The Wrong Side Of The Maze

Under marken

Lilys perspektiv
Bilen var helt förstöd så jag,Teresa,Thomas, Brenda och Minho bestämde oss för att undersöka stället. Vi gick och kollade runt när Thomas plötsligt föll ned för en grop.
- Thomas, är du okej frågade jag och kollade ned i gropen.
- Ja. Hörni ni måste ner och se detta sa han. Vu hämtade alla gladerna och alla hoppade ned i gropen. Det visade sig vara en tunnel men vart den leder visste vi inte men vi tänkte ta reda på det.
- Inga plötsliga förhastiga rörelser eller höga ljud viskade Thomas. Jag gick med Teresa vid min sida.
- Tror du att detta är utvägen? Undrade hon.
- Jag vet inte sa jag och vi fortsatte smyga. Vi såg ett blått ljus länge fram och hoppades att det var slutet av tunnlen. Plötsligt hördes ett vrål och alla vände sig om. Där bak såg vi cranks springa mot oss och bakom cranksen föll sanden ned. Vi var tvungna att ta oss ut nu annars bli vi begravda levande.
- Alla spring ut!! Vrålade Thomas och alla började rusa mot det blåa ljuset. Av ren reflex kände jag med handen om halsbandet var kvar. Jag fick panik när jag kände att den inte var där. Snabbt blickade jag bakåt och såg den skimra på marken några meter back. Jag blickade fram och såg att jag hade typ två meter kvar innan jag kom ut. Snabbt vände jag mig om och satte fart mot halsbandet. Jag hörde folk ropa mitt namn men jag brydde mig inte. Jag kom fram till halsbandet, tog upp den och stoppade den i fickan. Jag blickade på sandfallet och såg att den bara var några meter från mig. Jag visste att jag borde röra på mig, att jag borde springa men jag kunde inte. Allt förvann allt var still förutom sand molnet som kom rusande mot mig.
3 meter, 2 meter, 1 meter och mörker, allt blev svart.

Thomas perspektiv
Vi rusade i panik mot det blåa ljuset. Alla kom in, alla förutom Lily. Av någon anledning sprang hon tillbaka och hon han inte tillbaka. Alla höll tyst och vi stod inträngda i något typ av bås. Plötsligt kände vi att vi rörde oss uppåt.
Ljudet som vi hörde från lådan lät beknt men jag visste inte hur.
- Tom vad händer? Frågade Teresa.
Innan jag hann svara stannade lådan med en tvärbromsning. Vi föll omkull men var snabbt upp på benen igen. Taket ovanför oss åkte upp och där såg vi en kille.
- Gally!? Utbrast jag när jag såg honom här.
Han hoppade ned.
- Vad gör ni här frågade han och kollade på oss.
- Vi föll ner till en tunnel och gick tills vi kom hit, du då? Frågade Minho.
- Jag vaknade upp här efter allt det där med sticket och det svarade han gned sig om händerna.
- Men du verka frisk nu sa Minho med en konstig ton.
- Jag vet, men jag vet inte varför svarade han.
- Sens dess har jag varit här och försökt överleva med det vi hade kvar forsatte Gally och kollade runt
- Vänta lite du säger väl vi inte att... Jag avbröt min mening och klättrade upp ut lådan och jag hade rätt. Vi hade kommit tillbaka till gläntan platsen där allt började.
- Jag skulle nästan kunna säga att jag har saknat detta stället sa Minho som också hade kommit upp vid min sida.
- Det är helt otroligt sa jag.
- Nu måste vi hitta den riktiga vägen ut sa Minho och jag nickade.