Fuckboy Lindhe (1)-DANTE LINDHE, HOV1

Del 10

Fannys perspektiv
Han drar bort sina läppar från mina. Han kollar in i mina ögon och hela min kropp ryser. Den klassiska ringsignalen för iphone hörs högt. Jag konstaterar att det inte är min. Dante ställer sig upp och drar upp hans mobil ur fickan. Han lägger den mot örat efter han dragit tummen över skärmen.

"aa tja det är dante", säger han.
Hans röst är så snygg, så jävla sexig. Ett litet leende sprider sig på mina läppar, han är så fin.
"aa okej jag kommer", säger han.
Han lägger ner mobilen i fickan på hans jeans igen och kollar på mig. Han ler inte, han bara kollar.
"jag måste dra", säger han och kollar mot huset.
"jaha okej", säger jag och kollar ner i den kalla asfaltsmarken.
Lite besviken är jag, jag trodde vi kanske skulle få mer tid. Men vad lever jag egentligen i för fantasivärld?
"det var linus, han ville snacka", säger dante.

Jag nickar svagt med blicken fortfrande i marken. Jag känner hur ångesten börjar sprida sig i kroppen igen. Det var som att ledsamheten försvann när Dante var här, men nu ska han gå.
"är det okej eller", hör jag han säga.
Jag tänker inte kolla på honom, då kommer jag börja gråta igen.
"ja självklart", säger jag.
Jag hör han inte säga något, jag hör bara hans fotsteg gå borttåt.

Jag trodde faktiskt att han skulle stanna. Något i mig trodde att han skulle stanna med mig, men tydligen inte. Jag kollar upp och reser mig försiktigt upp. Med sakta steg går jag tillbaka mot huset. Jag kanske ska sätta mig på altanen en stund? Jag svänger runt huset så jag kommer på kortsidan. En välbekant figur ser jag tydligt stå vid husväggen. Dante. Men han är inte själv, han står med en blondhårig tjej. Dem står nära. Varför ljög han för mig? Han sa att han skulle träffa linus. Inte för att vi är tillsammans eller något men han kunde ju sagt sanningen.

Jag tar ett steg framåt, jag går bara förbi kanske? Jag stannar tvärt när jag ser han pressa upp henne mot väggen. Han pressar sina läppar mot hennes och dem börjar kyssas intensivt.

Det är som att något går sönder i mig. Jag fylls av tomhet. Ångesten ligger i halsen  på mig och i vilken sekund som helst kommer tårarna rinna nerför mina kinder. Jag står bara kvar på det kalla gräset, bara stirrar på dem. Stirrar på demnär dem äter upp varandra. Dante backar från henne och kollar på henne med ett flin, exakt ett sånt han brukar ge mig. Hur kunde jag vara så dum och tro att han talade sanning när han sa att han gillade mig? Hur kunde jag tro på honom. Hur kunde jag, det är helt sjukt. Jag är fan dum. Jag känner hur gråten ligger i halsgropen, jag kan inte röra mig. Jag kan inte springa härifrån. Jag bara stirrar på dem. Tjejen kollar på mig och säger sedan något till Dante. Han möter min blick. Han kollar på mig. Jag vänder mig snabbt om och svänger runt hus hörnet. Jag öppnar snabbt ytterdörren och låser den efter mig, ifall han skulle komma efter. Jag vill inte se honom. Jag letar snabbt bland alla jackor efter min väska, till slut hittar jag den svarta väskan. Jag tar på mig mina svarta old school vans och hänger väskan över min axel. Som jag anade rycks ytterdörrens handtag ner. Det uppreppas flera gånger. Jag går in i vardagsrummet och trycker mig förbi människor som dansar och dricker glatt ur sina sprit blandningar och flaskor.

"vart ska du"
En hand tar tag i min arm. Jag vänder mig snabbt om. Linus, Noel, Fabian och Valter står där och kollar på mig. Linus hand ligger på min arm i ett stadigt grepp. Jag drar mig snabbt loss och tränger mig förbi fler människor. Jag kommer ut på altanen och svänger runt hörnet. Jag går med raska steg mot gatan. Jag springer snabbt mot busstationen bara någon minut bort. Jag kommer fram till den tomma busskuren. Jag sätter mig på bänken i busskuren. Jag lutar mig mot glaset bakom mig och andas ut. Nu forsar tårarna nerför mina kinder. Allt släpps ut nu. Ledsamheten sprider sig som en löpeld i hela min kropp. Jag känner hur jag knappt kan andas. Alla tårar får mig nästan att kvävas. Jag hulkar gång på gång. Jag ställer mig upp och skriker rakt ut. Hjärtat som känns krossat i flera tusen bitar skriker rakt ut. Jag skriker och skriker, skiter i om någon hör. Jag ser den blå bussen komma på vägen. Jag torkar snabbt tårarna och avbryter mitt skrik. Jag letar snabbt upp mitt SL kort i väskan. Bussen stannar och jag kliver på och blippar det mörkblå kortet. Jag går igenom bussen. Fyra tjejer i min ålder sitter långt fram, annars är bussen tom. Jag sätter mig i mitten och lutar mitt tunga huvud mot fönterrutan. Vadfan ska jag göra nu? Jag vill bara försvinna. Bussen börjar rulla och jag ser hur min gata försvinner längre och längre bort tills jag inte ser området längre. Hur fan kunde jag tro att någon skulle gilla mig på riktigt? Och speciellt Dante? DANTE LINDHE. Fuckboy. Snälla Fanny hur trodde du ens det? En tår rinner sakta ner för min kind, den fylls på av fler och fler. Jag låter dem rinna, jag tårar inte bort dem. Jag orkar inte.