Ska vi? - Ludwig Kronstrand

Vita lakan mot din hud

"Du anar inte vem jag träffade i förrgår", sa jag och vred mig så att jag kunde se Ludwigs ansikte. Jag låg med huvudet i hans knä och kunde därför för det mesta bara se hans haka. Han hade sin ena hand i mitt hår eftersom att han hade masserat min hårbotten. Han slutade dock nu när jag avbröt vårat gemensamma fokus på Vänner avsnittet som spelades på TVn i hans vardagsrum.

"Vem?", frågade han utan att släppa blicken på tvrutan. Det var säkert  fjärde avsnittet på raken vi kollade på just nu.

"Isak" sa jag och satte mig upp i skräddare och kollade på honom. Han lämnade från sig ett skämtsamt skratt.

"Hjärtat ge mig mer info, jag känner ingen Isak" sa han och vände sig så hans fokus låg fullt på mig. Mina uppspärrade ögon möttes hans lugna, jag kände hur en värme spreds i bröstet och hur jag genast blev lugnare i kroppen.

"Du vet Louise ex Isak" sa jag lite lugnare än innan. Det såg ut som att en polett föll ner hos Ludwig.

""Få bort din blonda jävla kompis från min flickvän" Isak?", frågade han sedan och jag började le av minnet från studentfesten när en lite för full Isak kom fram och började hetsa mot Ludwig.

"Ja, han" sa jag och Ludwig nickade lite. "Vad hade han att säga? Fortfarande lika hetsig?", frågade han lugnt. Jag himlade med ögonen. "Han är inte så egentligen, det var bara alkoholen", han flinade lättsamt och kollade mot TVn igen.

"Vi pratade om Louise och Kristoffer. Vi har inte mycket annat att snacka om direkt. Men otroligt trevlig är han."

Med ett flin vände sig Ludwig ännu en gång mot mig. Jag kunde inte annat än att le åt hans leende. Det var så jävla fint bara.

"Att lyssna på dig när du är entusiastisk är det bästa jag vet" sa han och satte upp sitt högra ben på soffan samtidigt som han placerade armen på ryggstödet av soffan som han sedan lutade sig mot. Jag började le fånigt, jag kände också hur mina kinder hettade upp.
"Förutom när du rodnar, det tar nog förstaplatsen" fortsatte han, jag kände hur mina kinder blossade upp som två tomater därför la jag huvudet ner i hans knä så jag kunde gömma mitt ansikte där.

"Lyssnar du inte på vad jag säger till dig, det bästa jag vet är när du rodnar. Upp med dig" säger han och lyfter upp mig från hans knä så att jag ännu en gång sitter mittemot honom. Jag ler som ett fån och ser även hur ett fånigt flin byggs upp på Ludwigs fina läppar.

"Ludwig, kan du försöka vara lite seriös för en gångs skull" sa jag suckandes men kunde ändå inte hjälpa ett leende att byggas upp på mina läppar.

"Okej, förlåt" svarar han lugnt och kollar på mig rakt in i ögonen. Jag kollar tillbaka men kan inte hålla mig från ett fnitter och kollar därefter ner i mitt knä.

Jag hör hur Ludwig fnyser till, jag kollar ännu en gång upp på honom och möts av ett leende.
"När jag väl blir seriös så börjar du skratta. Hur ska du ha det?", frågade Ludwig leendes, vi kollade in i varandras ögon och inom en millisekund glömde jag bort vad det var jag skulle berätta. Det var säkert inget viktigt.

"När sa du att din familj är hemma?", frågade jag tyst fortfarande med blicken i hans ögon. Han slappnade genast av i sina mungipor och hans leende var som bortblåst. Han tittade snabbt ner på mina läppar men vände snabbt blicken i mina ögon igen. Ett litet leende bildades på mina läppar när jag märkte hur han flyttade sig närmare mig, mina läppar.

"Inte för ens ikväll" sa han tyst och sedan så lutade jag mig snabbt fram sista biten till hans läppar. Våra läppar fightades om vem som skulle få dominera.

Innan tungorna kom in i akten så drog Ludwig ifrån. Förvirrat kollade jag på honom. Varför i helvete bröt han ett bra hångel? "Vi går vidare till mitt rum" viskade han med svullna läppar och jag nickade ivrigt.

Vi ställde oss upp och småsprang in i hans rum. Direkt kastade jag mig i hans säng. Han stängde långsamt dörren bakom sig men stog kvar där, vid dörren. "Kom då" sa jag desperat och han sprack upp i ett leende.

"Du är så tänd på mig" sa han och började långsamt gå fram till mig. Jag himlade med ögonen samtidigt som jag slutade min överkropp på min armbågar.

"Ludwig, jag orkar inte" sa jag och lutade mitt huvud bakåt så att jag endast kunde se väggen bakom sängen. Jag kände hur Ludwig la sig över mig och innan jag visste ordet av det så kände jag hans läppar mot min hals. Ett tyst stön lämnade mina läppar och han drog ifrån läpparna från min hals.

Jag kollade upp på honom och han log stort och jag kunde inte låta bli att göra samma sak.