The Wrong Side Of The Maze

Monster korridoren

Newts perspektiv
Trots att vi var vilsna kände jag hopp. Både Gally och Lily har kommit tillbaka och det kanske betyder att Alby och dom andra vänta på oss någonstans.
- Vi måste fortsätta framåt sa Minho. Man såg allas oroliga blickar när dom tittade framåt. Inget syntes förutom mörker och lite ljus där vi stod.
- Thomas du går sist, jag går först fortsatte Minho och började jogga innan nån hann stoppa honom. Efter att vi hade gått en bit kom vi fram till en dörr.
- Tror du att det är över nu? frågade Lily som gick vid min sida.
- Jag vet inte men vi får hoppas på det bästa svarade jag och tog hennes egen hand. Fortsatte med blir blicken framåt såg jag att Lily tittade på mig och sedan våran hopflätade händer men sedan blickade framåt med ett leende på läpparna.
- Okej jag öppna och kolla vad som finns där sedan ropar jag på er om kusten är klar sa han och alla nickade. Minho öppnade sakta dörren men stängde den igen.
- Ni skulle bara se vad som finns där inne sa han chockad.
- Minho vad finns där inne? Frågade Thomas som nu kom fram till oss.
- Lyssna noga nu, där ute finns cranks och stenvrak som är beredda att äta upp våran huvuden, men dom är bakom galler längst en lång korridor. Jag kan se utvägen men det är långt dit svarade han och tittade allvarlig på all men på slutet log han, inte ett vänligt leende utan mer ett "kom på något nu eller så dör vi".
- Men vi kan inte stanna här sa jag, dom är åtminstone bakom galler.
- Vi kan inte dra ut dit sa Gally
- Vad föreslå du att vi ska göra då sa Jorge som för första gången på länge har pratat.
- Gally vet du ens vad Cranks eller stenvrak är för något frågade Teresa.
- Ja det vet jag sa Gally och man såg en glimt av rädsla i hans ögon.
- Då så, då drar vi sa Minho
- Skyll inte på mig när gallerna öppna sig och...
- Håll käften Gally avbröt Minho. Sakta öppnade Minho dörren och vi alla joggade in. Man kunde se alla hemska varelserna i mörkret och man kunde höra dom också. Utan att stanna försökte vi undvika alla armar och ben som sticker ut. Jag råkade snubbla på ett ben men kom upp med hjälp av Thomas.

Thomas perspektiv
Plötsligt stannade vi.
- Vad händer frågade jag.
- Vi har nått slutet av korridoren svarade Newt.
- Okej jag tänker öppna denna förbaskade dörren och se att allt är över sa Minho. Precis som Minho sa öppnade han dörren och gick ut. När han inte kom tillbaka gick vi alla ut. Jag som var sist kastade en blick mot alla monstren.
- Vad har dom gjort mot er frågade jag men förväntade inget svar. Istället vända jag mig till dom andra och insåg att vi var i ett labb. Labbet såg precis ut som det labbet som Chuck dog förutom att det inte fanns några datorer. Tanken på Chuck gjorde mig deppig och illamående.
- Är du okej frågade Teresa som var vid min sida.
- Ja sa jag och kollade runt.
Var vi ens hade kommit så hoppas jag att det var det sista, att vi skulle få komma hem och träffa våram föräldrar igen. Om dom ens lever.....