Fuckboy Lindhe (1)-DANTE LINDHE, HOV1

Del 6

fannys perspektiv
Jag har nu suttit på den slitna bänken utanför skolan i säkert 30 minuter. Jag har nog hunnit röka säkert 8 cigg och min mage kurrar ständigt, men jag vill inte gå in. Jag vill inte möta dante. Varför kysser han mig bara nån minut efter att han har hånglat upp en brud i korridoren? vad fan är hans problem. Min mobil börjar ringa och jag tittar ner på skärmen i min hand. "linus" står det och jag svarar.

"tja brorsan", säger jag och väntar på svar.
"tja Fanny, vart är du", säger han och jag kollar ner på mina svarta old school vans.
"sitter utanför skolan, vadårå", frågar jag. Lite konstigt är det ändå att han ringer och frågar nu, han brukar vara väldigt överbeskyddande men inte såhär på dagen i skolan.
"jag har inte sett dig sen imorse, du är inte ens i matsalen och dante sa att du hade dragit typ direkt från matten och att det inte gick så bra", säger han.
Mitt hjärta dunkar nu snabbare än förr, han nämnde dante. Jag pustar ut inombords att dante inte nämnt vad som hände efter mattelektionen.
"ja jag blev bara lite ledsen och så får jag tycker det är så jobbigt med matten", säger jag, ljuger halvt.
"jag förstår men dante är as grym på matte han kan hjälpa dig", säger han och jag ler svagt.

Det är så gulligt att dante erbjuder sig ändå, att vara min privatlärare.
"jag vet inte, känner mig bara pinsam", säger jag och hör hur linus suckar på andra sidan luren.
"lägg av fanny det är du verkligen inte, dante vill hjälpa", säger han och jag ryser i hela kroppen när han nämner hans namn.
"när isåfall", frågar jag och jag hör linus prata med någon på andra sidan luren.
"han kan när som, imorgon kanske om du kan", säger linus.
"vi har studiedag då", säger jag. Ifall dante glömt det.
"han vet, därför sa han imorgon", säger linus.
"okej det blir bra", säger jag och suckar lätt.
Varför säger jag ens ja, jag kan ju bara fråga Elvira om hjälp? Jag tänker aldrig mer röra dantes läppar. Men det är nått i mig som dras till honom.

"han hälsar att du kan komma till honom imorgon vid 12 om det funkar", säger linus.
"ja det går bra", säger jag och jag hör dante mumla något i bakgrunden.
"han bjuder på lunch hemma hos han", säger linus sen och jag ler för mig själv.
"okej tack", säger jag.
"vi ses hemma sen", säger linus och jag svarar bara med ett hejdå.
Jag lägger sedan på och sätter på musiken igen. Travis scott "sicko mode" spelas nu i mina airpods och jag hoppar ner från bänken. Jag har börjat frysa otroligt nu i min kappa och känner att jag måste in i skolan, det lät ju ändå som att dante och dem andra var i matsalen. Jag kommer in i värmen och hänger av min jacka i skåpet innan jag styr mina steg ner till cafeterian. Jag måste ha te. Jag går förbi några bord men stannar tvärt upp när jag ser min bror plus hans gang sitta vid ett av dem runda borden. Jag ser honom, dante.

Jag fortsätter gå och försöker gå så försiktigt som möjligt för att dem inte ska se mig, låtsas som jag är helt inne i min musik. Jag går fram till disken och blir chockad när jag ser vem som står där bakom, Charlie. Han kollar på mig med ett stort leende innan han kommer ut genom dörren och öppnar upp sin famn. Jag sänker musiken mycket och gr honom en stor kram. Charlie är min bästa vän men vi har inte setts på ett tag då han varit sjuk. Hans starka varma armar kramar hårt om mig och jag ler stort när vi drar ifrån.

Han har på sig ett par svarta jeans, en mörkblå thrasher hoodie och hans blonda halvlånga hår ligger platt på hans huvud som vanligt.
"hur mår du för fan",säger han och tar tag i min hand och drar med mig bakom disken.
Jag hoppar upp på disken och han ställer sig framför mig. Det är ändå inte så mycket kunder nu.
"jag mår bra, hur mår du hjärtat", säger jag och pausar musiken på min mobil.
"jag mår asbra", säger han och ler stort.
"vad bra", säger jag och kan inget annat än att le till honom.

"vad är grejen med Lindhe", säger han och mitt hjärta hoppar dubbla slag. Hur vet han? ska jag säga sanningen nu eller låtsas som inget?

"vad menar du", säger jag och kollar nervöst ner på mina händer, känner hur handsvetten börjar komma.
"han sitter och stirrar på oss som att han skulle vilja döda mig", säger han fundersamt och jag kollar upp på Charlie sen vänder jag mig om och kollar på dante som redan kollar på mig.
Hans käkben är tydligt spända och charlie har rätt med det han sa. Som vilken människa som helst skulle gjort och tittat bort gör inte dante, han fortsätter att kolla på mig. Han ser sjukt arg ut.
"varför är han typ avis", frågar charlie och jag tittar nu på honom igen.
"jag vet inte han är konstig", säger jag och charlie tittar fundersamt på mig.

"elsa berättade att han hade hånglat upp henne i korridoren för att göra dig avundsjuk", säger Charlie, vilket får mig att tappa hakan.
Vad fan försöker dante göra? visst att det kanske funkade men varför? Jag får genast en ide, bitchen ska få.
"charlie skulle du kunna göra mig en tjänst", viskar jag till honom och gör tecken med handen att han ska komma närmare.
Han kommer närmre och ställer sig mellan mina ben som hänger från kiosk disken jag sitter på.
"vadå", säger han och ler.
"kyss mig nu, framför dante", viskar jag och han möter mina ögon med en chockad blick.
"kom igen vi har ju gjort det flera gånger för skojs skull på fyllan", viskar jag igen och han ser fundersam ut.
"är det för att göra han avis eller", viskar han och jag nickar kort.

Han säger inget utan pressar bara sina läppar mot mina, min bästa vän charlie. Nöjt ler jag svagt i kyssen och kysser honom tillbaka intensivt. Vi står där och kysser varandra intensivt tills jag hör en hög smäll bakom mig. Jag drar snabbt ifrån och kollar bak, dt är knäpptyst.
Jag ser dantes ryggtavla storma ut ur cafeterian och hans stol ligger på golvet, han slängde den antagligen. Jag kollar på Linus som redan kollar på mig med en förvånad blick, nu tror han säkert att jag dejtar charlie också.

"jag tror det funkade", viskar charlie och jag kollar på honom. Han flinar och det gör jag nu också.
Men en fråga snurrar runt i huvudet, varför ville dante lindhe göra mig avundsjuk?