Hon dansar vidare i livet- Hov1

6.

Skulle han skada dom?
Klara, Maja, Noel eller killarna?
Eller.. Dante?...

Hjärtat slog hårt i bröstet.
Jag började få svårt att andas, det kändes som att jag blev strypt.
Jag försökte andas men det gick inte.
Paniken kom krypande och jag började andas snabbt i desperat försök att få i mig luft.
Människorna i klassrummet hade börjat vända sig om och kolla på mig, vilket inte gjorde saken bättre.
Jag behövde komma ut här ifrån.

Jag reste mig hastigt upp och började springa mot dörren i panik.
Jag fick ingen luft.

Min Mentor stoppade mig och kollade allvarligt på mig.
"Leah? Hör du mig?" Frågade hon medans hon skakade mig lätt.

Jag försökte rycka mig ur hennes grepp.
Jag behövde komma ut här ifrån.
Mateo såg mig, han var säkert här just nu.
Jag fortsatte att kämpa, men det gick inte.
En av killarna i klassen hade nu kommit fram och hjälpt min lärare att hålla upp mig.
Mina ben vek sig, antagligen av syrebrist, och jag föll hjälplös in i killens famn.
"Leah? Leah hör du mig?" Frågade han oroligt.
Jag kollade upp med suddig blick och mötte Rasmus ögon.
Han började andas djupt och långsamt, och tryckte mitt huvud mot sin bröstkorg.
Jag kände hans lugna och regelbundna andetag och försökte andas med honom, men det gick inte.
Min panik slutade inte, Mateo såg mig. Han skulle skada alla.

Mina tårar rann och alla i klassrummet såg antigen oroliga eller vettskrämda ut.
Fast jag kunde inte döma dom, jag såg säkert helt galen ut där jag låg skakandes i Ramsus famn.
Jag hörde bara låga mumlanden, jag var för fokuserad på att följa Ramsus andetag.

Helt plötsligt rycktes dörren till klassrummet upp och Dante kom in springande.
Han letade med blicken innan den landade på mig.
Han sprang då fram till mig och lyfte upp mig i sin famn.
Dante höll mig hårt och viskade tydligt i mitt öra.
"Andas Leah, Andas"

Jag började andas, och det funkade.
Jag kände Dantes hjärtslag och det lugnade mig.
Dante lever, han är inte död.

*

Jag försökte undvika hans blick så gott jag kunde, men Dantes ögon var svåra att undvika.
Till slut tog han tag i min käke och tvingade mig att se på honom.

"Vad hände Leah?" Frågade han allvarligt.
Jag lutade mig tillbaka i soffan och pendlade lite med blicken.
Jag kunde inte berätta för honom.
Tänk om Mateo skulle skada honom då?
Jag vände tillbaka blicken till Dante, som fortfarande stirrade på mig.
Jag såg hur han spände käkarna, hans tålamod var inte direkt det bästa om man säger så.
"Jag..jo..eller asså det typ.." började jag mumla lite osäkert.
Dante pekade allvarligt på mig.
"Våga inte ljuga Leah, jag genomskådar dig direkt!" Sa han hotandes.
Jag suckade och vände blicken mot Dantes stora platt tv.

"Jag blev stressad, okej? Jag ska ta studenten snart ifall du glömt det!" Fick jag ur mig.
Det var faktiskt sant, det var inte hela sanningen men jag var faktiskt väldigt stressad över det.
Dante kollade skeptiskt på mig men suckade sedan innan han nickade.
"Jag fixar te till dig, se till att vila bara.." mumlade han innan han reste sig upp.
Inan han hann lämna rummet vände han på sig.
"Du sover här inatt, jag vill ha koll på dig ifall det skulle hända igen."
Jag suckade.
"Dante, jag är inget litet barn!" Sa jag surt.
Han bara flinade.
"Du kommer alltid vara liten för mig Leah"
Jag kunde inte stoppa leendet som växte på mina läppar.
"Och du kommer alltid vara en bitter kärring för mig"
Han suckade och jag bara skrattade.

Dante lämnade rummet och jag lutade mig tillbaka.
Mitt lugn avbröts av min mobil som plingade till.
Jag frös.
Nej. Nej nej nej.
Jag läste meddelandet innan jag tappade mobilen i marken.

Från: Okänd

Rolig liten uppvisning i skolan idag, kul att se att jag kan påverka dig.
Jag antar att du fattat reglerna i den här leken, följer du reglerna kommer ingen skadas.
Jag vill att du gör slut med Noel. Du har 24 h på dig.
——————————————————————
Hej på er!
Vad tycker ni om boken hittills? Kommentera <33