The Wrong Side Of The Maze

Mannen

Thomas perspektiv
- Välkomna
Alla vände sig till ett hörn och där stod en välkädd man. Denna mannen hade glasögon, svart kostym och såg ut att vara vid typ
50-årsåldern.
- Vem är du frågade Minho.
- Låt mig säga att jag är ert schema svarade han.
- Vårt schema? Frågade jag och kom nämre.
- Thomas, du har nått slutet av din resa nu sa mannen och log
- Har vi klarat oss, är det över? Frågade jag och kände hoppat bubbla.
- Nej, utan du har gjort det. Dom andra, har en lång väg kvar svarade han och blev allvarlig igen.
- Hur kan...
- Du har gjort vad du skulle göra, testet är klart för dig Thomas avbröt mannen mig.
- Dom andra har mycket kvar, deras serum har inte visat några reaktioner men det har ditt.
- Vadå för reaktioner? Frågade jag
- Det är inget ni behöver oroa er över svarade han.
- Men kom ihåg detta, "Wicked är bra men Jason är bättre".
Från ingen stans hördes ett skott avfyras och mannen föll livlös på marken.
- Vad fan händer nu då? Frågade Minho.
- Vad gör vi? frågade jag som kände mig förvirrad, chockad och arg.
- Du menar väl vad gör "vi" nu sa Lily och kom fram till mig
- Vadå "vi" frågade jag
- Tommy, det är över för dig nu du är fri svarade Newt som också var framme vid oss.
- Nej, ni tror väl inte på det där va? Frågade jag och räckte ut handen mot den döda mannen.
Det ända jag fick var blickar som sa "du vet att vi har rätt".
- Nej, även om jag är klar med det jäkla serumet så tänker jag inte sticka. Jag tänker inte låta er fortsätta medan jag lever livet. Vi starta detta tillsammans och sluta på samma sätt.
Jag tittade på alla när jag sa det.
- Thomas du förstå inte. Detta kan vara din ända chans att äntligen få leva och att slippa gå egenom alla smärta sa Lily.
- Om ni tror att jag tänker sticka så har ni fel. Jag ska följa med er till slutet av detta även om ni inte vill.
Denna gången gick jag rakt mot en dörr, satte handen på handtaget och blickade bakåt. Jag fick en " du ger aldrig upp, va?" blick från Minho, en "tack Thomas" blick från Lily och en "jag är stolt över dig, Thomas" blick från Teresa. Det räckte för att jag skulle fatt mitt beslut och öppnade dörren.

Alla steg ut och kollade på vad vi hade framför oss.
- Du skämta med mig va? Sa Minho och jag höll med.
Efter allt vi hade gått egenom var det enda vi fick var mark, tom mark och lite skog.
- Kom det börja bli natt och vi borde börja leta efter någonstans att sova sa Newt och haltade fram.
Efter en stunds vandring hittade vi en liten gräsplätt som vi skulle sova på.
- Hur långt tror du att detta fortsätter frågade Teresa som la bredvid mig.
- Inte länge till hoppas jag sa jag som la på rygg.
- Sakna du henne frågade Teresa
- Mer än något annat svarade jag
Jag vände mig från henne för att visa att jag inte ville prata mer om det. Jag har förlorat två av dom viktigaste människorna i mitt liv.
- God natt Zoe, god natt Chuck.
Med dom orden somnade jag och sov djupare än någonsin.