Det ska bli vi.

Kapitel 8- Jennys perspektiv

- Vill du dra hem till mig efter skolan? frågar Dante på lunchrasten. 

- Ja jätte gärna! svarar jag

Vi 2 och Wilma och Noel sitter på en bänk vid cafeterian och dricker festisar och äter kexchoklad som ett litet mellanmål innan den 2 timmar långa svenskan. Noel och Wilma sitter bredvid varandra med ryggen emot oss och verkar prata om något stort. Jag gillar Dante extremt mycket och jag vet att han gillar mig tillbaka. Wilma och Noel sitter nära varandra och håller hand och jag kan se i Wilmas ögon hur kär hon är. Jag har inte sett henne såhär sedan hon träffade William. Jag älskar verkligen henne, hon är det bästa som hänt mig och jag är som hennes storasyster. Hon har haft det tufft nu innan skolstarten och inte riktigt vågat gilla killar sedan William. Men det är något med Noel och Wilma, vilken jävla kemi.  Jag sitter bara och kollar på de 2, jag är så glad för deras skull. Men min blick blir avbruten plötsligt av en hand som sätts under min haka, Dantes hand. Innan jag hinner tänka så har jag mina läppar tryckta mot hans. Jag ser i ögonvrån att Wilma ser oss och ler lite, men inte så att Noel ser. Hon tar tag i Noel och de går iväg, men Dante är fullt fokuserad på oss och har ryggen emot så han ser ingenting.

Det känns så bra när han kysser mig, detta är inte direkt första kyssen från honom. Vi hade ju ihop det redan första skoldagen, det vet dock ingen av W eller N. Allt har flutit på så bra med honom, enligt mig är det bara en tidsfråga innan vi är ett par. Han är så fin med hans blonda/ljusbruna hår och hans fina ögon. Han har också extremt fin stil, basic men snygg som fan. Svart hoodie med något tryck på ryggen, ljusblåa jeans med lite hål och Nike Air Force är det han har på sig idag. Så snyggt. Vi nästan matchar, jag har också svart hoodie och blåa jeans idag.  

Efter den långa kyssen som sedan övergick till grovt hångel när ingen var i cafeterian så kollar han på mig. 

- Gud vad fin d.... Han hinner inte längre innan skolklockan ringer och det är dax för svenskan. 

Jag ska åt ett annat håll och jag säger hejdå med en kyss och viskar ''Du är väldigt fin du med'' och går därifrån. Jag kan känna hans leende bakom min rygg och hör att han börjar gå mot hans lektion. På vägen till svenskan ser jag Noel och Wilma som står och myser vid hennes skåp, gullisarna. 

-Hejsan, Wilma vi börjar nu och Noel du med, Dante gick före, säger jag medans jag får en arg men rolig blick av båda två. 

Noel pussar Wilma hejdå på kinden och jag hör att han säger något tyst till henne men jag hör inte vad och han går iväg åt andra hållet. Jag kan se på Wilma hur kär hon är, aldrig sett henne såhär även fast jag känt henne i 11 år snart, hon bara lyser lycka som en jävla sol med hennes långa blonda hår. 

- Jenny, jag är kär. Det är det Wilma får ut.

- Jag vet, jag med, tror jag. svarar jag med ett leende och tar tag i Wilmas arm och vi går armkrok till lektionen och båda ser ut som de gladaste idioterna på jorden.