Vassa tänder

Kapitel 6

John och Oskar sprang iväg till båthuset genast när de hörde att attacken var i närheten av den förra. Båthuset var nära föreläsningssalen så det tog inte länge före de satt i en båt och åkte iväg.

"Det finns ett par cyklop men inga harpuner", sa Oskar. "Hoppas att vi inte behöver simma efter någon".

"Vi gör som förra gången", sa John. "Vi kollar läget, gör det vi kan och bara Jan får iväg någon annan dit också så får de sedan ta över". "Och nu vet vi ett sätt att försvara oss mot hajarna om vi måste hoppa i".

"Ja". "Ett sätt som kan kosta oss händer och fötter".

"Det finns en åra bredvid dig". "Vi kan använda den så länge vi är i båten".

Oskar tittade på åran och nickade.

"Den lär hajarna knappast kunna bita sönder", sa han.

Ett par minuter senare var de framme vid attacken. De såg fem personer på stranden och tjugo meter ifrån den två båtar. Den ena var en roddbåt och i den stod en man och en kvinna som båda såg ut att vara i tjugoårsåldern. I närheten av den simmade två hajar. Den andra båten var en motorbåt som låg några meter ifrån roddbåten.

"Jag ser ingen i motorbåten", sa Oskar och tittade sedan på John. "Och inte heller i vattnet".

John skakade på huvudet. "Jag vill inte veta". "Men vi tar nu över de där två till oss". "Vi behöver inte hoppa i vattnet".

Då guppade roddbåten ordentligt. Mannen och kvinnan slog huvudena i varandra och föll i vattnet.

"Okej, jag tar tillbaka det där", sa John och tog på sig ett av cyklopen. "Jag vill verkligen inte hoppa i, men vi kan inte lämna dem".

Oskar nickade och tog på sig det andra cyklopet. "Jag tar kvinnan, du tar mannen".

John nickade och sedan hoppade båda i vattnet. Både mannen och kvinnan var medvetslösa och höll på att sjunka. Kvinnan var lite närmare och Oskar var snabbt framme vid henne. Han simmade upp med henne till ytan och mot deras båt när John kom fram till mannen. Han skulle just börja simma upp när han med en ilning av skräck såg båda hajarna komma simmande emot honom. Den ena simmade framför den andra och började öppna munnen. John kunde inte simma undan utan att släppa mannen, vilket han inte heller kunde göra. Han måste sparka till dem. Han böjde båda benen, förde med vänstra handen undan mannens ben och sparkade hajen rakt på nosen. Resultatet blev bättre än väntat. Hajen vände på huvudet och bet den andra hajen istället. Nu kunde John simma upp. Oskar var redan framme vid båten med kvinnan.

"Är du okej?".

"Båda benen är kvar", svarade John och simmade fram till båten med mannen. De lyfte först upp kvinnan, sedan mannen och sedan klättrade de själva upp.

"Då kör vi dem till stranden, ger första hjälp och åker härifrån", sa John.

"Jag skulle inte tro det, FMD", sa en mans röst.

John och Oskar vände sig om. Det stod två svartklädda män i båten med knivar i händerna.

"Händerna bakom huvud", sa mannen som stod framför Oskar. Han sa orden klumpigt med finsk brytning.

John och Oskar tittade på varandra och sedan tillbaka på männen, och lade händerna bakom huvudena. Sedan tog Oskar ett litet, snabbt steg framåt med vänstra benet och sparkade mannen framför honom i ansiktet med högra benet. Mannen föll omkull medvetslös och mannen framför John vände sig mot Oskar. Då tog John tag i hans arm och vred upp den i ett lås. Mannen tappade sin kniv och fick samtidigt ett knä i ansiktet av Oskar.