Fuckboy Lindhe (1)-DANTE LINDHE, HOV1

Del 35

Fannys perspektiv

7e mars 07:24
Min ringsignal donar i mina öron. Jag sätter mig halvt upp i sängen. Drar åt mig min mobil som ligger på mitt sängbord. Mina ögon chockeras av ljusstyrkan.

Dantes namn pryder skärmen. Jag klickar bort samtalet ännu en gång. Låsskärmen visas nu istället. 12 sms och 8 missade samtal från Dante Lindhe.

Mobilsignalen chockerar mig ännu en gång när jag stirrar blint på dem missade samtalen och meddelandena. Dante igen.

Jag svarar.

"Hallå", säger jag.

Jag hör honom andas djupt.

"Vad fan är det som händer", säger han.
Han är andfådd.

"Inget", svarar jag kort.

"Vadå inget", säger han.

Jag är tyst, han med. Han suckar.

"Du har inte vart i skolan sen i måndags och du hör av dig typ en gång om dagen om ens det", säger han.
Han andas ut.

Jag är tyst. Vad ska jag egentligen säga?

"Jag mår inte bra bara", säger jag.
Jag försöker låta så obrydd som möjligt.

"Varför?", säger han.
Han är tyst en stund.

"Är det något med maten och göra", säger han.

"Eller har du skärt dig", lägger han till.

"Nej", svarar jag snabbt. 

Så är det inte, och jag vill inte att han ska vara orolig.

"Vad är det då?", frågar han.

Han suckar.

"kan du bara förklara för mig", säger han.

Han är frustrerad.

"Jag har bara haft ont i huvudet varje dag och inte känt för att gå till skolan", säger jag.

En vit lögn.

"Okej, men kan vi ses ikväll", han låter fundersam.

Jag är tyst. Vad ska jag svara? Jag kan inte.

"Ska inte du festa eller nått", blir mitt svar.

"Nej, jag vill träffa dig", säger han.

"Okej", svarar jag kort.

Han suckar. 

"Då kommer jag till dig efter skolan då", säger han.

"Okej", svarar jag.

Jag sitter blixt stilla i min vitbäddade säng.

"Bra", säger han.

Der blir tyst.

"Hejdå då", säger han.

"Hejdå", mumlar jag kort.

Jag drar ner mobilen från örat en aning.

"Fanny vänta", säger han.

Jag sätter mobilen mot örat igen.

"Jag älskar dig", säger han.

Värmen sprids i hela min kropp. Tårarna som vart så nära på att rinna över rinner nu ner för mina kinder. Jag gråter, jag gråter mycket. Jag kan inte sluta.

"Hallå vad händer", Dantes panikslagna röst ekar i mitt öra.

Jag försöker andas några djupa andetag.

"Jag älskar dig också", får jag fram.

"Jag kommer", mumlar han.
Han gör något samtidigt som han säger det. Han är lite ofokuserad. Som att han redan är påväg till mig.

"Nej", får jag fram mellan tårarna som förstör min andning.

"Jo, jag är snart där", säger han.

Jag drar ner mobilen och lägger på.  Jag nästan slänger mig ner i sängen och drar täcket över mitt huvud. Tårarna rinner ner för kinderna. Jag kramar om min kudde.

Sakarias flin på toaletten ser jag framför mig. Jag öppnar snabbt mina ögon.  Min vita kudde, det är okej.