Det ska bli vi.

Kapitel 22

Skoldagen gick väl snabbt, inget speciellt liksom. Klockan är 16 och jag står och väntar på Noel utanför skolan mot en vägg. Jag har ena benet uppe mot väggen och kollar insta. Det tar väl 5 min innan Dante och Noel kommer ut ur skolans portar. Jag går fram till de och möts av 2 leenden.

- Tjenaaaaa, säger jag

Dante går fram till mig och kramar mig och Noel kommer fram och ger mig en kyss.

- Hur var dagen? säger Dante.

- Seeeg... Tänkte på Jenny mkt, svarar jag medans vi börjar gå mot tunnelbanan.

- Jag tänkte dra till henne nu, ska ni med? säger Dante.

- Vi ska ju äta middag med pappa ikväll, så vet ej om vi hinner.... Men jag ska dit imorgon för det är helg o vara där hela dagen. 

Dante nickar och vi sätter oss på tunnelbanan. 

- Ska av nu, vi ses kanske i helgen. Älskar er, säger Dante medans han kramar oss hejdå.

Jag tar tag i Noels hand och ger honom en av hörlurarna och sätter på någon random låt. Vi åker ca 10 min hem till mig och vi kommer hem och slänger oss i sängen. Där ligger vi i typ 1,5 timme och bara myser tills klockan hinner bli 18.

----------------------------------------------------

- Är du nervös? 

- Aaa... svarar jag.

- Jag är med dig, jag vet inte hur han är som person osv men jag kommer inte gå någonstans, säger Noel medans han pussar mig på pannan.

- Mm tack jag vet.. Ska vi börja fixa oss lite? 

- Yes, svarar Noel och drar upp mig ur sängen. 

Jag sätter mig vid mitt sminkbord och Noel går och tar en macka eller något, ingen större koll. Han kommer in på rummet igen och byter om till en skjorta han har glömt hos mig nångång och sätter på musik och slänger sig i sängen igen, mycket han behövde fixa sig då. Jag har redan smink från dagen så det räcker med att jag bara fyller i ögonbrynen lite till för det har ramlat av lite och sen lägger ett lager puder och lite bronzer. Det får räcka så, det är ju min pappa och hans flickvän bara. 

- Fan ska man ha på sig då? frågar jag och kollar på Noel lite fundersamt.

- Äsch, du är ju fint i allt. 

Jag svarar honom med ett leende och öppnar garderoben. Jag lägger fram lite olika alternativ på sängen och lyckas komma fram med 3 alternativ. En svart lite lös klänning, ett par jeans och en söt mörkblå blus eller en svart kjol och en randig blus. 

- Så, vilken? frågar jag Noel medans jag håller upp de 3 outfitsen framför mig på galjar.

- Klänningen!

- Okidoki om du säger det så, svarar jag. 

Jag drar på mig klänningen och kollar mig i spegeln. Samtidigt ser jag i ögonvrån att Noel reser sig från sängen och kommer bakom mig. Han kramar mig bakifrån och ler.

- Du är så fin. Det där blir perfekt, säger Noel medans han pussar mig på kinden. 

- Tack hjärtat, vi är jävligt snygga tillsammans eller hur, säger jag med ett litet skratt.

- Finns inga som oss, svarar Noel med ett leende. 

Vi står där ett tag och studerar varandra i spegeln tills jag vänder mig om så jag ser Noel rakt i ögonen. Han har händerna runt min midja fortfarnade och lutar pannan mot min. 

- Ska vi gå min fina? 

- Absolut, det tar 20 min dit, svarar jag. 

Han nickar och ger mig en kyss innan vi går ut ur rummet och ut i hallen. Jag är ingen högklacktjej så jag drar på mig mina vita sneakers som alltid, basic bitch. Noel drar på sig sin jacka och sina skor och vi går ut. 

------------------------------------------------------------------

Nu står vi där, utanför restaurangen där min pappa som svikit mig så många gånger sitter. Noel ser nog hur nervös jag ser ut och tar tag i min hand och kollar ner på mig och mimar 'Det går bra' och tar sedan min hand och vi börjar gå in. Där inne är det mycket folk, många bord är upptagna och servitriserna som swishar förbi verkar ha fullt upp. Vi kollar runt oss och ser ingen pappa och en främmande kvinna. 

Vi ser plötsligt att en högljud man viftar med händerna och ropar hejvilt. Han har ingen bredvid sig och sitter själv runt bordet. Det kan väl inte vara pappa? Mannen sitter vid ett mörkt bord så det är svårt o se hur han ser ut. Plötsligt börjar vi höra vad mannen ropar.

'WILMAAAAHHHH MIN DOTTER KOM HIT!! SAKNAT DIG!'

Jag kan inte fatta det, vad fan är detta. Jag går fram till mannen med hårda och arga steg. Noel fattar inte vad som händer och går efter mig så fort han ser att jag är påväg till bordet.

- Vad fan Pappa!! Var är din flickvän? 

- Viljkkeeen tjejjjj? Diiin mammaa är allt jag vill haaaah, svarar mannen tydligt berusad. 

- Du är helt jävla otrolig, du är helt dum i huvudet vet du det? nästan skriker jag, med hela restaurangens blickar på mig. 

Pappa ställer sig plötsligt upp och ser extremt arg ut, inte bra. 

- JAG ÄR DIN PAPPA OCH DU SKA MED MIG NU DIN UNGJÄVEL!!!  skriker han medans han drar mig i armen, det gör ont som fan. Lär få ett märke efter detta.

Jag är så chockad över hela situationen och känner tårarna bränna bakom ögonlocken. Jag ser plötsligt att pappa får en näve i ansiktet, näven kommer bakom mig från min vänstra sida. Noel. Han ställer sig framför mig och pappa släpper äntligen det hårda greppet om min arm. 

- Du fucking rör henne inte okej? Rör henne en gång till, och du ligger på marken på nolltid, säger Noel med en tyst men väldigt läskigt arg röst. 

- Kom nu Wilma vi går, fuck dehär, säger Noel och han tar min hand och vi går rask ut från restaurangen. Jag känner hur restaurangens gäster blickar bränner i nacken och pappas skrik bakom oss. Jag är helt chockad, vad hände nyss? Han stannar inte förens vi har gått ifrån restaurangen ganska långt, om pappa skulle få för sig att springa efter oss. Jag har gråtit sedan vi kom ut ur restaurangen och tårarna slutar ej rinna, jag var så rädd. Visst pappa har sina problem, men trodde aldrig han skulle kunna göra något sånt. Vara full på vår återförening och röra mig tills det gör ont, vad fan asså. 

Noel stannar upp och drar in mig i sin famn. Jag hulkgråter och jag lär smutsa ner hans skjorta med smink rejält nu. Det har börjat regna helt plötsligt, passande väder mm absolut. 

- Det gör så fucking ont, säger jag otydligt pga tårarna. 

- Får jag se? Säger Noel medans han drar ifrån kramen och kollar på min arm. 

Jag tar fram armen och ser att ett stort märke pryder den, jag ser att det är lite blod från att naglar har tryckts in i huden. Nu fattar ni hur hårt pappa höll mig. 

- Den jäveln, viskar Noel medans han drar in mig i kramen igen. 

Jag bara gråter och gråter och Noels hand klappar mig på huvudet och han viskar med jämna mellanrum ' Schhh, det blir bra'.

Älskade Noel, vad skulle hända om han inte var där. 

- Jag älskar dig så det gör ont, viskar jag. 

- Han kommer aldrig röra dig igen Wilma, jag älskar dig och du vet att jag skulle kunna dö för dig, viskar han tillbaka. 

------------------------------------------------

Guess who's back bitches