Det ska bli vi.

Kapitel 23- Noels perspektiv

Äckliga jävla gubbe, hur fan kan man göra sådär mot MIN Wilma och sin DOTTER? 

Vi satt på trottoaren i 1 timme ungefär men hon ville gå hem efter ett tag. Jag erbjöd att hon fick sova hos mig, men hon ville inte det tydligen. Hon sa något om att hon ville vara ensam och vet att hennes pappa ej kommer komma dit då han lämnade hans nycklar där för länge sen efter något bråk, så han kommer inte in, det känns bra iallafall. Hennes brorsa skulle vara hemma också, så det borde vara lugnt men känns fortfarande inte 100% bra att lämna henne såhär. Men jag vet att hon klarar sig, det går bra. 

Jag kom hem för kanske 10 min sedan och värmde en billys i micron, bra middag. Så nu sitter jag vid matbordet ensam hemma och äter min billys och kollar någon skit serie på Netflix. Wilma borde ha kommit hem för en stund sen, hon bor närmre restaurangen vi var på än jag så hon har kortare väg hem.  Jag har inte hört något av henne, trots att jag sa till henne att säga till när hon var hemma. Jag skickar iväg ett litet sms bara för att kolla så att allt är ok. 

Serien rullar på och tiden går, utan något svar från Wilma, konstigt, hon svarar alltid fort. 

Jag har gått och lagt mig i sängen och ligger och scrollar igenom insta med musik i bakrunden. Det har gått 1,5 timme sen jag kom hem, och säkert runt 2 sen Wilma kom hem till sig. Fan gör hon för något och varför hör hon inte av sig? Jag har försökt att ringa henne kanske 2 ggr men inget svar.

Jag störs helt plötsligt i mitt instascrollande av att min mobil ringer. Det lyser upp en bild på Wilma samt står 'Wilma hjärtat' på skärmen. Äntligen Wilma, vad fan har hon varit?

- Hallå? Du skulle säga till när du kom hem? säger jag lite argt. 

Jag får inget svar, jag hör endast snyftningar på andra sidan luren. 

- Wilma älskling vad har hänt? 

Inget svar, jag sätter mig upp ur sängen och börjar överväga att åka till Wilma. 

- Jakob drog, jag vill inte mer nu, hör jag plötsligt en tyst nästan viskning säga.

-  Vadå vill inte mer nu? Jag är påväg till dig nu, jag är snart hos dig okej? 

- Mm, är det enda jag hör, men jag hör samtidigt hur sprucken rösten låter, gud hur mycket gråter hon egentligen? 

- Jag älsk.... Jag hann inte säga mer innan luren läggs på. Jaha?

Jag bytte om när jag kom hem förut så jag har redan på mig en hoodie och ett par mjukisbyxor, trodde jag inte skulle behöva gå ut något mer ikväll. 

Jag drar på mig skorna snabbaste jag kan och drar på mig jackan i farten medans jag låser dörren och springer ner för trapporna ner till tuben. 

Älskade hjärtat, vad fan har hon gjort nu?