utbytesstudenten » o.m

18

 ~Maya's POV~

Vi sitter på Ogges balkong och njuter av solens sista strålar. För att vara höst är det ganska vamt, upp mot 18 grader. Jag har på mig mjukisbyxor och en av Ogge's hoodies, den luktar sjukt gott. 

Imorgon är det lördag, så jag ska hänga med Charlie hela dagen. Vi hade snackat lite i skolan och hon är en riktigt trevlig prick. Hon bor på andra sidan skolan, i ett rätt stort gult hus. 

Så imorgon blir det shoppingdag!

Mina tankar hinner flyga rätt långt innan Ogge kallar tillbaka mig till verkligheten. Jag vänder på huvudet och betraktar honom där han sitter på andra sidan bordet. Med solstrålarna runt huvudet såg han ut som en ängel. Det skulle helt ärligt inte förvåna mig om han helt plötsligt flög iväg.

Jag ser djupt in i hans blåa ögon, och han tittar tillbaka i mina.

"Du är så fin" hör jag min mun säga.

"Du med" svarar han och jag ställer mig upp, går runt  bordet och sätter mig grensle i hans knä. Han lägger ena handen på min midja och andra placerar han på min axel. Jag lägger båda mina händer på hans kinder och kysser honom mjukt. Han förlänger kyssen samtidigt som han drar min kropp närmare hans. Jag drar ifrån för att hämta andan, och han ler mot mig.

"Ska vi gå in?" frågar han, och jag nickar. Dock hinner jag inte längre än innanför dörren innan han puttar ner mig i soffan och lägger sig ovanpå mig och stödjer sig på sina armbågar. Han kysser mig ivrigt och jag förstår snabbt vart dethär är påväg...

-

Dagen efter vaknar jag upp av solen som skiner in genom de tunna gardinerna i sovrummet. Jag rullar runt så att jag har ansiktet in mot andra sidan av sängen där jag förväntar mig att Ogge ska ligga, men där är det tomt.

Jag  går upp ur sängen, drar på mig mina enhörningstofflor och går ut i köket. Och, nej, man blir aldrig för stor för enhörningstofflor. Never ever.

När jag kommer in genom dörröppningen så möts jag av en Ogge med bar överkropp.

Damn.

Han flinar när han ser vad det är jag kollar på, jag vänder bara bort blicken och rodnar. Han ser galet snygg ut när han står i mjukisbyxor och bar överkropp med en stekpanna i handen, en stekspade i andra. 

"Jag har fixat frukost" säger han och gör en gest mot bordet där det står sjukaste hotellfrukosten. 

Ägg, bröd, juice, ost, skinka, nutella, jordgubbar, marshmallowfluff och massvis med andra goda grejer. 

"Jag älskar dig, det vet du va?" säger jag innan jag går fram till honom och kysser honom på munnen. När jag drar ifrån ler han stort.

"Jag vet. Jag älskar dig också" svarar han.

När frukosten är uppäten och avdukad så går jag mot min och Ogges garderob, där jag börjar riva ut klädesplagg efter klädesplagg. 

"Ful. För liten. För stor. Snygg, men för festlig. Sunkig. Vad fan är detta? För kall" längre hinner jag inte innan Ogge sticker in huvudet genom dörren och knackar lätt på dörrkarmen. 

"Vad pratar du om?" frågar han och höjer på ögonbrynen. Jag skakar på huvudet och mumlar nåt i stil med 'jag vet inte vad jag ska ha på mig'. 

"Vänd dig om" säger han.

"Varför?" frågar jag.

"Vänd. Dig. Om." svarar han bestämt och jag skyndar mig att göra som han säger. Jag hör hur han rotar i mina lådor, och när han säger att jag kan vända mig om har han plockat fram ett par ljusa jeans med hål på knäna, mina leopardvans och en stickad mörkröd långärmad tröja. Jag bara stirrar på kläderna som om de var aliens.

"Tycker du om det?" frågar han försiktigt. Jag nickar långsamt, som om han var en halvblind ekorre som jag försökte snacka med.

"Åh Ogge, det är jättefint!" ropar jag och kastar mig om halsen på honom. Han skrattar förvånat innan han kramar mig tillbaka och jag ler stort. Han är verkligen världens bästa pojkvän.

- 

När jag tjugo minuter senare promenerar mot skolan där jag ska möta upp Charlie så nynnar jag på nån låt, som jag hörde på radion imorse.

I remember the day you told me you were leaving,

I remember the makeup running down your face

The dreams you left behind, you didn't need them

like every single wish we ever made

I wish we could wake up with amnesia

and forget about the stupid little things

Jag fortsätter sjunga när jag kommer ner på vägen som leder till skolan, och strax därefter får jag sällskap av en bekant figur.

"Albin! Hur är det?" frågar jag och kramar om honom.

"Tja Maya, det är rätt nervöst.. Jag har stämt träff med Jano på skolan om tio, jag hade tänkt berätta... Ja du vet, att jag är kär i honom och detdär" säger han nervöst och drar handen genom det blonda och fluffiga håret. Sida vid sida fortsätter vi promenaden i tystnad och ingen av oss känner för att göra något för att bryta den tystnaden. 

Väl framme vid skolan ser vi två bekanta ansikten stå mot varann, ena med ryggen mot väggen och andra framför. De kysser varann.

Charlie.

Jano.

Vafan!?

Jag tittar åt Albins håll, men hans blick är vänd stint framåt. Jag ser tårarna som börjar rinna ner för hans aniskte, jag ser hur hans ögon förvandlas från himmelsblå till kolsvarta på en millisekund.

Sen vänder han på klacken och stormar därifrån. 

"ALBIN!!!!" skriker jag och springer efter. Han kutar rätt upp i skogen, och jag följer snabbt efter. Vi har sprungit en bra bit in i skogen när jag hittar honom sittandes mot ett träd med tom blick. Jag kastar mig ner på marken och kramar om honom. Han börjar hulka och snörvla. Han kramar mig tillbaka och vi sitter så en stund medan han gråter ut mot min axel, bokstavligen.

"Hur är det?" frågar jag.

"Vad tror du?" fräser han tillbaka. "Jag har förfan sett den enda och största kärleken i mitt liv bli upphånglad av en jävla tjej! Jag hatar mitt liv" 

Jag svarar inte, jag kommenterar inte ens hans ton utan jag bara kramar om honom igen. Sen drar jag upp honom på fötter och borstar av mig.

Vi går långsamt tillbaka, och när vi kommer till skogens slut så ber han mig hälsa att han inte mår så bra och inte kan träffas idag. Jag nickar och ger honom en sista kram innan jag börjar gå tillbaka mot skolan. 

-

Sådär två kapitel på två dagar! Shieeeet, stackars Albin....... Dx

Om ni undrar, vilket ni antagligen inte gör men det spelar mindre roll, så är alla Mayas kompisar riktiga människor, de är mina bästa kompisar. Albin, Jano och Sophie i boken finns på riktigt typ.. Fast Jano heter egentligen Juliano, Sophie heter egentligen Sofia och Albin är inte gay.

Oscar, den ondskefulla våldtäktsmannen ((xD)) finns också på riktigt... Men dock är han varken ondskefull eller våldtäktsmann, han är mitt ex xDDD

Men, vad tyckte ni om detta kapitlet? Och framförallt, VAD SKA HÄNDA??? Tycker ni om idén att resten av killarna i The Fooo åker till USA och fuckar upp allt litegrann? För isåfall har jag lite planer för Felix och Albin, mjeheheheh... Mer säger jag inte, men det blir väl ganska bra?

Nä, nu ska jag sluta tjata. 

ELLER VÄNTA LITE!!

6 maddafakkin K, hur sjukt är inte det??????? Tacktacktacktack, jag älskar er<333333

-A