Hon dansar vidare i livet- Hov1

3.

Jag stirrade med tom blick ner på mobilskärmen tills den slocknade.
Mitt hjärta slog hårt i bröstet, det kändes som att det ville hoppa ur bröstkorgen och springa så långt bort som möjligt.
Av ren reflex kollade jag mig oroligt omkring, tänk om Mateo var här?
Fast, varför?
Det har gått 3 år, och under dom åren har jag inte hört ett knyst från honom.
Så varför hör han av sig nu?
Varför?

Jag stoppade ner mobilen i fickan och började med snabba steg gå hemmåt.
Mobilen brände i fickan som en tickande bomb.
En bomb som vilken sekund som helst skulle kunna explodera..

Jag låste dörren noga efter mig när jag kommit in i lägenheten.
Efter det gick jag snabbt in i badrummet  och lutade huvudet över toaletten.
Jag ville kräkas.
Det var en stor klump i min mage som bara låg och tryckte.
Fy fan..

Jag satt inne på toaletten i säkert en kvart, men inget hände.
Den där hemska klumpen blev dock bara större och större.
När det ringde på dörren reste jag mig upp på ostadiga ben och gick fram till dörren.
Jag kollade i kikhålet innan jag öppnade, det hade jag aldrig gjort förr.
Men jag vågade inte ta några risker.

När jag såg Klara och Majas glada ansikten utanför öppnade jag sakta dörren.
Deras leenden slocknade sekunden de såg mig.

"Herregud Leah, mår du bra?" Frågade Maja oroligt när hon klivit in i min och Noels lägenhet.
Jag försökte mig på ett leende.
"Jadå, allt är bara bra"

Det kändes inte bra att ljuga för mina vänner, men jag visste inte om det var rätt att berätta.
Det kunde ju alltid vara någon främling som skickat fel, och som bara råkade heta Mateo.
Jag insåg hur dumt det lät, men jag tänkte låta det vara.
Han kanske bara ville skrämmas?

Jag, Klara och Maja slog oss ner i tv rummet.
Tjejerna kollade sig omkring.
"Ni har verkligen gjort det fint här" sa Maja med ett leende.
Jag skrattade lätt.
"Det har ni sagt minst tusen gånger, ni har ju varit här innan!"

Klara himlade leendes på ögonen.
"Jo, men det är ju sant!"

*

"Nej, nu drar vi ut tjejer!"
Jag kollade överraskat mot Klara som rest sig upp från soffan som vi spenderat 2 timmar i.
"Men..vi har ju inte sett färdigt filmen än.." försökte jag.
Klara himlade med ögonen.
"Jag tror nog att vi kan se färdigt Hitta Nemo en annan dag Leah"

Jag suckade tyst och kollade med en bedjande blick på Maja, som pendlade med sin blick mellan mig och Klara.
"Är det jag som får välja?" Frågade hon efter några minuterat tystnad.
Klara nickade ivrigt.
Maja kollade på mig med en medlidande blick.
"Jag skulle också behöva komma ut tror jag.."

Klara hoppade upp och ner av glädje, medans jag bara suckade ljudligt.
Det är samma visa varje gång.
Klara vill ut, jag vill stanna hemma, Maja får välja och hon väljer också att gå ut eftersom att hon vet hur sur Klara kan bli.
Sä har det alltid varit, ända sen vi var små.

En timme senare stod vi alla tre utanför baren som jag mycket väl kände igen.
Marie Laveau.
Minnena av första gången jag var här med Dante ploppade upp i mitt huvud och fick mig genast att le.
Älskade Alkis Dante..
Jag fnissade åt mina roliga tankar.

" En varsin alkohol fri cider åt oss tack!" Skrek Klara åt servitören då vi satt i en av soffgrupperna inne på baren.
Det spelades hög musik och dansande människor var det enda man kunde se.
Jag tog en klunk av drickan när den ställts ner på bordet framför mig, jordgubb mums..
Vi spenderade två timmar inne på klubben.
Då vi antigen dansade, drack av våra goda drickor eller bara satt och chillade i en soffgrupp.
Jag kände en gnagande känsla av att någon iakttog mig under hela kvällen, men jag visste att det bara var jag som var paranoid efter det där meddelandet.
Det var jätte många timmar sedan och personen hade inte hört av sig igen.
Det var ett skämt.
Det måste det vara!

*
"Godnatt då tjejer!" Skrek Klara glatt då hon omfamnade mig och Maja.
Jag skrattade och kramade dom tillbaka.
"Godnatt, vi ses på måndag" svarade Maja innan vi alla släppte kramen och började gå åt motsatta håll.
Maja skulle ta bussen hem, Klara skulle få skjuts av sin mamma och jag skulle gå.
Jag insåg själv hur dumt det var av mig att gå hem själv i mörkret klockan 23.30 en fredag kväll men det var inte särskilt långt och jag ville inte be Noel hämta mig, han kanske sov.
Jag började gå mot lägenheten och kollade gång på gång bakom mig då det verkligen kändes som att någon följde efter mig.
Ett tag tyckte jag till och med höra fotsteg.
När jag höll på att låsa upp porten pep min mobil till.
Klumpen i magen växte till sig och skrek åt mig att inte kolla, men jag gjorde det iallafall.
Ljuset från mobilen lyste upp mitt ansikte och jag läste det väldigt korta, men ändå obehagliga meddelandet.

Från: Okänd

Fin lägenhet, ser fram emot att se den på nära håll.
// Mateo.
——————————————————————
Det kommer nya kapitel på Onsdagar & Söndagar ifall ni undrar hahah.
Rösta & Kommentera!