Hon dansar vidare i livet- Hov1

14.

Jag satt handen över huvudet och svor till av smärta.
Jag försökte springa men innan jag fick chansen kände jag hur två starka armar tog tag om mig och sedan blev jag indragen i en bil.

Jag gjorde så mycket motstånd jag kunde, men personen var mycket starkare än mig.

"Fortfarande samma kämparglöd märker jag.."
När jag hörde rösten slog allt av.
Jag kunde inte röra mig.
Det var ett mirakel att jag kunde andas.

"Det var ett bra tag sedan Leah.."
Att höra hans röst uttala mitt namn fick rysningar att gå igenom ryggraden och jag skakade på huvudet i panik.
Det här händer inte.
Det här händer inte.

Jag vände mig långsamt om och såg hur mannen jag fruktade mest i den här världen sitta mitt emot mig i bilen.
Mateo.

Han flinade stort när han märkte hur jag kollade på honom.
Jag kollade mig omkring i bilen vi satt i.
Den var stor och lyxig, antagligen en limousin.
Min blick hamnade sedan på Mateo igen.
Han hade på sig en kostym och hans hår var lätt fixat, men om man räknar bort det såg han exakt likadan ut som han gjorde för 3 år sedan.

"Leah.." mumlade han medans han skannade mig med blicken.
Jag svarade honom inte.
Jag pressade bara ihop mina läppar till ett stäck och vände blicken ut genom de tonade glasrutorna.
Jag märkte att han förväntade sig ett svar, men det skulle han inte få.

"Är du inte glad över att se mig?" Frågade han medans ironin lyste igenom.
Jag vände blicken mot honom och kollade med en kylig blick.
"Vill du verkligen ha ett svar på det?" Frågade jag surt.
Mateos flin blev om möjligt ännu bredare.
"Jag älskar hur du vågar trotsa mig Leah.." sa han medans han borstade bort osynligt damm från sin kavaj.
Jag följde hans rörelser med blicken, som att jag förväntade mig att han skulle dra fram en pistol och skjuta mig vilken sekund som helst.

"Jag hoppas att du fått mins sms?" Frågade han sedan.
Jag kände hur svetten började tränga sig fram och jag andades hackigt.
Bara tanken av sms fick mig att rysa.
Jag nickade endast med blicken i marken.
"Bra.." sa Mateo nöjt.

"Du har följt spelreglerna väldigt bra Leah, jag måste säga att jag blev överraskad. Jag förväntade mig att det skulle bli mer..svårigheter.." sa han innan han flyttade sig över till andra sidan.
Alltså hamnade han bredvid mig.
"Jag har gjort allt du bett mig om och jag har inte berättat för någon. Leken är slut nu Mateo. Bara släpp mig." Bad jag medans jag försökte flytta mig ifrån honom.

Han tog ett hårt grepp kring min handled och kramade om den hårt.
Jag gnydde tyst till av smärta men sa inget.
"Leken är slut, när jag säger det!" Väste Mateo i mitt öra.
Jag nickade hastigt och han släppte mig.

"Hur som helst, tyckte jag att det var dags för oss att träffas. Det var ju så länge sedan, och vi var ju trots allt tillsammans..eller hur?" Sa han samtidig som han la sin ena arm över mina axlar.
Jag spände varenda muskel i kroppen och tittade rakt framåt.

Helt plötsligt kände jag något kallt strykas mot min kind.
"Eller hur?" Upprepade han argt.
Jag satt helt stilla och andades hackigt av panik.
Jag öppnade munnen och svarade med ett kort "ja".

Mateo försatte att stryka kniven över min kind, och sedan ner över halsen.
Han försökte skrämma mig, och han lyckades.
Men inte en chans att jag tänkte dö här med honom.

"Varför filmade du Maja..?" Frågade jag tyst.
Mateo stoppade sina rörelser och tog bort kniven från min hud.
Jag släppte då ut ett andetag jag inte märkt att jag hållit.

"Jag tänkte att du kanske skulle behöva lite..ja..motivation.." svarade Mateo enkelt.
Han pratade som att det vore det mest normala i världen.
Det fick mig att må illa.
Han är ett monster..

Jag vred ansiktet mot Mateo och kollade in i hans ögon.
"Varför gör du det här Mateo? Varför förstör du mitt liv?" Frågade jag, så lugnt jag kunde.
Jag hade läst någonstans att man skulle prata lugnt och samsat med psykopater..

Mateo kollade tillbaka på mig.
"För att jag vill att Dante ska lida. Lida lika mycket som jag har gjort." Sa han.
Man hörde ilskan i hans röst, men hans ansikte var helt neutralt.
Det var det som skrämde mig mest.

"Varför?" Frågade jag med rädd röst.
Mateo pressade ihop sina läppar och himlade med ögonen innan han mötte min blick igen.
"Det är pågrund av Dante som Felix är död. Så därför ska jag få honom att känna lika mycket smärta.." sa han mörkt.
Hjärtat började ännu en gång slå hårt i bröstet.
Jag började ana vart det här samtalet skulle gå..
"Vad ska du göra med mig?.." frågade jag.
Rädslan i min röst lyste igenom, vilket Mateo verkade tycka var underhållande.
Han sprack ännu en gång upp i ett flin innan han lutade sig närmare mig och stannade några centimeter ifrån mina läppar.

"Jag ska leka med dig tills du inte har något kvar." Sa han lugnt.
Jag kollade förskräckt på honom när hans flin slocknade och ersattes med ett sammanbitet uttryck..
"och efter det.." fortsatte han sedan.
Jag höll andan och inväntade det jag visste att han skulle säga sedan det första meddelandet.
"Ska jag döda dig."
—————————————————————-
Vi lämnade er med en hemsk cliffhanger förra kapitlet.
Sååå sjävklart gör vi det nu också hahah.
Kommentera! <3