utbytesstudenten » o.m

24

~Maya's POV~

Efter en vecka har Ogge inte vaknat upp och jag mår hemskt. Varje natt sover jag i hans tröjor för att få känna hans doft, jag är hos honom varje dag efter skolan och tar hand om honom men han vaknar inte.

Mina föräldrar säger att om han inte vaknar snart så kommer dem hämta hem mig från lägenheten eftersom jag måste fouksera på skolan. Dock så går jag bara andra året men skolan är ju självklart viktig. 

Jag vägrar komma hem, jag måste vara kvar här och ta hand om Ogge. Jag är säker på att han vaknar snart.

~Ogge's POV~

Mitt huvud dunkar som om det skulle gå sönder och jag är spyfärdig. 

Men jag lever. 

När jag långsamt, långsamt öppnar ögonen så lyser ett starkt sterilt vitt ljus mig rakt i ögonen och jag hör vaga röster, jag kan inte urskilja vad dem säger till en början.

"Vaknar han inte inom en vecka så får vi stänga ner maskinerna" säger någon, det låter som en man.

"NI KAN INTE GÖRA SÅ!" skriker en tjejröst och jag inser genast vem det är. Maya. Min älskade, fina Maya.

"M-maya?" får jag ur mig och hon vänder sig om.

Hennes ögon blir stora som tefat innan hon kastar sig över mig. Hon kysser mig ivrigt och jag ler.

"Hej på dig med" säger jag och skrattar.

"Jag har vart så jävla orolig. Allt var mitt fel. Albin kom och hämtade mig och jag litar ju på honom så jag följde med och.." längre hinner hon inte förrän jag lägger ett finger över hennes mun. 

"Shhh, det tar vi när jag kommit hem. Nu är det bara du och jag" säger jag samtidigt som jag trycker hennes kropp närmare min.

Hon kysser mig mjukt och så ligger vi sådär en stund, hon ovanpå mig i sjuksängen, kyssandes. Det är rätt mysigt, tills hela gänget kommer instormande som en flock kossor. 

"Ogge maaaan, du är tillbaka" skriker Felix och jag ler. 

"Så lätt slipper ni inte mig" svarar jag.

"Det har vart så jävla hemskt" säger Jackie och Charlie nickar instämmande. 

"Ja, Maya har vart jätteorolig och det smittar ju liksom av sig, så alla har vart nedstämda" säger hon.

"Vi har saknat dig bror" ler Oscar och jag skrattar. Det är så sjukt töntigt när han säger bror på det sättet, så jag är tvungen att retas med honom lite.

"Jag har saknat er med, 'bror' " flinar jag och Omar skrattar.

"Skönt att du är tillbaka iallafall" ler Omar och jag ler tillbaka. 

"Absolut. Det är lite långtråkigt att ligga i koma" svarar jag.

-

Det bestäms att jag får komma tillbaka två dagar efter att jag vaknade, eftersom dem ville göra några tester på mig. Maya har hämtat lite material från skolan så när jag får tråkigt så jobbar jag lite matte eller något liknande för att inte hamna allt för mycket på efterkälken. Dock så ligger jag rejält efter redan, en vecka i tredje året på High School är en lååång tid.

Så de två dagarna fylls med mejlande fram och tillbaka med olika lärare, ett antal uppsatser och massvis med matte.

-

När jag väl får komma hem så hämtar Maya mig på sjukhuset med minibussen. Hon ringer sina föräldrar under tiden och förklarar att jag har kommit hem och att jag mår bra så att de inte ska oroa sig. När Maya låser upp dörren till lägenheten så får jag en smärre chock. Oscar, Omar, Jackie, Charlie och Jano har satt upp en enorm skylt där det står "Välkommen hem Ogmeister" och så har de dukat upp hela bordet fullt med pannkakor och sylt och sirap och alla möjliga sorters topping. 

"Åh herre gud" får jag ur mig men inte mer. Oscar ler stort och kramar om mig, hans fluff kittlas i nacken.

"Man måste ju fira lite när det vart så sjukt tråkigt de senaste veckorna" säger han och jag ler.

Jag älskar dessa människor.

-

"Vart är Felix?" frågan poppar fram i mitt huvud när vi sitter och äter pannkakor.

"Han sa att han behövde ta hand om en sak, ingen vet vad" svarar Omar och jag ser misstänksamt på honom. Snabbt viftar han med händerna upp i luften.

"Jag vet ingenting" ropar han och jag nickar.

"Jag ringer honom sen då" svarar jag och sen återgår jag till min blåbär-vaniljglass-sirapspannkaka.

-

Klockan är nio och Felix har fortfarande inte kommit hem, jag har ingen aning om vad han gör.

Jag bestämmer mig för att ringa honom och efter tre signaler så svarar han.

"Tja Ogge, jag har inte riktigt tid just nu, kan jag ringa tillbaka?" säger han och jag hör ett krash i bakgrunden.

"Jag antar det, men var hemma innan elva" svarar jag. Jag känner mig som hans förälder, men skitsamma. Någon måste ta ansvar.'

"Kan inte lova något" säger han samtidigt som jag hör ett till krash.

"Du. Är. Hemma. Innan. Elva."'

"Halv tolv"

"Gaaaaaah! Okay då, vi hörs" svarar jag. Av någon anledning väntar jag på att han ska lägga på, men han gör inte det. Jag hör en röst som skriker något och Felix svarar.

"Din jävla idiot! Jag litade på dig och du skadade honom! Varför gör du såhär?" skriker han och jag hör att han gråter. 

"För att jag inte hade något val! Han kidnappade min syster och jag kunde inte göra något!" svarar rösten.

"FAN! Vet du vad det värsta är? Jag tror dig inte! Jag tycker om dig skitmycket, men jag vägrar fortsätta när du skadar min bästa vän! Du är sjuk! Det är över, förlåt Albin" gråter Felix och jag lägger snabbt på.

Vad i hela helvete?

-

Guyyyyyys I'm backkkkkk

Jag har, som ni kanske såg i det senaste meddelandet, lagt upp en ny novell. Den heter try hard☯ // o.r & jag tycker ni borde kolla in den typ nu, när ni läst klart detta. 

Nu är det iallafall ett nytt kapitel här & då blir ni väl glada? Jag blir iallafall :')

Nu vet ni ju iallafall vem som är Felix secret friend & massa andra trevliga grejer. Jag kände för att skriva ett litet feel-good kapitel & jag är faktiskt nöjd. 

Har ni förresten hört om foooerträffen i göteborg? vet nån när den ska vara? Det hade vart sjukt kul att gå & se om några av er är där :D

Kommentera & rösta så blir jag glad, så ses vi! 

See ya

-A☯