Fuckboy Lindhe (1)-DANTE LINDHE, HOV1

Del 24

Fannys perspektiv

26e februari 15:34
Jag reser mig hastigt upp och lämnar naturlektionen som precis slutat.

Helgen med Dante och killarna gick bra till slut. Dock har ångesten vart grov, extremt speciellt inatt. Jag sov inte själv som tur va så jag kunde iallfall somna.

Ikväll drar alla 3or i skolan till Fjällen för skidresa. Något som alla treor gör på min skola. Jag är verkligen inte taggad, visst jag är bra på att åka skidor men att umgås med alla 3or, nej tack. Elvira ska inte med för hon forfarande är sjuk.
Hur länge kan en människa va sjuk liksom?

Dante och alla grabbarna ska med, vilket jag är tacksam för. Linus, Valter och Carmelo ska dock va kvar i skolan och ta igen, segt för dem. Hade hellre stannat med dem dock. Dante verkade väldigt taggad igår ikväll men jag vet inte, jag känner bara inte för det.

Jag tog med alla min packning för veckan till skolan imorse eftersom bussen går härifrån direkt efter. Skidutrustningen lånar vi ju där så ingen mer packning än kläder och nödvändigt behövdes, vilket är skönt.

Jag öppnar mitt skåp och lägger in mina saker. Jag tar på mig min svarta jacka och stänger igen.

Mina kläder valde jag ut speciellt för den låna bussresan. Det blev en tracksuit från champion i svart. Jävligt snygg men också bekväm, vilket är viktigt.

"bussen går om 10 min, är du redo"
Jag vänder mig snabbt om. Där står axel, Noel och Dante. Ludwig står en bit bort i korridoren och pratar i telefon.

Dante har på sig en gul tracksuit, den passar honom väldigt bra. Palm angels såklart.

"Ja absolut", säger jag kort.
Noel nickar och ler.

Jag tittar på Dante. Han ler mot mig, jag ler tillbaka. Värmen går igenom kroppen. Hans vackra leende får fjärilar att flyga i magen.

Vi går mot bussen och när vi väl kliver på sitter det redan många människor.  Massa treor, folk jag absolut inte gillar och vissa jag faktiskt tycker om. Noel sätter sig med axel bredvid sig på ett säte. Framför dem sitter Fabian och bredvid honom slår sig Ludwig glatt ner.

Jag tittar bak på Dante.
"Sitter du med mig", frågar jag.
Såklart jag är osäker, han kanske inte alls vill sitta bredvid mig?

"såklart jag gör", säger han.
Jag vänder mig om, jag ler.

Två säten bakom Noel och axel är ledigt. Jag slår mig ner närmast fönstret. Jag älskar att åka buss och speciellt om jag får kolla ut. Dante slår sig ner bredvid mig och pustar ut. Jag tittar på honom, han är så vacker.

"La ni in era väskor där nere i bussen", säger Noel.
Han tittar ut över säterna med en fundersam blick.

"Aa vadfan det såg du ju", säger Dante kort.
Han skrattar dock svagt efter.

Noel nickar bara innan han sätter sig igen.

"Vad fin du är", säger Dante.
Jag tittar på honom. Han ler svagt. Hela min kropp pirrar.

"Du är fin Dante", säger jag.
Jag lägger min hand på hans som vilar på stol stödet. Han omfamnar min hand och kramar om den svagt.

Min kropp pirrar ända ut från fingrarna till hårbotten. Han fäller upp stödet och lägger våra händer på hans låt istället.

Jag lutar mig försiktigt mot hans bröst. Han släpper min hand och börjar försiktigt smeka mitt lår. Min kropp exploderar av lycka, jag ryser.

Den här skidresan kanske inte blir så dålig ändå.