The Wrong Side Of The Maze

Is the Last City

Thomas perspektiv
Vi smög bakom bilar för att gömma oss från alla vrak.
- VaFan gör vi nu?? Visk-skrek Minho
- Vi måste ta oss upp för väggarna och ta oss härifrån innan vi alla förvandlas till vrak svarade Newt.
- Vi måste dela upp oss sa jag
- Isåfall går Newt med mig sa Minho.
- Nej han måste gå med mig sa jag
- Varför frågade Minho
- För jag vill att han ska hjälpa mig med något svarade jag vilket inte var sant. Jag ville egentligen bara vara med Newt för att se till att han var okej.
- Annars kan jag gå själv sa Newt
- Glöm det! Sa jag och Minhos i mun på varandra.
- Vi måste dra sa Lily.
Minho tog tag i min halskrage och drog mig nämre sig.
- Han kan gå med dig, men du ska vaka över honom med ditt liv, ok? Viskade han
Jag nickade bara för jag var alldeles för chockad över hur Minhos beteende.
- Ok rör på er sa Lily och vi delade upp oss.

Minhos perspektiv
Jag smög med Lily vid min sida. Vi såg ett par vrak stå och sluka i sig något så vi smög förbi dom.
- Där finns några stenar som sticker ut från väggen sa Lily och pekade
- Vi kan inte riskera att vara klättra där, stenarna kan lossna när som helst svarade jag.
- Har du än bättre ide då? Frågade hon
- Snälla du, jag har varit i en sådan situation med höga väggar förut, självklart har jag en idé svarade jag och blickade på ett högt hus.
- Vi kan ta oss upp där och hoppa till andra sidan sa jag
- Okej jag samla dom andra och du får gå upp dit och börja sa Lily och sprang iväg.
Jag tog upp min kniv jag hade i fickan och med den hårt sluten i handen sprang jag mot höghuset. Jag hörde vrak och ljudet av steg bakom mig. Men utan att vända mig om klättrade jag upp till topen av huset.
Avståndet mellan huset och väggen var ungefär 2meter.
- Alla är här och vi måste skynda oss, vraken är påväg upp sa Lily.
- Jag hoppar först
Innan någon han stoppa mig hoppade jag till andra sidan.
- Er tur sa jag.
En efter en hopppadr och alla kom över.
- Vi måste skynda oss, titta där sa jag
Alla vände blickarna mot byggnaden och jag såg vraken komma efter. En av dom hoppade men kom inte upp utan slog i huvudet i kanten och föll. Vi började springa och jag visste inte när eller hur länge vid hade sprungit men plötsligt hörde jag ljud från helikoptrar.
En helikopter landade framför oss och Brenda hoppade ut.
- Var har ni varit frågade Thomas
- Vi hittade en väg ut och skaffade oss skjuts hem svarade Brenda och äckligt nog kramade Thomas.
- Hoppa in nu ropade Jorge.
En efter en hoppade in i helikotern som förvånansvärt rymde oss alla.
I tystnad flög vi över träd och berg.
- Det finns en väg ut sa Thomas
- Visa den sa Jorge.