Fuckboy Lindhe (1)-DANTE LINDHE, HOV1

Del 46

Dantes perspektiv

21a april 00:19
Jag drar av mig jackan och skorna så tyst jag kan. Fannys sovrum är ju på övervåningen vilket betyder att hon inte skulle vakna om jag tog av mig skorna och jackan som vanligt men jag vill vara på den säkra sidan.

I hallen lyser svagt och sakta styr jag mina steg in i vardagsrummet. Tvn står på med någon film pausad på netflix, den är nästan slut. Antar att hon sett på film. Eller ja klart som fan hon har gjort eftersom den är på.

På bordet står det två pizzakartonger. Den ena är tom medans den andra bara är tagen en slice ur. Har hon haft besök? För man beställer väl inte två pizzor själv?

Knarriga steg hörs nerför trappan. Jag tittar dit, där står hon.

Klädd i en rosa hoodie som tillhör mig och hennes vackra ansikte sticker ut under luvan. Hon är vacker.

"vem har varit här", säger jag.

Hon går nedför trappan och tittar fundersamt mot vardagsrummet jag pekar på. Hennes blick fylls med panik som hon mycket snabbt försöker dölja när hon ser de två kartongerna.

Vad är det hon döljer? Varför fan fick hon panik sådär?

"jag hade en kompis över bara", mumlar hon.
Hennes blick ligger nere i det svarta parkettgolvet.

"vem då", frågar jag kort.

Det uppstår en tystnad mellan oss. Den är spänd. Jag vill ha ett svar som hon inte verkar vilja ge mig.

"sakarias", säger hon tyst.
Hon säger det snabbt som att hon inte vill att jag ska höra.

Jag vill inte höra det heller, varför fan är han här? Han slog ju henne typ när vi var i Åre.

"varför fan var den idioten här", säger jag spydigt.
Hon blir tyst och jag förstår att jag inte ska ta ut min irritation jag har på honom på henne.

"vi snackade om det som hände, han bad om ursäkt och så bjöd han mig på pizza", säger hon.

Hennes blick är fortfarande nere i golvet. Är det jag som är så hemsk och titta på eller är det hon som inte kan möta min blick på grund av något annat?

Det känns konstigt det hon säger, men jag måste lita på henne. Hon skulle inte ljuga för mig.

Jag försöker att dölja min svartsjuka. Klart som fan jag inte gillar att hon hänger med en snubbe ensam när jag är ute. Men de har ju antagligen varit vänner ett tag och tillsammans. Men det verkar ju absolut inte vara någon kärlek mellan dem. Jag måste fan lita på henne. Kom igen Dante va inte någon svartsjuk psyko pojkvän.

"okeh, hur gick det då", säger jag.

Jag är skeptisk men jag försöker låta len på rösten. Jag vill inte att hon ska tro att jag är irriterad på henne, för det är jag inte. Jag kanske ska snacka med henne om att jag inte tycker om att dem hänger. Men jag antar att det här bara var en engångs sak för de har ju inte hängt förut.

"det gick bra", svarar hon kort.
Lite för kort för att vara Fanny. Men hon är antagligen trött och orkar inte med mina frågor jag kommer med så här mitt i natten.

Väckte jag henne när jag kom eller sov hon inte?

"väckte jag dig", frågar jag.

"nej jag låg med mobilen", säger hon.

Jag nickar svagt.

"ska vi dra och slagga", säger jag.

Hon nickar och styr sina steg mot trappan.

Jag låter det vara tänt i hallen men stänger av tvn innan jag drar upp efter henne för trappan.

Jag är så jävla trött och jag behöver verkligen hennes närhet, den får mig knäsvag och det är just det jag vill bli.

-
Alltså TACK SÅ MYCKET för 20K+ lösningar. Jag är så himla tacksam för ni som läser min bok. Jag tackar er från botten av mitt hjärta. Massa jävla Kramar. <3