Det ska bli vi.

Kapitel 11

Vi ska precis gå när min mobil ringer. Jag tar upp mobilen från fickan och det är Jenny. Jag kollar på Noel innan jag svarar och han nickar.

Telefonkonversation:

-Tja! Vad är det? 

-Vad gör du för något? - J

-Är med Noel, vi ska hem till honom. 

Jag slaggar där, pallar inte vara hemma. 

Pappa skulle komma hem ikväll, pallar inte tjafsa med honom.

Ah ok, men Dante vill prata med Noel. Han svarar inte på sin tydligen.-J 

Jag räcker mobilen till Noel och skakar på axlarna och säger att det är till honom. 

- Tjo varför svarar du inte?- D 

- Jag är med Wilma, hon är viktigare än dig, sorry mannen. 

Jag ler lite för mig själv när han säger det och kollar så jag har allt, sl kort osv. 

- Jahapp, men kan vi komma till dig sen? Om ni tänkte dra dit? - D

- Aa visst, vi ses. Tja.

Noel lägger på och ger mig mobilen och berättar vad Dante sa. Jag tar upp smsappen och skriver till Jakob att jag inte sover hemma. Lägger ned mobilen och vi går ut. Noel går fram och trycker upp hissen medans jag låser. Vi står återigen väldigt nära varandra och jag ger honom en liten puss som ett liten tack för hans vänliga gester uppe i mitt rum och tog det hela rätt bra. 

Vi går ner till tunnelbanan och hinner perfekt med tunnelbanan mot Hagsätra. Vi sätter oss bredvid varandra och Noel räcker en hörlur. Han sätter på någon låt av Eminem och jag lutar huvudet på hans axel med min rygga nedanför mig mellan benen. Han tar tag i min hand och vi kollar ut genom fönstret. 

Efter 20 min är vi framme vid Skanstull. Vi går av och börjar gå mot Noel. När vi är vid hans port så står Jenny och Dante och väntar på oss redan. 

-Men vad gör ni här redan? frågar Noel

- Jag sa att vi skulle hit? svarar Dante lite surt eftersom han hatar att vänta på folk.

- Ja men vi sa ju att vi var hos mig och skulle åka snart, duhh? svarar jag lite irriterat medans jag kramar Jenny hej och sedan kramar jag Dante och Jenny kramar Noel medans. 

Vi går upp för trappuppgången till Noel och han låser upp dörren och går in sist. Jag och Jenny går in först och sätter oss i soffan och känner oss som hemma. Killarna stannar kvar i hallen och vi hör att de pratar, men hör inte vad de säger. Jag sätter upp håret i en rörig bulle och går till köket. Jag ropar över lägenheten om någon är hungrig och jag får ett JA i kör tillbaka. Jag skrattar till lite och ser sen att Dante sätter sig i soffan med Jenny och lägger armen runt henne. Noel går framtill högtalaren och sätter på lite rapp, som vanligt. Både han, Dante och Jenny kan såklart varje ord i texten eftersom alla lyssnar på rapp mer än mig och sitter och sjunger med. 

Jag frågar vad de vill ha och vi kommer fram till pannkakor. Jag öppnar kylen och tar fram mjölk och ägg. Jag hittar de mesta i Noels kök, har ju varit här rätt så mycket. Jag känner att någon kramar bakifrån och det är Noel, såklart. Han frågar om jag behöver hjälp och jag säger gärna. Vi låter Dante och Jenny sitta kvar och rappa till texten tillsammans. 

Där står alltså jag och Noel och steker pannkakor tillsammans med ett rappande par bakom oss, roligt ändå. 

-Får jag ta en bild på dig? Dehär vill jag komma ihåg, frågar Noel

- Visst.... svarar jag fundersamt. 

Han tar upp mobilen och tar en bild när jag står och steker pannkakor, man ser även Jenny och Dante i bakgrunden. Han frågar om den är godkänd och jag nickar. Han lägger upp den på instagram och taggar mig och de andra 2 och skriver ''Många favoriter i samma bild'' under bilden. Jag skrattar lite. 

Vi dukar fram och ställer fram de nygjorda pannkakorna. Alla sätter sig vid bordet, jag och Noel på en sida och Jenny och Dante på den andra. Vi börjar käka men störs av att Dantes telefon ringer, det står Ludwig på skärmen.

Telefonsamtal: 

-Tja vad vill du, jag är upptagen?

- Är du hemma? - L

-Nej hos Noel med några andra

- Ok kommer om 10. -L

Dante hinner inte ens protestera innan Ludwig lagt på. Han berättar för oss vem de var och vad han ville. Jag fick bara fram ett litet ''Jaha vad kul'' även fast jag inte vet vem Ludwig är och fortsätter äta pannkakorna. Jenny och Noel sa inget direkt, de var upptagna med maten.  

10 minuter senare plingar det på dörren och vi har inte hunnit äta upp alla pannkakor ännu. Noel går och öppnar och jag, Jenny och Dante sitter kvar vid bordet och jag kollar på Jenny och får ett leende tillbaka medans Dante är helt inne i sina pannkakor.