Hon dansar vidare i livet- Hov1

24.

"Hej... Leah." Sa Noel väldigt obekvämt.

Jag visste inte vad jag skulle svara.
Jag stod där och stirrade in i hans ögon.
Det ända jag kunde tänka på var hur allt slutade.
Jag stängde honom ute och nu så är vi här.
Allt är tillbaka till hur det var innan.
Innan Mateo tog mig.

Jag harklade mig lätt och pressade fram ett litet leende på mina kalla läppar.

Jag visste inte vad jag skulle säga.
Vad borde jag säga?

Efter allt som hänt vet jag inte riktigt vart vi står.
Om jag kan kalla oss som vänner eller bekanta?
Eller borde jag kalla honom ex?

"Kan vi prata Leah?" Frågade Noel nervöst.
Jag svalde och nickade försiktigt.

Vi gick upp till mitt rum och jag stängde dörren ljudlöst bakom oss.
Jag satt mig ner på min säng och Noel var inte långt efter.
Vi satt tysta i flera minuter, ingen sa något.
Jag väntade spänt på vad han skulle säga.
Mina händer började att skaka lätt och jag kollade mig nervöst omkring i rummet.
Jag hann nog kolla på varje millimeter av rummet innan Noel sa något.

"Jag..jag vet allt Leah. Vi fick lyssna på ditt polisförhör.." började Noel försiktigt.
Jag kände hur hans blick brände på mig men jag vågade inte kolla honom i ögonen.
Inte efter allt jag gjort som skadat honom.

"Jag vet att du gjorde slut för att skydda mig." Sa han sedan.
Jag tittade upp och mötte hans blick.
Hans ögon fick fjärilarna i magen att dansa och händerna att skaka.
Jag ville kyssa honom.
Kyssa hela honom och berätta hur mycket jag älskade honom.
Men jag gjorde det inte.

Noel tog min hand i sin och kramade om den lätt.
Det fick allt att brista.
Tårarna började rinna okontrollerbart och jag vände ner blicken.
Helt plötsligt var jag i Noels famn.
Jag drog in hans doft genom näsborrarna.
Det fick hela mig att slappna av.
Allt är över.
Inga mer hot och ingen mer Mateo.

Efter ett tag släppte Noel mig och kollade mig i ögonen.
"Jag älskar dig Leah."

Jag flämtade till.
Att höra honom säga det fick hela kroppen att bli varm.
Han älskar mig.
Han älskar mig fortfarande.
"G..gör du?" Frågade jag överraskat.
Noel skrattade sitt underbara skratt som fick mig att le.
"Ja Leah, jag slutade aldrig älska dig. Och jag kommer vänta på dig, om jag så måste vänta tills jag är 100." Sa han med ett litet leende på läpparna.

Mitt leende växte och jag kastade mig i hans famn så han föll bakåt med ryggen på sängen.
Jag hörde hans dova skratt och jag pressade mitt huvud mot hans halsgrop.
"Jag älskar dig med." Sa jag i hans öra.

*

Jag skrattade högt samtidigt som jag och Noel gick hand i hand ner för trappen.

"LEAH!!??"

Jag stannade skrämt upp och kollade mig omkring.
Sekunden senare var jag indragen i en tajt omfamning.
Jag behövde inte ens fundera över vilka det var.
Klara och Maja.

Jag kramade hårt tillbaka och tårarna började rinna ännu en gång.
Det skulle inte överraska mig om jag skulle bli uttorkad pågrund av alla tårar.

När vi tillslut släppte varandra mötte jag för fösta gången deras blickar.
Mascaran rann på oss alla tre, vi såg nästan ut som pandor.
"Tack och lov att du mår bra!" Sa Maja lättat.
Jag log mot henne.
"Det hade jag inte varit om det inte vore för er." Sa jag med ett leende.
Klara besvarade det.

"Jaha, så vi gjorde inget eller?"

Jag vände mig om och skrattade åt Dantes sårade min.
"Jo självklart, men om Klara och Maja inte fattat mitt sms så hade ni aldrig vetat vart jag var ju" sa jag medans jag satt händerna på höfterna.
Dante himlade med ögonen och muttrade lite surt.
Han hatar när jag har rätt.

"MIDDAG!!"  Skrek plötsligt Axel från köket.
Vi alla slog oss ner vid bordet och tog för oss av den gudomliga maten.
Axel hade lätt kunnat vinna Sveriges mästerkock.

Jag hade verkligen saknat det här.
Dom här stunderna med alla.
Fy fan vad jag äskar dom.

Plötsligt kände jag en hand på min axel.
Jag vände mig om och mötte ännu en gång dom där vackra blå ögonen.

"Skulle jag kunna få allas uppmärksamhet?" Frågade plötsligt Noel högt och alla runt bordet tystnade.
Jag kollade lite förvirrat på honom.
Noel vände ännu en gång blicken mot mig och tog tag i mina händer.
Jag reste mig upp så vi stod mitt emot varandra.

Jag kollade mig omkring på alla, som till min förvåning log som fån.
Visste dom något jag inte gjorde?

Jag vände tillbaka blicken till Noel som fortfarande hade blicken på mig.
Jag älskade sättet han kollade på mig.
Noel harklade sig lätt och en liten rodnad spred sig på hans kinder.

"Vi har varit tillsammans i 3 år, och dom 3 åren har varit de bästa i mitt liv.
Jag älskar dig och har gjort det sedan första gången jag såg dig den där morgonen."

Han tog en paus och jag kramade om hans händer lätt vilket fick honom att le mot mig.

"Du har förgyllt mina dagar och fått mig att må så jävla bra. Vi har gråtit, skrattat, skrikit och gjort lite mer saker.." sa han med ett litet flin på läpparna.

Jag slog honom lätt på bröstet och rodnade stort.
Jag hörde hur alla runt bordet skrattade, vilket inte fick mig att rodna mindre.

Noel strök mig över kinden.
"Du är den enda tjejen i världen för mig, och jag kommer att älska dig för resten av mitt liv, och livet efter detta om det existerar. Det lovar jag dig. Jag lovar dig min eviga kärlek. Jag vill ge dig mitt hjärta, och jag vill att du ska ge mig ditt.."

Noel tog en paus och satt sig ner på knä framför mig med en vacker diamantring i en liten ask.
Plötsligt insåg jag vad som var påväg att hända och jag satt händerna för munnen.

"Jag vet att vi är unga, men kärleken jag känner för dig är oövervinnerlig. Sedan efter allt vi gått igenom, så tror jag inte att vi är likadana som alla andra. Du är så jävla unik Leah, och jag vill vara din för evigt. Jag vill vara din Prinz och jag vill att du ska bli min prinsessa.."

Han blundade en sekund och mötte sedan min blick igen.

"Leah Stella Lillis..vill du göra mig till den lyckligaste killen på jorden och gifta dig med mig?"

Lyckan som jag kände den stunden var något jag aldrig någonsin känt förut.
Jag kände hur tårarna började rinna ner för kinderna.
Lyckotårar.
Jag fick inte fram ett ord så jag nickade bara hysteriskt innan jag kastade mig i hans famn.

Noel föll bakåt med mig över sig och jag hörde hur de andra applåderade.
Noel skrattade och kramade om mig hårt.
"Jag tar det som ett ja?" Frågade han sedan med ett leende.

"Ja, ja ja ja!!" Nästan skrek jag av lycka innan jag pressade mina läppar mot hans.
Han besvarade min kyss och jag kände hur något kallt gled på mitt ringfinger.
Vi bröt kyssen och jag kollade ner på min hand.
Det var den vackraste ring jag någonsin sett.

"Jo, asså Klara och Maja hjälpte mig välja..." sa Noel lite nervöst medans han kliade sig i nacken.

Jag skrattade och kollade på tjejerna som likt mig hade tårar rinnande ner för kinderna.
"Visste ni!?" Utbrasts jag med ett skratt.
Tjejena skrattade och nickade.
Jag log stort mot dom innan jag vände blicken mot Dante som satt med ett nöjt ansiktsuttryck.
"Och du tillät det här?" Frågade jag honom överraskat medans jag gestikulerade mellan mig och Noel.

Han suckade innan han reste sig upp och gick fram till mig.
"Ja, jag gjorde väll det." Muttrade han då lite små surt.
Jag skrattade och kramade om honom hårt.
När jag släppt honom kollade han med en sträng blick på mig och Noel.
"Men jag vill inte blir morfar på ett bra tag. OKEJ!?" Sa han allvarligt.
Noel satt upp sina händer i en oskyldig gest vilket fick mig och alla andra att brista ut i skratt.

Jag kollade ner på den vackra ringen på mitt finger med ett leende medans mina tankar hamnade på Ludwig.
Men denna gång var jag inte ledsen över att tänka på honom, det gjorde mig glad.
Jag blev tydligen Mrs Flike tillslut..
———————————————————————
Detta är nog ett av de bästa ögonblicket för oss Loel shippers hahah

R/K <33