Fuckboy Lindhe (1)-DANTE LINDHE, HOV1

Del 15

{ Hej fina fina ni. Jag vill verkligen tacka för ni läser och röstar och för fina kommentarer. Jag blir så glad. Det här kapitlet och boken handlar delvis om psykiskt och fysiskt illamående och jag vill varna för att det kan trigga igång. Om du mår dåligt eller behöver hjälp snälla kontakta någon, du är aldrig själv därute. Det kan vara någon vuxen, ungdomsmottagningen, en kompis, en partner eller mig. Hör av er om det är något för jag finns här om det skulle vara så. Du är bra precis som du är. Hoppas ni gillar kapitlet. Tack <3 }

19e februari 08:08
Fannys perspektiv
Jag låser toalettdörren och sätter mig på huk framför toalettstolen.

Idag vaknade jag på bra humör. Linus lagade en väldigt god frukost med bacon och äggröra. Jag åt ganska mycket, tills jag blev mätt. Vi pratade ett tag tills vi båda var tvungna att göra oss iordning till skolan. Jag pratade om mina känslor för dante, han har lite svårt att acceptera det. Men han gör det ändå, jag tycker så mycket om min bror. Efter att Linus gått till sitt rum satt jag och drack upp det sista av mitt kaffe. Det var då det kom, ångesten. Jag måste spy.

Jag sätter ner fingrarna i halsen och känner hur jag håller på att kräkas. Jag trycker ner dem en gång till och nu kommer allt ut i toaletten. Ångesten är som bortblåst, det känns bra. Jag behövde inte den där frukosten. Även fast det känns bra nu gör jag det igen, jag trycker ner mina fingrar en gång till och det sista kommer upp och landar i vattnet i toaletten. Jag ställer mig upp och spolar.

Jag tittar mig i badrumsspegeln ovanför handfatet. Mitt blond bruna hår ligger trött ner för axlarna. Min svarta hoodie sitter äckligt på min kropp. Mitt ansikte är katastrof. Mina vänner tjatar alltid på att jag är natural beauty men jag förstår verkligen inte vad dem menar. Jag tvättar händerna med tvål och borstar mina tänder snabbt innan jag lämnar toaletten.

19e februari 11:09 (samma dag)
Efter svenska lektionen var det dags för lunch. Jag och dante går ju i samma klass men eftersom han är i grupp 2 har han inte samma svenska som mig. Antar att dem delade in klassen i två grupper för det inte skulle bli för mycket. Elvira är fortfarande sjuk så ensam beger jag mig mot matsalen i hopp om att kanske få sitta med dante. För han har ju lunch samma tid som mig.

Jag tar en tallrik och lägger på några tomatskivor, maten som serveras idag är pasta med köttfärssås. Väldigt gott enligt mig, magen kurrar en aning men jag känner inte för att äta. Jag kan bara inte, men jag vet att jag måste. Jag lägger på några mer tomatskivor och gurkskivor innan jag går och hämtar bestick. Jag tittar ut över matsalen och som jag hoppats ser jag dante, noel, linus och axel sitta vid ett runt bord längst bort i matsalen. Jag styr mina steg dit.

Dante möter mig med ett leende och jag slår mig ned på en tom stol mittemot honom bredvid noel och linus. Jag tittar upp mot dante som inte längre ler, han ser nästan lite arg ut. Han tittar på min tallrik sen upp på mig igen. Allas ögon ligger nu på mig.

"ska du bara äta det där", säger axel som sitter snett mittemot mig.
Jag tittar fundersamt på han. Låtsas spela som att jag inte förstår vad han menar.

"ja asså jag gillar verkligen inte köttfärsås", säger jag så självsäkert jag kan och tar en gurkbit och för in den i munnen.
Jag känner hur jag bara vill ha ut den igen.

Axel rycker smått på axlarna och ler mot mig innan han börjar prata igen med linus som glatt går med i konversationen. Jag tittar på dante som redan tittar på mig. Han ser fundersam ut. Hoppas han inte fattar nåt. Han vet ju om att jag skärt mig, men han får inte veta det här. Det här är alldeles för personligt. Jag ler mot honom och han besvarar det bara med ett kort leende innan han börjar äta sin mat igen.

När alla grabbarna ätit klart har jag bara fått i mig två gurkskivor, men jag behöver inte mer. Jag reser mig upp efter noel och går bakom honom och slänger mat resterna och besticken i disken. Matresterna och matresterna, lite grönsaker kanske ?

Jag går ut efter noel från matsalen och vi kommer in i skolans korridorer igen. De fyra killarna stannar när dem kommer till sina skåp som dem nästan har bredvid varandra allihop.

"vi ska till coop, häng med så kan du köpa något eftersom du inte åt", säger Linus och ler mot mig.
Han är så omtänksam.

"helt ärligt är jag mätt sen frukosten", säger jag och ler.
Den jag spydde upp.

"okej, men vill du hänga med ändå", säger Linus.

"jag ska nog dra hem, jag mår inte så bra", säger jag och ger han ett nytt leende.
Jag vill inte vara kvar i skolan, ångesten har bara växt.

"kan jag hänga med", säger dante.
Jag chockeras av hans ord. Vill han hänga med mig? Jag kan inte låta bli att le när jag möter hans vackra ögon.

"ja gärna", säger jag. Han ler svagt och tar ut sin jacka från skåpet innan han tittar på linus, väntandes på någon sort av bekräftelse. Linus nickar bara med ett leende på läpparna.

Jag och Dante har bara en lektion idag men jag tror dem andra har fler. Ludwig har inga lektioner idag alls nämnde linus vid frukosten imorse. Vilken lyx alltså.

När vi sagt hejdå till dem andra och hämtat min jacka var vi äntligen påväg till bussen som skulle ta oss hem till mig. Bussen kom efter bara någon minut och i tystnad åkte vi dem tre stationerna innan vi gick av för att gå dem få meter fram till mitt hus.

Jag låser upp ytterdörren och går in med dante bakom mig. Han drar av sig sina vita airforce. Jag granskar hans outfit. Snygg som vanligt. Han har på sig ett par svarta jeans och en grå thrasher hoodie. Det passar honom, väldigt bra. Han är alltid så snygg. Hur kan han ens vilja vistas med någon som mig? Jag drar av mig mina vans och dante låser ytterdörren. Jag går med styrda steg genom vardagsrummet och uppför trappan med dante efter mig. Jag går in i mitt rum och sätter mig på sängen.

"hur mår du", det är inte förens nu dante säger något sen vi åkte ifrån skolan.
Jag tittar på honom där han står framför min säng. Han sätter sig på sängkanten och tittar på mig.

"jag är okej, hur mår du", säger jag.
Jag ljuger faktiskt inte, när jag är med dante mår jag bra. Han gör mig hel på ett sätt.

"jag mår bra" säger han och ler kort.
han är så vacker när han ler.

"du borde le mer och inte vara så allvarlig, ditt leende är så vackert", säger jag och granskar hans fina leende som blir större.
Jag ser hur han försöker att inte visa det, men han kan inte hindra det.

Han kommer närmare mig så det bara är några centimeter mellan våra ansikten. Han sätter en hand på min kind och det exploderar inom mig.

"du är så fruktansvärt vacker fanny", säger han.
Jag dör inuti. Han pressar sina läppar mot mina och lägger sig över mig i sängen. Jag kysser honom hårt tillbaka och letar in min hand på hans rygg under hans hoodie. Jag känner hans kropp mot min och bara några lager kläder emellan hud mot hud.