The Wrong Side Of The Maze

Gläntans port

Thomas perspektiv
- Kom igen nu vi har ingen tid att förlora ropade Minho och samlade alla kring ett ställe.
- Nu ska vi ta oss ut och ge Wicked lite stryk sa Minho och spände knytnävarna.
- AAAAAAA, SLÄPP UT MIG!!
Alla vände sig mot utgången. Det var någon som verkade skrika av smärta och ville komma bort.
- Gally vad var det där frågade Minho och pekade på utgången.
- Det mina vänner, är något ni vill se sa han och gick ut med oss efter. Vi gick till fängelse stället och där var, Newt. Han var inlåst och bankade och slängde runt grejer.
- Har ni saknat honom frågade Gally sarkastiskt. Jag lyckades inte svara för jag var typ förstenad. Newt var täckt av sprickor, rivsår och det rann blod överallt.
- Öppna dörren sa jag.
- Är du dum eller, han kommer slita dig i stycken sa Minho.
- Och? Frågade jag i ett försök att inte låta feg och öppnade dörren. När jag hoppade ned stirrade Newt på mig som om han skulle döda mig.
- Newt, det är jag Thomas sa jag och försökte gå nämre. Newt log och sa:
- Jag ska döda dig Tommy.
Innan jag hann reagerar hoppade han på mig. Han tryckte ned mig med sina händer på mina axlar och sitt knä på min mage.
- Tom ropade Teresa uppifrån. Jag tog i med all min kraft och kastade av Newt mot väggen. Han var snabbt upp på benen igen.
- Tom ropade Teresa till mig och kastade en spruta med lock till mig.
- Det är motgiftet ropade hon och jag drog väck locket. Newt gjorde ett nytt försök att attackera mig och fick ned mig på marken. Jag rullade snabbt på magen och stack sprutan på Newts ben. Han föll och skakade på hela kroppen.
Jag såg Minho öppna dörren och sträckte ut handen. Jag fattade tag i den och drog mig upp. Teresa var snabbt framme och kramade om mig.
- Du är som vanlig, alltid ska riskera dit liv och ändå får höra jubel sa Gally som stod lutade mot ett träd. Jag visste inte om jag skulle at det som en komplimang eller en förolämpning men jag brydde mig inte, Newt har fått motgiftet och kommer att bli bra.

Newts perspektiv
Jag vaknade med ett ryck och satte mig upp. En våg med minnen kom och jag kom ihåg allt. Jag reste mig upp men tog stöd vid väggen för att inte ramla. Jag gick sakta fram för att se om dörren var öppen, och det var den. Jag tog mig sakta upp och nästan släpade mig på fötter med hjälp av ett träd. Jag hittade en pinne och använde den som stöd. Jag kanske såg ut som en gammal gubbe men det var det bästa jag kom på. Jag gick mot dom andra beredd att få omfamna Lily igen. Men alla förutom Lily kom och kramade mig.
- Hur är det med dig frågade Fry
- Jag är ok, tack hörni svarade jag och fick några dunker på ryggen.
- Tommy, var är Lily frågade jag och hans blick blev genast allvarlig.
- Hon är borta svarade han och Teresa tittade på mig med sorgsna ögon.
- Hur frågade jag men han hann inte svara när någon ropade.
- Ni borde se detta ropade Carl en av våra sjukisar. Alla följde efter honom och vi kom framför en stor sten.
- Och vad är det för häftigt med denna stenen då frågade Minho.
- Detta svarade Carl och nuddade stenen, eller nej hans han gick in i stenen och den hade inte kommit bakom igenom.
- Vad i hela... Sa jag och han tog ut sin hand.
- Kan detta vara vägen ut? Frågade han och alla blickade på Tommy.