utbytesstudenten » o.m

3

Daaaaaaaaamn. Att han ser bra ut går ju inte att förneka.

"Ja, det är jag! Och du måste vara Oscar?" frågar jag och ler lite.

"Hah, ja det är jag det, men du kan kalla mig Ogge. Så det är dig jag ska bo hos i ett år?" säger han, och jag ser hur hans blick utforskar varenda millimeter av min kropp. Peddo-varning.

"Japp! Men först så måste du träffa resten av familjen! Och akta dig för Max, min bror, för han är lite konstig..." säger jag. Han bara skrattar och följer efter mig.

"MAMMA! PAPPA! MAAAAAAAX!" skriker jag så hela flygplatsen hör. 

"Oj, vi måste ha missat dig! Det är du som är Oscar Molander va?" säger mamma och blinkar lite åt mig, jag himlar bara med ögonen.

"Japp, det är jag! Men du kan kalla mig Ogge." säger han med en lätt bugning samtidigt som han tar mammas hand och placerar en lätt puss på den.

"Men hallå, så gjorde du inte på mig!" sa jag och gjorde puppyface mot honom samtidigt som jag knuffade honom i sidan. Han bara skrattade och blinkade med ena ögat åt mig. Jag känner direkt hur färgen stiger på mina kinder och jag slår fort bort blicken och fäster den på mina skor istället. Pappa tar tag i Ogges vagn med alla väskor och Ogge och jag går lite bakom resten av familjen.

"De verkade ju vara en riktigt schysst familj!" säger han och ler mot mig. 

"Jo, de är väl inte så dumma antar jag" säger jag tyst och kliar mig nervöst i nacken. Han bara skrattar och lägger armen runt min midja och föser mig lite framåt. Jag börjar gå, och jag känner hur armen ligger kvar där. När vi kommer ut ur byggnaden känner helt plötsligt jag två starka armar som tar tag i min midna och hivar upp mig över Ogges axel. Jag börjar skika och ropar att han ska släppa ner mig. Jag fattar inte hur han orkar, jag är ju skittung! Men tydligen tycker inte han det, för han bär mig som om jag vägde lika mycket som en fjäder. Han är stark. Mjaow.

Han bär mig till bilen där resterande delar av familjen bara garvar åt mig. Jag blir riktigt sur och skäller ut dem efter noter. 

"NI SKA FÖRESTÄLLA MIN FAMILJ!! OCH NI LÅTER EN HELT OKÄND KILLE BARA BÄRA MIG! ÄR NI HELT BLÅSTA?!?!" vrålar jag.

"Maya, det var inte meningen, jag skulle bara skoja" säger Ogge besvärat och kollar på mig. Jag börjar asgarva. 

"Ni skulle sett era miner! Herregud, det var skitkul Ogge! Jag skämtar bara med er" skrattar jag och resten av familjen börjar skratta de med. Tillochmed Ogge släpper loss lite och börjar kittla mig och viskar samtidigt i mitt öra.

"Om du skrämmer mig sådär en gång till blir det inte kul för dig..." säger han samtidigt som han skrattar.

Sen, när vi 15 minuter senare svänger in på infarten till vårt hus är Ogge helt mållös.

"Är detta erat? Bor ni i hela detta huset?" frågar han försiktigt och pappa skrattar lite år honom.

"Ja, välkommen till familjen Movshare!" säger pappa och ler mot Ogge.