Fuckboy Lindhe (1)-DANTE LINDHE, HOV1

Del 26

Fannys perspektiv

26e februari 22:12
Jag tittar runt i rummet. Grabbarna är utspridda i rummet och fixar sig på olika håll.

Efter att vi kommit in i rummet och valt sängar och allt det där, jag fick sova med Dante. Så ville Ludwig gå ner till bubbelpoolen och bara. Alla killarna var såklart på den idén. Noel frågade om jag ville hänga med och med alla killarnas ögon på mig vågade jag inte svara nej, fast jag verkligen ville.

Ångesten har gnagt i mig ända sen dess. Jag vill verkligen inte visa upp min kropp för människor, speciellt inte killar. Dem kommer tycka jag har så dålig kropp. Dante kommer tycka jag är så ful, han kommer se mig på ett annat sätt.

Ändå gick jag in på toan och bytte om till min svarta bikini. Så nu sitter jag här på sängen inlindad i en vit morgonrock som tillhör hotellet och väntar på dem andra.

"Vi kan gå nu va", säger Ludwig och kollar runt på alla.
Hans blick landar på mig. Jag nickar svagt och ställer mig upp.

Jag går ut genom vår dörr efter Noel.
Ludwig går bakom mig i sina tofflor och handduken över axeln.  Noel har som mig en av hotellets morgonrockar på sig.

Jag tittar bak och säkerhetställer mig om att Dante är med. Han går bakom Ludwig. Han har på sig ett par svarta badbyxor. Hans tatueringar syns tydligt på hans nakna överkropp. Han är väldigt vacker, snygg, fin.

Vi kommer fram till den stora tomma bubbelpoolen. Ludwig är först ner, glad som vanligt. Axel och Fabian är strax ner därefter. Dante drar en hand genom håret, kastar handduken åt sidan och hoppar ner.

Noel har satt sig på en av dem fyra bänkarna som finns runt poolen. Jag sätter mig bredvid honom. Han möter min blick.

"Gillar du inte heller och bada", säger han.

Jag älskar att bada Noel, det är bara det att jag inte kan. Alla mina ärr skulle synas, min kropp skulle blottad för alla.

"Nej inte direkt", säger jag. 
Han ler svagt.

"Jag tänkte iallfall hoppa in ändå", säger han.
Jag nickar och ger han ett leende. 

Han ställer sig upp, tar av dig den vita morgonrocken och går mot poolen. Han har på sig ett par röda badbyxor.

Jag lägger upp hans morgonrock som han låtit falla till marken på bänken bredvid mig.

Höga röster hörs från öppningen till rummet. Min blick fastnar där. In kommer Sakarias, Elias och Markus. Jag suckar för mig själv men rädslan stiger i mig.

Sakarias har alltid varit på mig, alltid kommenterat mitt utseende, min personlighet och mitt liv.

Hans blick möter min. Han styr sina steg mot mig. Paniken stiger i mig. Försök spela cool.

Han stannar framför mig med Elias och Markus bakom sig. Hans lekfulla flin bildar ännu mer ångest i mig.

"Tja", säger han. Han flinar nästan så hans leende är uppe i taket.

"Hej", mumlar jag.
Kan han bara gå?
Han har på sig ett par vita badbyxor, hans överkropp bär många tatueringar, nästan som Dante. Men Dante är så mycket snyggare.

"Varför sitter du här då" säger han. Hans flin är obehagligt.

Han tar ett steg närmare mig. Han är obehaglig. Jag trycker mig ännu närmare bak mot bänken.

"Jag hänger med dem", säger jag och nickar mot bubbelpoolen.
Sakarias vänder sig om och tittar tillbaka på mig med ett flin.

Killarna pratar i en livlig konversation i poolen, dem verkar inte se vad jag håller på med. Eller ja vad som händer här.

"Varför är du inte med då", säger Sakarias. Jag tittar på honom. Han flinar. Är det de ända han kan göra eller?

"Gillar inte att bada", säger jag.

Han skrattar svagt. Det är som att han vet att jag ljuger.

"Vill du inte visa upp dig framför din nya pojkvän", säger han.
Han tar ännu ett steg fram mot mig. Rädslan sprider sig upp i kroppen, stannar i halsgropen, jag sväljer hårt.

"Är du inte tillräcklig?", säger han.
Jag sväljer igen.

"Vill du inte visa upp dina ärr", säger han.
Jag pressar in tårarna.

"vågar du inte visa upp din trasiga anorexia kropp för dem", säger han.
Jag ställer mig snabbt upp.
Han ståt väldigt nära. Han flinar stort. Jag pressar bort tårarna, biter mig hårt i insidan av kinden.

"Ska du grina nu", säger han.
Han skrattar svagt mot mitt ansikte.

Jag puttar honom svagt i bröstet.
Han åker nån centimeter bakåt. Han skrattar.

Han går fram mot mig med ett kallt ansikte. Han putar bak mig så jag flyger bak och får bänken att flytta sig. Bänkens flytt får ett ekande högt ljud att rysa in i öronen. Smärtan sprider sig i ryggen och benen, där smällen tog emot.

Han sätter sin hand på mitt bröst och trycker hårt till. Jag ramlar över bänken. Mitt huvud träffar det hårda stengolvet. Mitt huvud ekar, smärtan sprider sig ner till nacken.

Jag stänger ögonen och väntar på nästa slag. Men det kommer inte.

Jag ställer mig snabbt upp, huvudet snurrar. Jag tittar mot Sakarias. Ludwig står framför honom med arga ögon.

Dante är påväg upp ur poolen. Jag möter hans blick. Jag vänder mig snabbt om och går ut från rummet. Jag går genom den långa hotellkorridoren. Tårarna rinner ner för mina kinder.

Jag skulle gjort det på Västerbron.