världen är min

Kapitel 1

"Audrina!" utbrast Adnan glatt så fort han kom in genom ytterdörren till vår lägenhet. Jag höjde skrattandes på ögonbrynen och reste mig upp ur soffan som jag hade slängt mig i efter att jag kommit hem från jobbet. Adnan kom springandes in i vardagsrummet och lyfte upp mig i hans famn och snurrade runt några varv. Jag skrattade förvirrat. När han hade släppt ner mig på golvet såg jag hans ögon som utstrålade en otrolig glädje och hans leende som var större än aldrig förr.
"Jag har fått kontrakt med laget i Kanada!" utbrast Adnan med sprudlande glädje. Jag sken direkt upp i ett leende och skrek ett glädjeskrik. Mina läppar intog hans och vi möttes i en glädjefylld kyss. Med ett mjukt leende tittade jag på honom efter kyssen.
"Jag visste att du skulle klara det, du är bäst" viskade jag. Adnan log innan han kramade om mig hårt.
"Vi går ut och firar" sa Adnan efter kramen. Jag nickade glatt.

En vit, v-ringad prydde min kropp och min mammas guldhalsband hängde runt min hals. Jag släppte ut mitt långa bruna hår som tidigare suttit i en tofs. Adnan kom in i sovrummet och visslade till när han såg mig. Jag skrattade och vände mig om. Med ett flin närmade sig Adnan mig.
"Du är den vackraste människan jag vet" mumlade han och kysste mig passionerat.
"Jag kan tyvärr inte säga detsamma förrän du har snyggat till dig" sa jag skämtsamt efter kyssen. Min, skämtsamt, dömande blick svepte över Adnans klädsel. Ett par slitna shorts, en vit t-shirt och en allt för gammal keps som dolde hans rufsiga, kastanjebruna hår. Men han var snygg ändå, som alltid. Adnan fnös och drog sig ifrån mig. Jag skrattade till innan jag vände mig tillbaka mot spegeln för att sminka mig.

Tjugo minuter senare var vi utanför lägenhetsbyggnaden. Adnan hade tagit på sig ett par beiga chinos och en mörkblå skjorta. Det var en varm fredagskväll trots att det bara var april. Hand i hand gick vi genom stadens gator tills vi nådde en fin restaurang som vi brukade äta på då och då.

Vid varmrätten lyfte Adnan sitt vinglas.
"Skål för att vi ska flytta till Kanada" sa Adnan och log. Jag log tillbaka och nickade.
"Skål för vår framtid" sa jag mjukt.

Timmarna flög förbi. Till slut gick vi därifrån, men stegen styrde inte hemåt, utan mot hockeyhallen. Jag hade nyckeln på min nyckelknippa så vi kom in utan problem. Det var helt tomt i hela hallen och endast några få lampor lyste. Vi satte oss ner på läktaren och såg ut över hallen i flera minuter under tystnad.

"Jag saknar laget, våra träningar, de gamla tiderna" sa jag till slut. Adnan flyttade blicken till mig. Han log och nickade.
"Jag med, men någon gång var vi tvungna att bryta upp. Vi kunde inte stanna i den här lilla staden för evigt. Du och din pappa tränade upp ett lag hockeystjärnor och nu är alla ute på större arenor, hos större lag" svarade Adnan. Jag nickade.
"Men det är synd att nästan alla har flyttat härifrån. Jag saknar våra pizzakvällar och alla stunder då vi var tillsammans allihopa" sa jag med längtan i rösten. Adnan nickade instämmande.

Adnan reste sig upp och började gå ut mot isen. Jag följde efter honom. Han stannade mitt ute på isen och svepte blicken över hallen.
"Tänk, det var här allt började. Det var här din pappa fick upp ögonen för hockey, det var hit han tog med dig, det var här han startade upp laget, det var här vi två träffades, det var här vi lärde känna varandra och umgicks, det var här jag blev tillräckligt bra på hockey för att bli signad och var här vi föll för varandra" sa Adnan. Jag log och såg mig omkring. Hallen var så tom, men ändå så fylld av kärlek och minnen. När jag vände tillbaka blicken mot Adnan stod han på knä. Jag satte händerna för munnen när jag insåg vad som hände.
"Och nu hoppas jag på en sista början härinne, början på vårt nya liv. Vill du gifta dig med mig?" frågade Adnan medan han tog upp en ask ur fickan och öppnade den framför mig. I den låg en otroligt fin diamantring. Tårarna rann ner för mina kinder och jag nickade ivrigt.
"Ja, ja, jaa" sa jag och sträckte fram handen. Adnan satte dock inte på ringen. Han tog bara upp den ur asken och tittade på den.
"Jag vill bara att du ska veta, jag har inte köpt ringen själv. Jag frågade Gabriel om lov tidigare idag och han sa ja och gav mig den här ringen. Han har väntat på ett tillfälle att själv ge dig den, men han insåg att vi var så förälskade och att det var min tur att göra dig lycklig, så han behöll ringen i väntan på att jag skulle fråga honom om lov. Det är din mammas ring. Gabriel friade till henne med den här ringen samma dag som du föddes och han har bevarat den ända sedan dess" förklarade Adnan med blicken fäst vid ringen och ett leende på läpparna. Mina tårar rann ner ännu mer och mitt hjärta exploderade. Det var så fint. Båda av pappa som gjort det och av Adnan som accepterade det. Båda två visste hur mycket det betydde för mig att ha minnen eller saker från mamma och därför var det så otroligt fint att de gjorde detta för mig. Jag älskade dem båda två så mycket.

Jag nickade mot Adnan och han trädde försiktigt på ringen på mitt finger innan han reste sig upp och kysste mig omsorgsfullt. Jag log större än någonsin under kyssen.

•••
Första kapitlet!!!! Yeyyyy!! Jag har dock lite viktigt info här nere, så läs det!!

Epilogen av du gav mig världen avslöjar vad som händer i de första kapitlen, men jag kände ändå att jag ville ha med det i den här boken för dem som inte läst de andra böckerna samt för att ni skulle få läsa om hur det gick till!!!

Och om några av er läser denna utan att ha läst dem två andra, jag önskar dig världen och du gav mig världen, så råder jag er att läsa dem först!! Ni kommer förstå såå mycket mer av boken och jag garanterar er en mer intressant och rolig läsning!!

Jag vill också säga att jag inte kommer uppdatera den här boken lika ofta som jag gjorde med du gav mig världen och som jag gör med lär dig älska mig igen. Detta för att jag helt enkelt inte har skrivit så långt på den här boken och därför behöver jag tid för att skriva, så jag kommer försöka publicera ett kapitel varannan dag, men det kan bli längre emellan.. jag brukar nämligen få skrivartorka när jag verkligen måste skriva...

Dessutom så är det bara 3 timmar kvar av röstningen till Årets bok 2017!!! Så gå in på länken i min profil och rösta på vänskap eller kärlek? om ni tycker att den är värd att vinna!!!!

Sist men inte minst, vad tycker ni om den här boken? Prologen, det första kapitlet? Kommer ni fortsätta läsa?

Puss & kram <3