Ska vi? - Ludwig Kronstrand

Jag har inget jobb och har trasiga jeans

Festen var fortfarande i full gång men jag var inte där. Jag satt utanför på en parkbänk och kunde bara tänka mig hur jag mer och mer började likna en panda med allt smink som rann ner för mina kinder tillsammans med tårarna.

"Mads, vafan hände där inne?" Ludwig kom han satte sig bredvid mig på bänken. Direkt flyttade jag mitt huvud till hans axel. "Kristoffer" snyftade jag fram. "Vad är det med honom?" frågade han förvirrat, han hade lindat in sina armar kring mig. Han luktade alkohol, inget som störde mig för stunden. Jag gjorde det säkert också. Jag reste mitt huvud från hans axel och kollade in i hans ögon, han såg så bekymrad ut. "Han.. han hånglade med en annan" sa jag och han kollade förvånat på mig, jag snyftade till och lutade mig mot hans axel igen. Han kramade om mig och lugnade ner mig. Jag grät inte längre, det gick inte.

"Vi drar hem till mig" sa plötsligt Ludwig och ställde sig upp. Jag torkade bort tårarna som fortfarande låg våta på mina kinder och nickade som tecken på att vi skulle gå.

Jag låg i Ludwigs säng, det var ett tag sen sist. Jag kunde inte sova. När jag sneglade mot Ludwig som låg innerst i sängen så kunde jag endast se en rygg. Jag kollade upp i taket. Vad skulle hända nu? Visst det var bara ett hångel, men det var så olikt honom. Plus att vi på senaste tiden hade bråkat en del. Undrar om han planerar att göra slut. Jag kände gråten bubbla upp. Nej, inte han. Inte nu.

Jag kollade mot klockan, den var 3. Skulle inte förvåna mig om festen fortfarande höll på. Undrar vad som hände när jag gick. Han sa ju mitt namn. Han, Kristoffer. Eller någon gjorde iallafall. Fortsatte han hångla med Thea från 2an? Isåfall skulle det inte förvåna mig om jag hittade dom nakna i en säng någonstans i Stockholm.

Vi har känt varandra hur länge som helst. Våra familjer brukar åka på semestrar och ha olika middagar tillsammans. Jag har aldrig gillat honom riktigt. Jag har tyckt att han varit för snobbig. Men det visade sig att vi skulle börja på samma gymnasium, då ändrades allt. Vi träffades varje dag och självklart ändrades min uppfattning om honom helt. Han var snobbig absolut men han var snäll och brydde sig alltid om andra. Innan jag visste ordet så var jag dödskär.

Nu för tiden är jag typ lite trött på honom, han är aldrig spontan och lite för bekväm. Jag har frågat om vi ska ut och upptäcka världen tillsammans efter gymnasiet men han har sagt att han vill fortsätta plugga redan till hösten något som gjort att jag blivit lite tvär. Ibland önskar jag att han var lite mer som Ludwig. Spontan och rastlös typ.

Appropå Ludwig märkte jag hur han började röra sig bredvid mig. Jag tittade mot honom och sa hans namn för att se om han var vaken. Han vände sig långsamt om och öppnade långsamt ögonen. "Är du vaken?" frågade han förvånat när han vaknat lite grann. Han kollade snabbt mot klockan sedan tillbaka på mig. "Vad tänker du på?" frågade Ludwig.

Han fattar, han har varit med om detta förut. Hundratals gånger. På den tiden vi alltid sov över hos varandra. På den tiden jag alltid låg och tänkte på meningslösa saker. Detta var inte meningslöst dock. Tvärtom.

"Jag kommer göra slut" sa jag och andades ut. Det var som ett tryck släpptes mot bröstet. "jag ska släppa han, oavsett vad folk kommer säga" jag vände mig mot Ludwig. Han såg förvånad ut igen men typ glad samtidigt.

"Fan grattis, äntligen" svarade Ludwig. Han hade aldrig gillat Kristoffer.

Jag log åt hans svar. "När hade du planerat att allt ska ske?" frågade han. Jag tänkte efter. "Någon gång närmaste veckan, jag menar jag kan ju inte vara olycklig på min student" svarade jag och han nickade. "Låter bra" svarade han och gäspade. Han vände sig sedan om och jag kunde höra ett tyst "gonatt" lämna han mun.

Jag låg dock kvar och kollade upp i taket. Nu händer det faktiskt. Nu ska jag släppa mig fri från Kristoffer. Det har inte varit så att jag längtat till att göra slut, vi har haft det väldigt bra. Men nu liksom funkar det inte längre. Vi båda har förändrats.

Frågan är vad alla kommer säga, vad kommer mina föräldrar säga? De älskar ju Kristoffer, de bjuder alltid in honom när vi ska åka till vårt hus i Spanien. De klagar aldrig på honom. Till skillnad från Ludwig. Ofta när jag och mamma bråkar så säger hon "du börjar ju mer och mer bli som Ludwig", vad ska det betyda ens?

Våra vänner, vad kommer dom säga? Jag tror dom flesta tror att jag och Kristoffer kommer leva tillsammans i resten av våra liv. Få denna perfekta VVV- familjen som många drömmer om. Volvo, villa, vovve.
Jag kan tänka mig hur Kristoffers framtid ser ut så. Men inte min, verkligen inte. Min framtid tänker jag inte så mycket på, jag tar den som det kommer liksom.

Om man hade frågat mig för 1 år sedan hade svaret varit enkelt. Jag skulle bygga upp ett fint liv med barn, villa och hund tillsammans med Kristoffer. Inte nu längre. Nu är det nya tider. Nu ligger jag här, delar säng med min äldsta vän, något som inte hänt på jättelänge då det känts fel på grund av att jag haft en kille. Men nu är jag singel, eller ska iallafall bli, och får göra vad jag vill.

Jag kände hur ögonen blev tyngre och tyngre för varje tanke och innan jag visste ordet av så somnade jag.