Hon dansar vidare i livet- Hov1

23.

Dörren låstes upp och alla tre klev in.
Vi tog av oss ytterkläderna.
Dante gick in till köket och hann knappt lägga ner jackan på en av stolarna innan en mobil började ringa.

Dante tog upp telefonen och blev plötsligt dyster.
Åh nej.

"Är det...?" Började Noel och Dante nickade till svar.

Jag svalde.
Hårt.

"Dante." Sa han kort och tyst.

Han stod helt stilla i fler minuter efter att samtalet tagit slut.
Jag och Noel gav varandra oroliga blickar.
Jag hade mina aningar men... kan det verkligen vara att-

"Ludwig är död."

Jag frös till.
Hur- hur kan han vara det?!

"Men..." började Noel men slutade tvärt.
Han tittade ner i marken och bet sig i läppen.
Så söt, men så ledsen.

Jag visste inte vad jag skulle göra.
Ludwig kan inte vara död.
Han är med i gänget!
Hur ska vi klara oss utan honom?!

"Nej, han får inte..."

Jag kände tårarna rinna ner för kinderna.
Ludwig, min bästa vän...

Utan att jag visste ordet av, så var jag indragen i en bamse kram av Dante.
Noel anslöt kramen och jag vet inte hur länge vi satt där, men vi satt där länge.

*

Jag satt på golvet i mitt rum.
Jag hade råkat riva ner en blomvas och det hade på något sätt påmint mig om Ludwig igen så jag hade brutit ihop.

Som tur var hade inte Dante eller Noel hört mig så de slapp se mig såhär.

Jag visste inte vad jag skulle göra.
Hur ska jag ens kunna göra nåt?

Jag trodde han skulle klara sig, ärligt, jag gjorde det.

Plötsligt ringde det i min mobil.
Efter det som hände nere i köket för nån timme sen ville jag egentligen inte svara.
Tänk om det var ett samtal från sjukhuset som sa att Dante dött i lägenheten.
Eller Noel!

Fast vänta.. det hade jag nog märkt.

Jag svarade i mobilen med skakig röst.

"H-hallå...?"

"Ja hej det här är Anna från polisen, vi träffades tidigare."

Jag känner en klump i magen.
Vad kan detta vara?

"Jag vill bara informera att du nu kan hälsa på i fängelset, Mateo Sandman ville prata med dig."

Det blev tyst en stund.
Ville... ville han prata med mig.
Vad hade den jäveln att säga till mig?

"När?"

"När du känner dig redo".

Jag andades in.
Jag är redo nu.
Jag orkar inte vänta.

*

Den stora tjocka metall dörren med galler framför öppnades och jag tog ett steg in i fängelset.