Hon dansar vidare i livet- Hov1

25.

Jag andades in den igenkännliga doften av min och Noels lägenhet så fort vi klev in genom dörren.
Det kändes som åratal sedan jag varit här sist.
Eller det var ju trots allt några veckor.

Jag bar upp en väska till sovrummet och började hänga upp mina kläder i den skapligt tomma garderoben.

Efter det kollade jag på ringen som satt prydligt på mitt ringfinger.

"Gillar du den?" Noels röst i nacken värmde mig.

"Jag älskar."

Jag tog tag i hans hand och drog med honom
till sängen.
Jag släppte hans hand och la mig försiktigt ner på sängen.
Noel klädde av mig med blicken.

"Jag trodde vi skulle vänta tills bröllopsnatten." Sa han med ett retsamt flin på läpparna.

Jag kollade undrande på honom.

"Vad menar du? Jag skulle bara läsa min bok." Svarade jag och viftade med en bok som jag inte ens börjat läsa än.

Jag såg hur Noel blev besviken och rodnaden stegs på hans kinder.
Han kliade sig i nacken.

"Jaha.. oj- jag menade bara.."

Jag kunde inte hålla mig längre så jag brast ut i skratt.

"Jag skojade bara med dig dummer."

Noel sken upp.

"Du dödar mig Leah. Nu ska du få!"

Han kastade sig över mig och hans händer smekte min kropp.
Våra läppar möttes och jag drog i hans tröja.
Snabbt var den av som alla andra plagg.

Vi låg och bara kysstes en stund innan Noel tog fram en kondom.
Han trädde på den framför mig och jag blev bara mer upphetsad.

Han lade sig ovanpå mig mellan mina ben.
Han tryckte sig in och jag stönade högt.

Noel drog sig ur efter en stund och vi andades häftigt.
Han la sig bredvid mig och drog in mig i sin famn.

"Du är fantastisk, jag ser fram emot att kalla dig Mrs Flike."

Jag log för mig själv.

"Jag med Mr Flike."

*

Dagarna gick och studenten närmade sig med stormsteg.
Nu under den sista veckan har vi inte haft några riktiga lektioner.
Det enda vi gjort är att kolla på film eller pratat om gamla minnen.

Det känns sorgligt att lämna klassen och skolan som jag trots allt spenderat 3 år av mitt liv på, men samtidig hade jag inte kunnat vara mer peppad.
Jag är väldigt stolt över mina betyg och dom kommer göra att jag kommer kunna söka in på nästan vilken högskola jag vill.

Trots att min tid som tonåring är över, har livet knappt börjat.
Jag och Noel ska gifta oss i sommar och sedan ska vi åka iväg på en underbar smekmånad i Thailand.

Resten av sommarlovet ska jag spendera tillsammans med Dante och tjejerna, söka till högskolor och kanske försöka hitta ett jobb.
Jag log för mig själv.
Jag kommer fixa det här.

Jag tog en klunk av mitt te och blundade.
Juni solens strålar värmde upp hela Stockholm, nästan som att den också var taggad inför studenten som skulle ske om bara ett par dagar.

Jag njöt av värmen och ljudet av centrala Stockholms gator.
Jag tog upp min mobil, och för första gången på länge utan ångest över att se ett sms.

Jag gick vant in på Spotify och startade en spellista.
Jag höjde volymen och litade mig tillbaka i stolen och sjöng smått med i texterna jag kunde allt för väl vid det här laget.

"det här är ett kärleksbrev till dig, som aldrig älskat, som aldrig älskat.."

Mitt i min sång fylldes luften med ännu en stämma och jag kollade bak och fick se Dante i dörrkarmen.

"Tjena Bror" sa jag med ett flin.
Dante himlade med ögonen
"Hej"

Han slog sig ner i stolen bredvid mig.
"Vart har du pojkvännen då?" Frågade Dante medans han lutade sig tillbaka och blundade.
"Studion, han sa att han höll på med någon låt. Varför har du inte berättat det för mig föresten?" Frågade jag medans jag tog av mig solglasögonen.
Dante mötte min blick och skrattade lätt.
"Sedan du sa ja, har han varit så full av 'inspiration' att han inte vetat vad han ska göra av den. Han har skrivit minst 25 kärlekssånger" svarade Dante med ett litet skratt.

Jag skrattade jag med.
Noel är för söt ibland.

"Hur känns det då? Inför studenten alltså." Frågade Dante sedan.
"Bra. Det känns lite konstigt bara. Det här året har varit minst sagt händelserikt" sa jag med ett litet skratt i slutet.

Dante skrattade dock inte.
Han satt sig rakt upp och tog min hand i sin.
"Jag lovade dig att Mateo aldrig skulle få skada dig, men jag bröt det löftet. Men den här gången Leah lovar jag att INGEN kommer få skada dig. INGEN!" Bekräftade han.

Jag log och kramade om honom.
"Jag vet, tack Dante." Mumlade jag i hans öra.
Dante kramade hårt tillbaka innan han släppte mig.

"Tjejerna vill träffa dig föresten. Dom sa något om en SVKN?" Sa Dante med lite förvirrad röst.

Juste!
Jag reste mig snabbt upp och sprang in i lägenheten och började snöra på mig mina skor.

Dante kom springande efter mig.
"Vad betyder det ens?? Är någon skadad?" Frågade Dante oroligt.

"Nästan lika viktigt.." mumlade jag medans jag hängde väskan över axeln.

Dante kollade förvirrat på mig.
Jag suckade.

"Super viktig kläd nödsituation." Sa jag snabbt innan jag lämnade en puss på hans kind.

"Och om du ursäktar mig, har jag en väninnas outfit att rädda." Sa jag innan jag lämnade lägenheten med Dantes skratt ekande i hela trapphuset.
——————————————————————-
Rösta och kommentera<3