Ska vi? - Ludwig Kronstrand

Se mig

"Okej men nog pratat om mig" sa jag och Ludwig höjde ögonbrynen samtidigt som han lyfte upp sin cola flaska och började dricka.

"Hur går det med tjejerna då?", frågade jag och försökte imitera vilken vuxen som helst.

Ludwig började hosta hej vilt och jag insåg att han satt colan i halsen på grund av min fråga. Jag skrattade högt och även han började skratta med tiden som hostan försvann.

Vi tystnade och hamnade med ögonen i varandras. En kall vind kom och jag rös till. Han flyttade sig lite närmare och la hans ena arm runt mig.

Vi satt på en kaj, det var soligt ute men en del vind vilket gjorde det ganska kallt. Klockan skulle jag gissa var runt två. Vi hade slutat ett idag. Vi gjorde ändå ingenting i skolan just nu. Alla försökte väll njuta av klassen nu sista tiden. Det är en vecka och en dag till att jag tar studenten, vilket är sjukt. Hela min skolgång är över sen. Okej högskola kommer jag ju gå, men det är inte skol-skola om man kan säga så?

"Ludwig" sa jag och kollade ut över vattnet.

"Mm" fick jag till svars.

"Det känns bra" svarade jag. Jag märkte hur han vände sin blick mot mig. Strax efter så vände jag mig mot honom.

"Vad snackar du om nu?", frågade han och skrattade. Jag skrattade till jag med.

"Vi två, att ha tagit upp kontakten igen liksom" svarade jag och kollade på honom. Han nickade långsamt och slickade sig om läpparna.

"Ja, det är kul" svarade han. Jag märkte att vi fått någon typ av ögonkontakt, igen. Solen sken ganska starkt på oss och vi var tvungna att kisa men vi hade ögonkontakt, det hade vi.

Den avbröts dock när Ludwigs mobil plingade till. Vi vände snabbt huvudena ner i hans knä där hans mobil plingat. Han tog direkt upp den och började skriva något. Jag kollade ut över vattnet och lutade mig bakåt lite så att jag värmdes av solen.

"Det var Noel" jag kollade på Ludwig. Han tittade upp på mig. "Hänger du med till Axel?", frågade han sedan. Jag höjde ögonbrynen då jag blev förvånad av frågan.

"Ehm, vad ska vi göra där?", frågade jag tillbaka. Noel ringde alltså och sa att han skulle komma hem till Axel, varför kunde inte Axel ringa upp själv. Han kanske inte ens var medveten om att Noel ville att Ludwig skulle dit. Han kollade allvarligt på mig, typ dömande.

"Kom" sa Ludwig när han slutat kolla på mig på det dömande sättet. Han ställde sig upp och jag hängde efter i hans rörelser då han greppade tag i min hand.

Vi satt nu på tunnelbanan. Vart vet jag inte. Ludwig var tyst, inte för att jag frågat vart vi var på väg. Men han brukar normalt sätt vara pratglad liksom. Han satt ioförsig och trasslade ihop sina hörlurar, något han inte heller brukade göra dock.

När knuten var löst så satte han in dom i hans telefon och gav den högra luren till mig som jag stoppade in i mitt öra. Jag såg hur han gick in på Spotify appen och bläddrade långt ner på en spellista.

Musik började spelas och en mörk röst hördes. Det var rap han körde, svensk rapp.

Låten var bra, catchy typ. Skev text dock. En bit in på låten och refrängen skulle, vad jag gissar, precis komma när jag märker hur Ludwig har ögonen på mig, mitt ansikte.

"Vad?", frågade jag och drog ut luren. Stressat tog han tag i min hand där luren låg och förde den mot mitt öra igen.

"Ingenting, lyssna bara" sa han och jag rynkade ögonbrynen. Långsamt och förvirrat satte jag den i mitt öra igen, han hade fortfarande ögonen på mig. Vad är hans problem?

Jag han bara höra några ord av vad jag fortfarande tror är refrängen innan en andra vers kom. En ny röst hördes, även denna var mörk. Men hesare typ. Den kändes typ bekant.

"Noel?!", sa jag högt. Det var han, jag lyssnade på Noel. Som rappade? Jag kollade på Ludwig, han flinade och nickade snabbt. Jag log lite. Coolt ändå, jag känner en kille som medverkat i en låt.

Låten fortsatte, den var bra. För att vara Noel. Missförstå mig rätt.

"Ludwig?" Sa jag högt och flämtade till. Jag kollade chockat på honom och han log brott. Ett skratt lämnade hans läppar.
"Håll käften" sa jag snabbt och tog mobilen ur hans händer så jag kunde höja volymen.

"Jag vill bara va med dig, natten är vår Imorgon är du med nån annan förstår" jag hör Ludwigs röst, i Ludwigs hörlurar på Ludwigs spotify.

Låten tog strax därefter slut. Direkt drog jag ur mig luren och kollade på honom.

"Va i helvete" var allt jag fick fram. Jag var chockad rent ut sagt. Ludwig hade släppt musik på spotify och jag visste inget?

"När?", frågade jag och han svarade millisekunder efter "i natt". Jag skrattade åt det i brist på vad jag annars skulle göra, jag var chockad som sagt. Jag kollade på Ludwig och han flinade.

"Varför?", frågade jag honom och han ryckte på axlarna.
"Varför inte?"

Jag kollade fundersamt på honom. Han var så olikt mig, han var dock den jag ville vara. Obrydd om vad andra tycker.

"Du är cool" sa jag till honom och lutade mig mot hans axel. Jag hörde honom skratta till.

"Tack" 

Resten av tågresan blev tyst. Egentligen hade jag en del frågor jag ville ställa, men jag ville ta en sak i taget. Smälta allt liksom. Det fanns ju trotts allt en del att smälta. Ludwig Kronstrand, min barndoms bästis, hade liksom gjort en låt som var seriös. Den var bra. Proffsig nästan.

Tåget stannade och Ludwig ställde sig upp, ännu en gång följde jag med i hans rörelser och ställde mig upp jag med.

Vi gick ut på perrongen och vidare ut från tunnelbanan. Ludwig gick målmedvetet och jag försökte hänga med så gott som det gick samtidigt som jag försökte få upp de tankar som trasslat till sig. Ludwig kollade bak på mig och kisade lätt.

"Vad tyst du blev" sa han och stannade, jag blev förnärmad av hans kommentar.

"Förlåt jag är bara lite upptagen med att ta in att en kompis till mig plötsligt släpper en låt" svarade jag och han skrattade till och vände sig om. När han började gå igen sprang jag ikapp honom så att vi gick bredvid varandra.

"Tre" sa Ludwig plötsligt, det gjorde mig inte mindre förvirrad om man säger så.

"Vad menar du nu?", jag stannade igen. Något som även Ludwig gjorde.

"Vi har släppt tre låtar" sa han och andra chocken för idag kom. Han kollade på mig väntades på en reaktion. Det kom ingen dock, hur skulle jag reagera ens?

"Säg något" sa han och fortsatte kolla på mig.

"Vad ska jag säga?", frågade jag istället. Han himlade med ögonen.

"Vad som helst skulle sitta fint" svarade han och suckade. Han var lite otålig efter svar.

"Vart är vi på väg?"

Vi var på väg mot Axel, såklart. På vägen hem till honom så pratade vi om musiken han hade gjort. Han var förvånad över att jag inte visste något då det hängt affischer uppe i hela skolan. Men vad jag säga, jag är inte den som kollar på affischer i skolan. Det brukade ändå bara vara om olika pluggtider eller ungdomsgårdar. Han förklarade också att kröket i söndags typ var som en realisefest, varför dom inte spelade deras låtar då har jag ingen aning om dock. Det kanske dom gjorde utan att jag hörde eller fattade, vad vet jag.

Gruppen bestod av Dante, Noel, Axel och Ludwig. Dom kallade sig för Hov1. Döpt efter en stad i Italien några varit i förra året. Skevt som fan, men det var ju allt nu för tiden så jag ska inte säga något.