Hon dansar vidare i livet- Hov1

13.

Vad skulle jag göra?
Skulle jag låta Mateo vinna över mig?
Skulle jag bryta kontakten med alla?

Jag läste meddelandet flera gånger.
Bryt kontakten med alla. Det är inte direkt lätt, hur ska jag ens göra det?

Åh Leah sluta! Du ska inte göra det.

Mateo skrämmer mig, väldigt mycket, men han ska inte styra över mig.
Jag slöt ögonen en stund.
Klockan var... ganska sent.
Jag suckade djupt och lät telefonen vila på bröstet en stund.
Jag tog sedan upp den och satte på ett alarm, jag har ganska många så jag tog bara den första jag såg.

*

Jag öppnade ögonen sakta. Åh ännu en till plågsam morgon.

Jag steg upp och satte mobilen på laddning, som jag alltid gör. Precis när jag skulle lägga ner den såg jag att jag fått ett sms.

Jag gick in och såg att de var från okänt nummer, men det var inget sms.
Det var en video.

Jag svalde och gick in i konversationen och med skakiga fingrar tryckte jag på play.

Det var först helt mörkt, sedan kom ett konstigt grönt ljus. Typ den typen av ljus man ser på tv när de filmar i mörker, när de använder någon slags kamera som man kan se i mörker med.

Videon fortsatte med att filma ett par ben med svarta kängor som gick över ett trägolv. Efter några sekunder vinklades mobilen upp och det syntes en säng.

Jag kände igen den sängen.

Filmaren klev närmare sängen och jag kunde se hur någon låg i den.
Men vänta.. samma lakan, samma sänggavel..
Det var ju Majas rum!

Hjärtat klappade och jag fick en klump i halsen. Om Mateo skickat detta.. vad gjorde han hos Maja?

Sängen fortsattes filmas en stund till och några gånger klev filmaren närmare sängen så att Majas hår syntes, annars fanns det ett mellanrum.

Jag tittade på sändningstiden. 01:47...

Jag försökte lugna ner mig själv, men det gick inte. Jag slog in Majas nummer. Jag måste se ifall hon är okej.

"Oj vad tidigt du ringer Leah, godmorgon, vad är det?"

Hennes lugna morgon röst fick hjärtat att lugna ner sig. Åh vilken tur att hon är okej.
Jag kom plötsligt på att samtalet fortfarande pågick.

"Öh... visst hade vi inget på engelska idag?" Frågade jag och rösten skav sig.

Jag kunde nästan se Majas uttryck framför mig.

"Leah vi har inte ens engelska idag. Men du jag ska äta frukost nu. Ses!"

Samtalet slutade. Tack och lov att hon var okej. Mateos hot blev bara värre och värre. Skulle jag göra som han ville?

Jag la mig i sängen igen och tänkte att jag måste vila mig en stund. Hjärtat måste lugna ner sig, hjärnan också.

Ögonen slogs upp av att något kraschade.
Jag satte mig hastigt upp i sängen. Vad var det?
Mobilen föll ner i knät. Åh nej jag måste ha somnat. Fan!

Jag satte på min morgonrock och tassade ner till köket.

Vad var ens klockan? Och vad var det som lät så förfärligt högt?

Jag fick syn på Dante som stod och rotade i kylskåpet.

"Godmorgon-" Började jag innan Dante avbröt mig med en skarp röst.

"Leah har du ätit den sista granolan? Du vet att du inte får ta den. Vad som helst förutom den!"

Jag hopade ner på det sista trappsteget och gick mot Dante. Han hade vänt sig mot mig nu och kylskåpsljuset lyste i hans ansikte.

"Vilken grano... jaha den..."

Dante såg ut som om han kunde slå sönder något vilken sekund som helst. Jag försökte lugna ner honom med att säga att den nästan ändå var slut ändå.

"Jaja jag var ändå inte hungrig. Och förresten ska inte du vara i skolan?"

Jag rynkade ögonbrynen och vände snabbt på huvudet mot klockan i hallen medan Dante fortsatte prata.

"Eller ni kanske har en studie dag eller något för-"

Jag vände på klacken och sprang till mitt rum.

"Leah!" Hörde jag Dante ropa innan jag small igen dörren.

9:13! 9 på morgon och 13 minuter över. Tretton minuter över nio.

Fan fan fan.

Jag slängde på mig vad fan som helst och drog fingrarna genom håret, inte direkt en hårborste, men det fick duga.

Jag var nere i hallen på nolltid och tog min jacka och skorna var inte ens knutna innan jag sprang ner för trapporna i trapphuset mot skolan.

Hur kan vara så dum så man glömmer bort att idag började vi inte 10 utan 8!

*

Ännu en hemskt skoldag över. Maja hade bombat mig med frågor såsom;

"Varför kom du sent?"

"Hände något på vägen?"

"Du ringde ju mig klockan 7?!"

Jag kunde ju inte berätta att någon varit inne och filmat henne mitt i natten, så jag sa bara att jag råkade somna om, vilket var delvis sant.

Jag missade bussen idag, igen, så jag gick med snabba steg hemåt. Kylan kröp uppåt ryggraden. Det var verkligen en kall dag.

Gatan var nästan tom. Någon man med hund, kvinna med gåstavar. Det vad sånna som man inte la märke till så ofta.

Plötsligt fick jag känslan av att jag förföljdes, eller att någon tittade på mig.
Jag vred på huvudet åt att möjliga håll, men ingen syntes till.

Synd bara att i mitt fall så stämde båda påståendena.

En svart bil körde efter mig en bit bort på gatan. Andningen ökade, takten också. Jag gick med ännu snabbare steg nu.
Bilen kom allt närmare och närmare.
Tillslut började jag springa.
Vad skulle jag göra?
Bilen körde snabbare ju mer jag ökade farten.
Jag vågade knappt titta bak för jag vågade inte se vad som väntade.

Jag blev så trött att jag stannade ett litet tag, men bilen kom snabbt ikapp. Den var precis vid sidan av mig och jag vågade inte ens röra mig. Det kändes som om jag skulle dö.

Jag vred huvudet lite och något slog mig hårt i huvudet...

———————————————————————