utbytesstudenten » o.m

1

Inatt sov jag hos Jano tillsammans med Sophie och Albin. De tre är mina bästa vänner, och vi utgör den lite "populära" gruppen i skolan. Alla hänger efter oss, men självklart så vi är ju lite med andra också. Fast när det kommer till kritan så är det alltid vi fyra som stöttar varandra och finns där i alla lägen. 

Albin måste vara den flummigaste personen jag vet. Många tjejer i skolan tycker han är jättesnygg, själv gillar jag inte honom på det sättet. Han har blont, ganska långt hår, blåa ögon och klär sig i den typiska skateborad-stilen.

Jano är ganska blyg och tillbakadragen inför andra, men han blir en helt annan person när vi fyra är själva med varann. Det är så ni ska få lära känna honom för det mesta. Han kommer från Kap Verde, så han ser lite utländsk ut. Han är tvärtemot Albins stil, han klär sig stilrent och snyggt. Hans här är svart, själv hävdar han bestämt att det är mörkbrunt. Hans ögon är hasselnötsbruna.

Sophie är alltid glad och ett riktigt litet energiknippe. Hon är den enda tjej som jag hänger med, annars är det bara killar. Jag gillar inte riktigt tjejer, de är så bitchiga och har jättelätt för att starta bråk om helt oväsentliga saker, som om någon har köpt likadant läppstift som den andra tvingas någon att slänga det typ... Jag blir så trött på såna grejer. Sophie ser ut som de flesta andra tjejer, skinnjacka, vita converse och håret alltid i tofs. Hennes hår är ljusbrunt med lite ljusa slingor och hennes ögon är ljusblå.

Själv ser jag inte direkt ut som alla andra. Jag har ganska långt, brunt hår som är ljusare i topparna. Jag har gröna ögon och jag klär mig för det mesta i lite hipster-stil. Det kan vara för att jag inte ser ut som alla andra som jag inte riktigt accepteras hos vissa tjejer. Men ärligt talat, så bryr jag mig inte.

"Maya! Det är du nu!" gastar Albin och kastar kontrollen på mig.

"Men ni vet ju att jag är sämst på fifa..." gnäller jag. De andra, tillochmed Sophie är bra på fifa, medans jag är sämst på det. Helt seriöst. Jag kan typ passa bollen, inte så mycket mer...

"Skärp dig! Annars slutar jag aldrig kittla dig!" ropar Albin och hoppar på mig. Han kan precis mina svaga ställen och jag skriker av skratt. 

"IIIIIIIHHHHH ALBIIIIIIIIIIN" skrattar jag och han sätter sig på min mage och håller fast mig. Han lutar sig ner och väser i mitt öra

"Ger du dig?" viskar och jag bara skrattar.

"NEVER!!" skriker jag och ålar mig iväg, sen greppar jag fort kontrollen och sätter mig tillrätta i soffan i Janos källare. Sophie sätter igång spelet och vi kör igång. Denna gången är det jag mot Sophie, och jag förlorar stort med 5-2. Jag sade ju att jag var dålig!

I mitten av andra halvleken när Albin spelar mot Sophie ringer mamma. 

Mamma: "Hej gumman! Du, utbytesstudenten kommer idag vid fyra, kan du komma hem nu?"

Jag: "Sure! Jag ska bara packa ihop, så jag är hemma om en halvtimme, vi ses!" säger jag och avslutar telefonsamtalet.

Jag säger att jag måste hem för att hämta utbytesstudenten, och Sophie blir alldeles till sig. 

"Oh my god! Är den han snygga?" säger hon och klappar i händerna.

"Ja, han ser väl helt ok ut antar jag" skrattar jag, hon är för rolig ibland.

"Du måste haffa åt mig! Eller hur killar?" säger hon och vänder sig mot Albin och Jano. De skruvar besvärat på sig och Jano kliar sig in nacken. Jag vet att han har haft en liten crush på Sophie, eller ja, han är ganska ordentligt kär i henne. Jag är glad sålänge vi fyra är kompisar...

"Ehm.. Det kan du väl göra om du vill Maya, men Sophie, du kanske borde lära känna honom först?" börjar Albin försiktigt, och Sophie bara skakar på huvudet och lägger handen i pannan.

"Men killar, han är ju snygg! Jag ska ju inte direkt bli tillsammans med honom..." säger hon och himlar med ögonen. Det blir helt tyst i några minuter.

"Aja, jag måste dra nu! Sophie, jag lovar att ringa dig när han kommit, annars hörs vi väl!" säger jag för att bryta den pinsamma tystnaden. 

"Vi ses!" säger Albin och Jano i kör.

"Jag glömde fråga, hur gammal är han?" frågar Sophie nyfiket, och jag bara skakar på huvudet åt henne och svarar att jag inte har en aning.

"Men han är med i ett pojkband som är jättekänt i Sverige!" ropar jag innan jag går ut ur huset, och på väg ner för gatan hör jag fortfarande Sophies upphetsade rop.

"Oh my god! Jag kanske blir känd! Undrar om han har tjej?" piper hon, jag bara skrattar och fortsätter gå.