världen är min

Kapitel 2

Morgonen därpå vaknade jag tätt intill Adnan. Precis som alla andra morgnar, men ändå så annorlunda. För nu var han min fästman och jag var hans fästmö. Nu bodde vi inte i Sverige i väntan på ett kontrakt. Nu skulle vi iväg på vårt första äventyr. Vi skulle flytta till Kanada. Starta ett nytt liv.

Adnan slog upp sina ögon och log när han såg mig. Jag log tillbaka innan våra läppar intog varandras.
"Godmorgon min blivande fru" viskade Adnan efter kyssen.
"Godmorgon min blivande man" viskade jag tillbaka och fnittrade.

"Ska vi åka till ishallen idag? Jag vill träffa pappa" föreslog jag när vi satt vid frukostbordet. Adnan nickade.
"Det kan vi, men imorgon måste vi börja leta hus och packa" svarade Adnan.

En timme senare kom vi fram till ishallen. Pappa var ute på isen med småkillarna och var i full gång med träningen, men så fort han såg mig och Adnan avbröt han. Med ett stort leende på läpparna gled pappa fram till oss som hade hunnit fram till båset.
"Får jag se?" bad pappa och syftade på ringen. Jag log och visade stolt upp ringen. Pappa log stort innan han drog in mig i sin famn.
"Tack, jag älskar den" viskade jag i hans öra under kramen. Efter kramen gav pappa Adnan en kram.

"Grabbar, kom hit!" ropade pappa till killarna ute på isen. De gled snabbt fram till oss.
"Jag har ännu en framgångssaga att berätta för er," började pappa, "Adnan har fått kontrakt med ett av dem bästa lagen i Kanada!"

Småkillarna såg med beundran på Adnan. Lite sorgligt var det att lämna dem. Trots att pappa bara hade haft dem i två år så hade jag och Adnan varit med på många träningar och haft egna träningar med dem. När laget splittrades upp så försökte alla ta sig tillbaka till hallen några gånger då och då för att träffa pappa och andra i laget och då blev det naturligt att stanna och umgås och träna med småkillarna. Precis som pappas gamla lag gjorde med oss under våra år i hallen.
"Och dessutom ska de gifta sig snart och flytta till Kanada, så ta vara på tiden ni har med dem" fortsatte pappa. Killarna gav oss ledsna miner. Jag och Adnan log mot dem.
"Ska vi köra en träning eller?" frågade Adnan och alla killar sken upp i glädje. Adnan gav mig och pappa en blick som frågade om det var okej och vi båda nickade som svar. När Adnan drog ut på isen med småkillarna efter sig satte jag mig på bänken i båset med pappa bredvid mig.
"Så, hur känns det?" frågade pappa med ett leende.
"Underbart. Allt är perfekt nu" sa jag med blicken fäst vid ringen.
"När flyttar ni då? Behöver ni flytthjälp?" frågade pappa.
"Om tre veckor ungefär och ja, vi behöver nog hjälp. Det är mycket att packa" svarade jag. Pappa nickade.
"Men ni skulle väl inte sälja lägenheten?" frågade han. Jag skakade på huvudet.
"Nä, den är inte så dyr och det är skönt att ha om vi hälsar på här och sedan när vi väl flyttar tillbaka" förklarade jag. Pappa nickade, han hade hört våra planer förut och ville nog bara försäkra sig om att de bestod.
"Men du är okej med att vi flyttar? Eller hur?" frågade jag, aningen osäkert, trots att jag visste att han flera gånger hade sagt att det var okej för honom att flytta var som helst för Adnans karriär. Men jag började få kalla fötter.
"Ja, Audrina, jag är helt okej med det, jag är glad för det. Adnans dröm går i uppfyllelse och du får dela den med honom. Jag kunde inte varit gladare" sa pappa mjukt. Jag log åt hans ord och lutade mig in i hans famn. Våra blickar gled ut över isen där Adnan coachade småkillarna. Jag var så kär i honom och snart skulle han bli min man och vi skulle bilda en egen liten familj.

Efter några minuter vinkade jag in Adnan till båset. Han kom snabbt fram till mig.
"Stannar du och tränar killarna med pappa? Jag vill bara svänga förbi mamma" sa jag.
"Självklart, om du inte vill att jag ska följa med?" svarade Adnan. Jag drog handen genom hans rufsiga hår innan jag knöt armarna runt hans hals.
"Nä, jag vill gå själv" sa jag och log. Adnan nickade och kysste mig mjukt.
"Hälsa från mig" sa han innan vi skildes åt.

Jag satte mig ner på gräset framför mammas grav. Det blommade för fullt och fåglarna kvittrade vackra melodier.
"Adnan friade till mig igår" började jag med ett leende på läpparna. Min blick gled ner till ringen på mitt finger.
"Han hade frågat pappa om lov samma dag när han fick veta att han hade fått kontrakt med ett av de bästa lagen i Kanada. Och pappa gav honom ringen som han själv friade till dig med. Han sa till Adnan att han hade väntat på rätt tillfälle att ge mig den, att det var hans plan hela tiden. Men när han såg hur mycket kärlek jag och Adnan delade, så insåg han att det var Adnans tur att göra mig lycklig. Så han gick och väntade på Adnans fråga, och till slut kom den. Så han gav Adnan din ring så att Adnan kunde ge den till mig. Och här sitter jag. Tjugotvå år efter att du och pappa förlovade er. Tjugotvå år efter att du förde mig till jorden och själv flög upp till änglarna. Och under dessa tjugotvå år har jag fått världen. Tack vare dig och pappa. Nu är det min tur. Det är min värld. Nu ska jag föra den vidare till Adnan och till våra framtida barn. Jag ska skapa mig en lycklig och hel familj. Något som du aldrig fick. Jag gör det för din skull, i ditt namn. Tack för allt. Du och pappa har gjort mig till den jag är idag och jag kunde inte varit lyckligare. Mitt liv är fantastiskt just nu och det kommer bara bli bättre. Jag och Adnan ska gifta oss och flytta till Kanada. Såklart vill jag inte lämna pappa, men jag vet att han kommer klara sig. Alla från laget har åkt på egna äventyr, flyttat från staden, gått i andra spår eller blivit signade av större lag och därför har pappa startat ytterligare ett lag. Han insåg hur mycket styrka och glädje han fick av att vara tränare så han kunde inte låta bli att göra om allt igen. Så han klarar sig. Och från och med nu kommer jag inte bara se din tindrande stjärna på natthimlen, utan jag kommer se din glimrande diamant på mitt ringfinger" fortsatte jag mjukt.
"Jag älskar dig. Tack för att du och pappa gav mig världen" viskade jag.

•••
Som sagt är detta lite tjatigt med tanke på förra bokens epilog, meeen ni får det ändå!! Kommentera avd ni tycker om boken!! Tycker ni om den?
Puss & kram <3