Ska vi? - Ludwig Kronstrand

Du känner dig äldre

Att det skulle bli en regnig sommar kändes numera som ett faktum. Regnet hade öst ner nonstop i snart en vecka och jag var helt ärligt jävligt less på det.

Som tur var så får man tid till andra inomhus aktiviteter utan att få ångest för att man missar en solig dag. Som idag till exempel. Jag var inne i stan och unnade mig själv en shoppingdag där jag endast behövde fokusera på hur jag kunde blanda alla kläder och göra nya relativt snygga outfits typ varje dag.

Just nu satt jag inne på en av de många espresso house som finns i Stockholm city. Ett vid varje hörn känns det som. Jag hade unnat mig själv en macka samt iskaffe mellan allt shoppande. Jag satt precis bredvid disken där man beställde, något jag alltid gör när jag äter någonstans helt ensam. Då har man saker att kolla på utan att endast sitta vid sin mobilskärm.

Jag ångrade det dock relativt snabbt då ett otroligt blött ex kom in på caféet. Inte Kristoffer tack och lov utan Isak. Louise ex. Jag försökte så diskret som möjligt kolla ner i min tallrik samtidigt som jag tog en tugga av min macka.

"En dubbel espresso take away, tack" hörde jag honom säga. Kassörskan svarade att mjölken just nu var slit men att en av hennes kollegor var och köpte mer och skulle komma tillbaka inom 10 minuter, max. Jag fnös till, stabilt av espresso house där en av huvudingredienserna till mycket av det på deras menyer är slut.

Jag tog tag i min iskaffe och och kollade diskret upp för att se Isaks min på detta. Något jag ångrade då jag direkt mötte hans blick. "Och där sitter du och skrattar helt ensam" sa han och jag kände hur det hettade till på min kinder.

"Japp" svarade jag bara och såg hur han valde att sätta sig mittemot mig. Jag funderade på att dra en lögn om att stolen var upptagen men sa ingenting. Han skulle ju bara vara här i tio minuter, max.

"Det var ett tag sen vi sågs" sa han och korsade sina armar och lutade sig sedan på dom med stöd av bordet. Jag nickade långsamt. "Studenten va?", frågade jag honom osäkert trotts att jag minns mycket tydligt att det var då vi senast sågs. Inte för att han hade lagt märke till mig. Hans fokus låg ju på att skälla på Ludwig för att hans bästavän försvunnit med hans dåvarande flickvän.

"Aa, det måste det varit" svarade han fundersamt och kollade ut över caféet. "Vad har du haft för dig sen dess då?", frågade han och kollade tillbaka på mig. Jag lutade mig lite över bordet och ryckte på axlarna. "Inte mycket tyvärr, träffat gamla kompisar typ" svarade jag lätt. "Och du?", frågade jag tillbaka. "Jag har jobbat mest, du vet Intersport butiken jag jobbat extra på?", frågade han och jag nickade "Jag har fått heltids anställning där tills vidare" fortsatte han och log så att hans tandrad syntes. Jag slog upp i ett leende "aa shit va kul för dig". Han skrattade smått och tackade lite. Tanken på om "tack" verkligen var rätt ord att säga.

Tystnaden la sig över oss. Jag funderandes på grammatik. Ingen aning om vad han tänkte dock. Men hur ska jag veta? Jag tog en sipp från mitt kaffe.

"Hur mår Louise" jag höjde förvånat ögonbrynen och svalde kaffet. Klart han tänkte på henne ändå.

"Ska jag vara ärlig?", frågade jag honom och han nickade.

"Jag tror hon mår fint. Hon var väldigt ledsen i början men är definitivt på väg mot ljusare tider" jag log snett mot honom och och han nickade leendes.

"Skönt att höra" svarade han vilket gjorde att en lätt tyngd släppte från mina axlar. Jobbigt om jag hade sagt något som jag inte borde sagt.

"Hur mår Kristoffer?", frågade jag sedan. Det kom som en reflex. Kanske för att han från början frågade om Louise. Kanske för att jag mådde fint. Kanske för att jag var nyfiken. Kanske för att jag fortfarande var intresserad av hans liv. Okej nej, det är jag ju inte.

Häpnat höjde Isak sina ögonbryn. "Jag vet inte riktigt, vi har inte snackat om dig så mycket. Jag tror han tagit allt ganska hårt faktiskt, han är festar extremt mycket. Dricker sig full varje helg" sa han och kliade sig lite i nacken. Chockat höjde jag mina ögonbryn mot Isak. Detta trodde jag aldrig.

"Hur länge har han hållt på detta sätt då?", frågade jag i hopp om att det inte var påfund av mig hans beteende var fuckat.

Isak kollade försiktigt in i mina ögon "han började när du gjorde slut". Jag suckade högt och himlade med ögonen. Jag kände hur en skuldkänsla började bildas djupt i mitt bröst.

Innan jag han säga något mer så sa den unga tjejen i kassan till Isak att mjölken nu var köpt och fanns i caféet. Han tittade på mig och gav mig ett snett leende innan han ställde sig upp från stolen mittemot mig "vi ses Madison". Jag log tillbaka. "Kalla mig Maddie"

---
Inte långt kvar nu hihihu