Det ska bli vi.

Kapitel 9

Jag och Noel gick ifrån Jenny och Dante för vi tänkte att de ville ha lite egentid. Vi går istället till mitt skåp och dröjer inte länge innan jag står lutad mot skåpet och har Noels händer runt min midja. 

- Kan jag sova hos dig ikväll? frågar jag Noel medans jag drar in mig själv till en kram och kollar upp på honom. 

- Självklart, mamma och pappa kommer hem på söndag, svarar Noel. Han har inte frågat ännu varför jag inte vill sova hemma, han kanske bara antar att det är för jag vill vara med honom vilket jag mer än gärna vill. 

Juste! Hans föräldrar var bortresta och var borta tisdag-söndag. Det kanske jag borde ha vetat i morse hemma hos Noel men glömsk som jag är, nej.

Jag vet att jag måste berätta för Noel hur allt ligger till i min familj och varför jag inte vill sova hemma, om vi ska funka. Jag bestämmer mig för att iallafall försöka berätta ikväll. Det är bäst så, jag kan inte dölja detta för evigt. 

Vårt lilla mys bryts av en Jenny som kommer och stör. 

-Hejsan, Wilma vi börjar nu och Noel du med, Dante gick före, säger Jenny medans vi kollar på henne lite argt men samtidigt ler lite generat. Noel lutar sig framåt och säger tyst så bara jag hör ''Vi ses här efter skolan'' säger han. Jag nickar och han pussar mig på kinden och går sin väg. 

-Jenny jag är kär, är det enda jag får fram till Jenny när Noel gått. 

- Jag vet, jag med, tror jag, svarar Jenny. 

Jag tror seriöst att jag är kär i Noel, och han i mig. Det är bara en tidsfråga innan vi är ett par. 

Jenny tar tag i min arm så vi går armkrok och börjar gå mot lektionen och vi har nog aldrig varit gladare, men stämningen avbryts när jag frågar henne.

- Ska du göra något ikväll eller? Jag ska sova hos Noel, ska berätta för honom om pappa då tänkte jag, han måste få veta. Säger jag och kollar på Jenny och hennes leende på läpparna försvinner snabbt och hon stannar upp och kollar på mig. 

- Är du säker att du ska berätta? 

- Ja, jag måste. Han förtjänar att veta, svarar jag och kollar på Jenny med en bestämd blick. 

- Okej, om det skiter sig så ringer du mig. Jag ska sova hos Dante, men du går alltid först, det vet du. Säger hon och kollar lite oroligt på mig och vi fortsätter gå. Det enda jag får ut är ett litet ''Mhmm'' till svar som jag inte ens tror hon hörde. 

Vi går och sätter oss i klassrummet och William har inte kollat på mig sedan jag pekade finger åt honom i morse. Tur det. Helvetes svenskan börjar, men den börjar bra. Helt plötsligt plingar min mobil till. Det är ett sms från Noel. 

Sms konversation:

Saknar dig redan... <3 - Noel 12.36

Vi sågs för 5 min sedan... Vi ses snart igen. - Jag 12.37

Jag vet, vi ses vid ditt skåp efter skolan. När slutar du? <3 - Noel 12.39

14.35, vi ses då. Marie kommer lacka om jag inte lägger ifrån mobilen. Vi ses. - Jag 12.41

Jag lägger ifrån mig mobilen med ett leende. Han har börjat skriva hjärtan, jag väntar nog lite med det. Lite svår får man spela.  Jag måste verkligen börja lita på mina känslor, jag vet ju att jag gillar Noel något extremt. Men jag vill ändå hålla igen. Jag är lite ärrad efter William, men det kommer. Jag är verkligen helt såld i Noel, jag måste bara lita på mina känslor. Jag vet ju att han är en bra kille. 

Svenskan håller på i 2 timmar och håller på mellan 12.35-14-35. Segaste. Vi hade någon redovisning om hur språket utvecklats eller något, lyssnade inte jätte mycket på vad de andra sa. Var helt inne i mina egna tankar om Noel. Jag och Jenny höll vår redovisning och det gick väl bra, inte A kanske men godkänt helt klart.

Vi går ut ur klassrummet och där står Dante. Ingen Noel syns till. Jenny går fram till Dante och säger hej med en kram, jag ger honom en kram med. Jag och Dante har blivit rätt nära på senaste, det känns kul. Jenny pratar om honom ca 24/7 och Noel tar ju också upp honom ibland. Om jag ska vara med Noel så måste jag bli hans bästaväns vän också. Och ännu viktigare, om Jenny ska ha kille, så måste jag gilla killen. Det är min och Jennys regel, man måste ha godkänt av den andra. Den regeln sket ju jag lite i med William, men det var då!! Jag märker på Jenny och Dante att det är dags att lämna de ifred. Jag måste även gå på toa innan jag går till skåpet och de ska inte behöva vänta, de har ju andra saker att göra. Jag kramar Dante hejdå och ska säga hejdå till Jenny.

-Använd skydd, viskar jag i hennes öra på skämt medans jag kramar henne och ser att hon himlar med ögonen lite irriterat. De börjar gå tillsammans bort från mig och försvinner ur mitt sikte rätt fort bland de andra eleverna. 

Jag går in på toan och kollar sminket och kissar snabbt. Jag går ut från toaletten och in i korridoren. Jag ser att Jenny och Dante redan har gått eftersom de ej står vid skåpen. Men där står han, Noel. Han lutar sig mot mitt skåp och ser ut att kolla några snapstorys utan att kolla upp. Jag går fram till honom. 

-Ursäkta mig, säger jag och ser hur Noel hoppar till lite för han blir lite överraskad. 

- Tjenaaa! 

Han flyttar på sig och jag lägger in svenska böckerna och jag tar på mig min skinnjacka. Jag låser skåpet och tar tag i Noels hand. 

-Ska vi gå? säger han och jag nickar bestämt. 

Fan vad jag gillar honom.