såå, vad gör du här?" frågade Noel och lutade sig mot balkongens räcke och kollade ner mot gatan.

"Ehm, samma anledning som du?" svarade jag osäkert då jag inte visste vart han ville komma med frågan.

"Nej alltså, vi har inte setts och pratat seriöst på tre år och plötsligt så är du här på ett krök med mina närmaste vänner. Som jag dessutom inte ens visste att du känner?"
Jag skrattade lätt åt hans tankar om mig, det är sant dock. Jag känner bara Ludwig och Noel är, knappt det.

"För det första så ber jag om ursäkt att vi inte gjort något på länge" började jag och Noel fnös till. Jag flinade lätt åt honom och gick fram och lutade även jag över räcket. Han vände blicken mot mig och jag mot honom.
"och för det andra så har jag gjort slut med Kristoffer och det är typ grunden till att jag är här".

Noel släppte räcket och stog nu utan stöd, jag följde efter i hans hastiga rörelser. Han kollade ganska förvånat på mig.

"Vänta, har du och snobben från Bromma gjort slut?" sa Noel med en frågande blick. Han var precis som Ludwig, pratade utan att tänka. Kanske därför de var bra kompisar, de kan skratta åt deras misstag tillsammans.

"Jaa, eller alltså det var jag som gjorde slut. Jag tror det kom lite som en chock för honom, snobben, faktiskt" svarade jag och sa överdrivet tydligt snobben som Noel kallat honom. Jag vet inte vad jag tyckte om det, men det stämde dock, men jag är ganska så emot fördomar mot folk man inte vet något om.

"Så du och Kristoffer.." han drog ut på r:et osäker på om det var rätt namn jag nickade lätt som respons.. "Ni har gjort slut, men det förklarar inte varför du är här just nu?" fortsatte Noel och satte sig på en stol av de två stolarna som fanns på balkongen. Jag satte mig mittemot honom. Han började rota i sin jeansficka och fick upp en cigg och tändare. Han tände cigaretten och kollade sedan på mig.

"Okej så igår på festen som Ludwig var på du vet?" började jag. Han blåste ut röken han samlat i munnen på mig och svarade sedan att han hade varit där. Jag berättade hela biten om vad som hänt från igår till idag. Han satt hela tiden och lyssnade och kom med små smarta kommentarer.

Lagom tills att hans cigg var slut så var jag färdig. Jag insåg att jag även delat med mig av tankar som jag inte hade berättat eller reflekterat över tidigare. Jag ville skylla på alkoholen i min kropp, men innerst inne så är det ju mitt val att berätta för Noel trotts allt. Antagligen känner jag någon form av trygghet i honom.

Han ställde sig upp och fimpade ciggen i askkoppen som stog på bordet emellan oss och ställde sig upp, "Kom vi går in". Jag följde med i hans rörelser och gick in.

Resten av gänget satt i soffan och chillade galet. Olivia och Dante satt och pratade i fåtöljen de delade på. Axel stog med sin mobil och sjöng med till den låga musiken vid högtalaren, något som Ludwig också gjorde. Jag satte mig i soffan bredvid Ludwig. Bredvid mig satte sig Noel. Valter som var här lite tidigare hade gått hem, han gick för ett bra tag sedan nu. Det var något han behövde eåk hem och göra.

Jag tog upp benen i soffan och lutade mitt huvud mot Ludwigs axel, jag kände hur tröttheten började smyga sig på. Ludwig började röra sin arm lite lätt bredvid mig. Den satt dock mellan min överkropp och hans. Jag lyfte upp min överkropp lite så att han kunde ta upp sin arm som fastnat emellan oss. Han drog upp den och la den sedan över mina axlar. Jag log lätt och lutade mig tillbaka till honom.

"Hallå vart ska jag sitta nu?" Frågade Axel plötsligt och alla vände sina blickar mot honom. Han kollade förtvivlat på oss alla. Dante och Olivia började utbyta ett par blickar mot varandra där de satt i fåtöljen. Eller Dante satt, Olivia låg i "brudställning" i hans knä.

"Du kan sitta här, vi ska ändå gå nu." Sa Dante och Olivia gick upp från hans knä. Dante ställde sig också upp.

"Redan?" frågade jag och gav Olivia en ledsen min. Hon fnittrade till. "Jaa, redan" sa hon och pekade mot klockan som satt på väggen. Klockan hade hunnit bli kvart i tre. "Men ändå" svarade jag tyst och ställde mig upp från soffan.

Vi gick kramade om varandra, jag och Olivia alltså. Vi hade pratat lite grann under kvällen, hon verkade hur snäll och omtänksam som helst. "Hoppas vi ses igen" sa hon när vi släppte kramen. Jag sken upp i ett leende och nickade energiskt med huvudet. "Absolut"

Efter någon minut hörde man hur Ludwigs dörr smälldes igen vilket innebar att de var ute ur lägenheten. Jag hade satt mig ner i soffan igen och Ludwig hade lagt armen om mig, igen. Det var mysigt.

"Dom kommer så ha sex" sa Noel. Jag vände förvånat mot honom. De andra killarna skrattade lätt. Jag skakade endast på huvudet, sånt säger man inte.

Det plingde till i min telefon som låg på soffbordet. Jag kollade förvånat mot den och blev glad när jag såg vad som stog. 

@/oamcls (OLIVIA S) följer nu dig på instagram