The Wrong Side Of The Maze

Upphöjningen

Newts perspektiv
Vi var tillbaka från där vi började. Vilsna, hungriga och förvirrade. Minho styrde oss och Thomas gick sist som vanligt. Efter en långa diskussion lyckades Thomas övertala Minho att inte döda Teresa och låta henne följa med.
Vi gick, i det som såg ut som en stad som har förstörts under en jordbävning.
- Newt hur blev du frisk? Frågade Lily som var vid min sida
- Thomas gav mig motgiftet ni hade hittat svarade jag. Jag skulle just säga något när hela marken skakade.
- Allihop spring skrek Thomas.
Vi blickade bakåt och såg att margen reste sig. Vi började så snabbt vi kunde.
Jag kände något dra mig pch jag föll åt sidan. Jag kunde se marken fortsätta stiga. Jag höll mig för magen av smärta och undrade vad som pågick.
- Newt är du okej? Frågade Thomas och det visade sig vara han som drog mig åt sidan, bort från markhöjningen.
- Jag är okej svarade jag.
- Var är Minho frågade jag
- Här är jag sa Minho och kom gående mot oss.
- Vad fan var det dära sa Minho och pekade på den höjda marken.
- Jag vet inte, kanske ett av Wicked fula trick svarade jag.
- Hjälp!!!!!
Vi vände oss om och såg en kille vid namn Rasmus dras ned under marken. Inte förrän nu såg vi den lila springan som ledde oss under den höjda marken. Jag, Thomas och Minho var snabbt framme för att hjälp Rasmus upp. Jag lyckade urskilja några händer som liknade Crank händer. Jag tog tag i Rasmus vader och försökte dra. Cranken som var under marken tog tag i mina armar och slet men jag lyckades slita mig bort. Jag backade och såg mina vrister . Det rann lite blod och jag blev lite lila aktig.
- Är du okej Newt? Frågade Lily
- Ja jag ör okej svarade jag och gömde mina armar. Jag vände blicken åt platsen där Rasmus la som nu var tom. Han var borta.
- Håll er borta från kanten ropade Thomas och alla backade undan. Jag tog en sista blick på mina vrister innan jag lindade in dom i en bit tyg. Medan jag lindade in mina vrister bestämde jsg mig för att inte berätta det för någon, dom hade tillräckligt att oroa sig för.

Thomas perspektiv
Vi gick i tystnad och jag antog att alla var oroliga över den höjda marken.
Jag själv förstod inte vad som hade blivit fel. Vi hade kommit till andra sidan glade, vad skulle vi göra nu? Bara gå tills alla dör av svält eller bli uppätna av alla cranks? Tanken på att vi inte har ätit på länge gjorde mig hungrig.
Vi fortsatte vår resa tills vi kom fram till en liten by längre. Allt var stendött och alla hus var ner rivna som om det har varit en jordbävning.
- Vi stanna här en stund och lägger oss för natten. Jag är trött på att släppa runt Teresa i koppel sa Minho och kastade en avskydd blick på Teresa. För att hon inte skulle rymma hade vi knytit ett band runt hennes midja och fortsatt runt hennes händer. Sedan har Minho hållt andra änden. Vi gick dit och undersökte ett söndrigt hus innan vi la oss till söms.

"Hej jag skulle bara vilka säga att jag ska ändra lite på mitt språk. Jag har insett att jag har skrivit namn på saker på engelska😂😂 Ok men hör kommer en lista:
Glade : kommer att ändras till gläntan
Cranks: kommer att ändras till vrak

Det var det hoppas att det är okej👍"